Baksmällan

Idag kom baksmällan med besked. Jag som tyckte att jag överlevt och klarat av föregående veckas vakennätten med bravur. Jag är en stor och stark mamma som orkar mer än somliga tror! Men nej, riktigt så var det inte. Imorse vaknade jag och var som en urvriden disktrasa. Trots att jag sov ganska bra i natt var jag blek och yr och hade ont i huvudet. Morgonen förflöt som tur var utan komplikationer och Timothy var mer hjälpsam än någonsin. Efter avlämningen på förskolan gick jag med till kyrkans öppna förskola för att vara med på sångstund. Det gick bra men sen började jag frysa och frysa och huvudvärken tilltog. Jag hade tänkt gå en sväng på stan och äta lunch men gick hem istället. Samuel fick sova på balkongen och jag åt en rejäl lunch för att få lite energi. Jag passade på att läsa senaste numret av Runner's World och en artikel om traillöparen Emelie Forsberg. Där kan man tala om en tjej med talang men framför allt om en tjej som med enormt mycket positiv energi. Hon har en härlig inställning till löpningen och det har tagit henne till den absoluta världstoppen inom traillöpning på nolltid. Hon ser ut som hälsan själv och jag blir glad när jag läser artikeln. Och hon har så rätt, varför nöta asfalt när man kan springa i bergen? 

Lagom till hämtningen började det regna och jag hoppades på en snabb hemfärd. Men som vanligt ville Timothy gå till parken och leka med Alicia. Och som vanligt gav jag med mig. Alicias pappa Mattias hade tagit med sig varm choklad och hembakade kanelbullar som vi smaskade på i regnet. Sen stod vi ut i ytterligare 30 minuter innan vi började vandra hemåt. Regnet öste ner och det blåste friska vindar. Samuel var vansinnig för att han var tvungen att sitta i vagnen under regnskyddet och skrek som en galning. Timothy orkade inte gå och ramlade i en stor vattenpöl och började skrika han också. Jag bara frös och var helt matt. Det slutade med att jag bar Timothy på ryggen samtidigt som jag sköt barnvagnen, men vad gör man inte för att komma hem. Jag fick i alla fall upp värmen lite grann.

Vi kom hem samtidigt som Perry. En frusen Timothy in i duschen. Perry lagade mat och beordrade mig att gå och ta en power nap innan middagen. Sen var det middag, och jag fortsatte frysa och frysa, och jag åt och åt. Efter middagen åkte hela familjen ner i källaren för att röja förrådet. Imorse kom det en container till vår förening där vi får slänga grovsopor så det gäller att passa på. Det blev livat värre. Barnen sprang fram och tillbaka i gångarna och rev och slet i allt som vi sorterat bort. Jag sorterade bort och Perry bar tillbaka. Plötsligt blev Timothy kissnödig och Perry fick åka upp med killarna till lägenheten. Till slut var vi i alla fall klara och hade faktiskt blivit av med lite bråte vilket alltid känns renande.

Nu sover nästan barnen och jag ska dricka te under en filt i soffan och titta på Solsidan innan jag går och lägger mig under mitt varma vintertäcke.

Uteungar