Ikväll lurade jag TV-soffan, haha, men ett glas rödvin och ett par kokosbollar blev det ändå.
Efter en ganska händelselös dag och en sjukt låååååååång nattning, gav jag mig ut på en efterlängtad löptur strax före kl 21 ikväll. Det var det enda jag kunde tänka på när jag satt i två timmar och försökte få en envis liten kille att somna. Det var inte tanken på min uteblivna middag, vinet, Grey's anatomy eller kokosbollarna som gav mig kraft att fortsätta vara en tålmodig och pedagogisk mamma, utan bara vetskapen om att snart får jag ge mig ut i höstmörkret och fylla lungorna med frisk luft och rasta benen. Vädret var perfekt och även om det bara blev en snabb runda på 7 km så rensade den hjärnan och gav mig ny energi. Tyvärr glömde jag både mobil och klocka hemma så det blev varken några fina kvällsbilder eller nån tidtagning.
Jag gillar att springa i Stockholm på kvällen. Det är meditativt och vore jag inte så mörkrädd skulle det bli fler sena rundor i vår fina huvudstad. Att man sen blir pigg och kommer i säng alldeles för sent gör inget, det är det värt ibland. Med hopp om en god natt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar