SPA-dag

Efter en låååång natt blev det äntligen morgon. Jag kan nu konstatera att även vi börjat med de bland småbarnsfamiljer så vanligt förekommande nattvandringarna. För dem som inte vet vad det är kan jag berätta att det är lite som hela havet stormar fast istället för stolar har man sängar. Det är alltid en säng för lite och man vet aldrig vart man kommer vakna upp. Igår kväll somnade alla i sina sängar. Sen vaknade Samuel och ville inte somna om. Perry gick ut och la sig i soffan. Samuel fortsatte skrika och fick till slut komma över till vår säng, där han fortsatte skrika. Jag gick då ut och la mig på den andra soffan en stund och Perry gick in för att försöka få Samuel att somna. Eftersom soffan var obekväm och jag kände mig lite ensam gick jag in till Timothy framåt 5-tiden. Han vaknade inte av att jag kröp ner i hans 160x80 cm säng. Där somnade jag och vaknade halv-7 av att Samuel skrek i vår säng och Perry hade åkt till jobbet. Då gick jag in och la mig i min säng igen och slumrade i 30 min. Sen var det morgon och uppstigning!

Så imorse kl halv-5 fattade Perry och jag beslutet att köpa en våningsäng till Timothys rum. Den är 90 cm bred och 2 meter lång och har sköna, tjocka madrasser. Då kan vi få sova ostört varannan natt, å vad jag längtar tills sängen kommer.

Lösningen på sömnproblemen

För att inte riskera att falla in i ett apatiskt tillstånd orsakat av sömnbrist, hade jag som vanligt ett fullspäckat schema idag. Först var det lämning, som gick hur bra som helst. Sen hem till Sofia och Holger på Söder för att fika och lämna lite urvuxna barnkläder. Efter fikat var det dags att bege sig mot Kungsholmen för att äta lunch i Elektrolux omtalade personalmatsal tillsammans med Ann-Louise och Lena som båda jobbar i Stadshagen. Jag hade räknat ute det så bra; gå kl 11 från Sofia och ta 4:an från Högalidsgatan. Åka över Västerbron till Mariebergsgatan och sen en promenad därifrån på 5-10 min. Jag skulle precis hinna fram till kl 11.30 och Samuel skulle hinna somna i vagnen. Perfekt, jag är inte bara en tidsoptimist, jag är en tidsoptimerare också!

Problemet var bara att kl 11.15 stod jag fortfarande kvar vid busshållplatsen på Högalidsgatan. Två 4:or och 40:a hade passerat fulla med barnvagnar och jag var andra barnvagnen i kö på hållplatsen. Det fanns alltså bara ett alternativ kvar och det var att ruscha över bron, vilket jag i och för sig gjort många gånger förr men inte med barnvagn och klädd för lunchdate. Kl 11.36 rusade jag in i receptionen på Elektrolux där tjejerna stod och väntade, jobbklädda och svala. Jag ångade in och slet av mig vinterjackan och yllekoftan och ursäktade min sena ankomst. Det blev en mycket trevlig och god lunch, tänk att få äta så varje dag. Då hade det inte räckt med en timmes lunch för mig...

Sen styrde vi kosan hemåt för att möta Perry vid förskolan och lämna över Samuel. Jag skulle till stan för att gå på SPA och Perry skulle ta hem killarna. Det verkade gått bra för när jag kom hem från min lyxiga SPA-kur var det lugnt och tyst i lägenheten.

Jag är nu trött och mör i kroppen. Dags att ta en kopp te och sen gå och lägga sig. Spännande att se vart man vaknar imorgon.

Och idag fick Samuel och Timothy en ny liten kusin. Vi välkomnar lilla Svante till världen! Pers bror Erik och hans sambo Maria fick sin trejde son idag. Vi ser mycket fram emot att träffa honom. 

Spinning gör gott för hälen och själen

Dagen kan sammanfattas som ganska tråkig, undantaget var en trevlig fika på förmiddagen. Det har regnat hela dagen och Samuel och Timothy är förkylda. Det hindrar dock inte att Timothy är hur harmonisk som helst och jättemysig att vara med. Den lilla är det lite sämre ställt med. Hans tålamod är typ obefintligt och utbrotten haglar tätt. Dessutom vill han inte sova middag i sängen mer än 30 minuter men i vagnen går det bra att sova upp till 2-3 timmar. Så idag önskade jag att det var Timothy som var hemma och Samuel som var på förskolan, men så var det inte och det var bara att försöka ta fram det stora tålamodet.

Jag har inte gjort nåt vettigt alls idag. En kompis sa till mig att man kan hamna i sömnskuld om man fått för lite sömn under en period. Jag tror min baksmälla igår beror på att jag har en sömnskuld. Och jag antar att det enda sättet att betala av sin skuld är att sova mer. Men hur lyckas man med det när man har en Samuel? Jag gjorde ett försök idag i alla fall. De få minuter som Samuel sov passade jag på att vila och hann precis somna in innan han började skrika. Men det sägs ju att power naps kan göra underverk. Och kanske gjorde den det. För när Perry kom hem från jobbet rusade jag direkt ifrån matbordet ner till gymet och körde ett spinningpass. Det gick över förväntan även om jag höll på att kvävas av mina egna vitlöksångor. När jag kom hem var jag på mycket bättre humör och vi tog varsin nattning. Sen stack Perry ut och sprang, ingen rast och ingen ro här inte.

Jag dricker te och kollar på TV samtidigt som jag funderar på vad jag ska ha till teet för kokosbollarna är slut nu :(.

Baksmällan

Idag kom baksmällan med besked. Jag som tyckte att jag överlevt och klarat av föregående veckas vakennätten med bravur. Jag är en stor och stark mamma som orkar mer än somliga tror! Men nej, riktigt så var det inte. Imorse vaknade jag och var som en urvriden disktrasa. Trots att jag sov ganska bra i natt var jag blek och yr och hade ont i huvudet. Morgonen förflöt som tur var utan komplikationer och Timothy var mer hjälpsam än någonsin. Efter avlämningen på förskolan gick jag med till kyrkans öppna förskola för att vara med på sångstund. Det gick bra men sen började jag frysa och frysa och huvudvärken tilltog. Jag hade tänkt gå en sväng på stan och äta lunch men gick hem istället. Samuel fick sova på balkongen och jag åt en rejäl lunch för att få lite energi. Jag passade på att läsa senaste numret av Runner's World och en artikel om traillöparen Emelie Forsberg. Där kan man tala om en tjej med talang men framför allt om en tjej som med enormt mycket positiv energi. Hon har en härlig inställning till löpningen och det har tagit henne till den absoluta världstoppen inom traillöpning på nolltid. Hon ser ut som hälsan själv och jag blir glad när jag läser artikeln. Och hon har så rätt, varför nöta asfalt när man kan springa i bergen? 

Lagom till hämtningen började det regna och jag hoppades på en snabb hemfärd. Men som vanligt ville Timothy gå till parken och leka med Alicia. Och som vanligt gav jag med mig. Alicias pappa Mattias hade tagit med sig varm choklad och hembakade kanelbullar som vi smaskade på i regnet. Sen stod vi ut i ytterligare 30 minuter innan vi började vandra hemåt. Regnet öste ner och det blåste friska vindar. Samuel var vansinnig för att han var tvungen att sitta i vagnen under regnskyddet och skrek som en galning. Timothy orkade inte gå och ramlade i en stor vattenpöl och började skrika han också. Jag bara frös och var helt matt. Det slutade med att jag bar Timothy på ryggen samtidigt som jag sköt barnvagnen, men vad gör man inte för att komma hem. Jag fick i alla fall upp värmen lite grann.

Vi kom hem samtidigt som Perry. En frusen Timothy in i duschen. Perry lagade mat och beordrade mig att gå och ta en power nap innan middagen. Sen var det middag, och jag fortsatte frysa och frysa, och jag åt och åt. Efter middagen åkte hela familjen ner i källaren för att röja förrådet. Imorse kom det en container till vår förening där vi får slänga grovsopor så det gäller att passa på. Det blev livat värre. Barnen sprang fram och tillbaka i gångarna och rev och slet i allt som vi sorterat bort. Jag sorterade bort och Perry bar tillbaka. Plötsligt blev Timothy kissnödig och Perry fick åka upp med killarna till lägenheten. Till slut var vi i alla fall klara och hade faktiskt blivit av med lite bråte vilket alltid känns renande.

Nu sover nästan barnen och jag ska dricka te under en filt i soffan och titta på Solsidan innan jag går och lägger mig under mitt varma vintertäcke.

Uteungar

Sköna söndag

Efter ännu en sömnlös natt var Perry och jag som två zombies imorse, bleka, trötta, illamående och irriterade. Inte bästa förutsättningarna för att det skulle bli en bra söndag, men det blev det som tur var. Jag gav mig ut på en 15-km joggingrunda kl 7.40 och det gjorde mig lite piggare, även om jag hade en vansinnig huvudvärk hela tiden och mådde lite illa. Vädret var dock sällsynt vackert, sol och -4 grader, och jag träffade förvånansvärt många som var ute och joggade. Det kan ju bero på att klockan egentligen var 8.40 och det är ju inte så förskräckligt tidigt för en morgonjogg. Det gick inte så fort idag men jag är nöjd att kroppen gick med på att springa trots att den är totalt utmattad och skriker efter sömn.

Lite nedvarvning på bryggan

 

Sen var det full fart hela dagen. Igår kväll hade Timothy bestämt att vi skulle gå till Blecktornsparken idag och så blev det. Vi packade ännu en gång med oss grillgrejer och vandrade iväg. Alla var påpälsade och för Samuel var det premiär för vinteroverall och vinterskor, vilket resulterade i ett obligatoriskt litet raseriutbrott i hallen vid påklädningen. Det brukar bli så när han ska ha på sig något nytt plagg eller skodon. Sen somnade han i vagnen och sov i nästan tre timmar vilket han behövde efter att varit vaken halva natten. Vi fick en härlig dag med Timothy i parken och solen värmde skönt. Vi grillade korv till lunch idag igen och drack varm choklad. Efter några timmar fick vi övertala en motvillig Timothy att följa med hem. Kl 16 skulle vi vara i Bromma hos goda vänner.

 

Så snabbt hem och byta om, baka en kladdkaka och fixa iordning lite innan det var dags att kasta oss i bilen. Timothy somnade påvägen och Samuel höll låda som vanligt. Det blev en lyckad kväll trots att vi var supertrötta. Timothy lekte med sin jämnåriga kompis Johannes. De lekte brandmän, Johannes och hans bror har en jättefin våningsäng som ser ut som en brandbil. Därtill har de en brandmanstång, brandmanskläder och hjälmar. Sen var det tjuv och polis och båtbygge. Vi blev även inbjudna att se på teater, en mycket spännande föreställning som hette "En stökigt kväll i Västerås". Våra vänner har bott i Italien och var nyligen där på semester så de björ på en god italiensk soppa till middag tillsammans med bruchetta och italienskt vin. Därefter kladdkaka och glass och sen gott kaffe och italiensk choklad som avslutning. Som vanligt går tiden alldeles för fort när man har trevligt och strax före kl 19, vintertid, var vi tvungna att åka hem. Killarna höll sig vakna i bilen men slocknade sen på nolltid i sina sängar. Nu är det dags för mig o Perry att göra detsamma.

 

Johannes och Timothy har byggt en båt

 

Killarnas fina brandbilsäng



Den vintertid nu kommer

Efter en vecka med störd nattsömn kulminerade det i natt med att Samuel var vaken och pigg mellan kl 2-5. Perry och jag blev till slut helt desperata, vad har vi gjort för att förtjäna detta? Och hur gör man för att barnet ska sova hela natten? Vi somnade vid 5-tiden i alla fall och sov till strax före 9 då Timothy kom in till oss, pigg och glad och utsövd som vanligt.

Perry botade sin trötthet med att ta en löprunda i det underbara vädret. Jag gjorde i killarna redo för en utedag. Underställ och mellanlager på, ytterkläder lades fram, matsäck packades ned liksom extrakläder, kamera och solglasögon. När Perry kom hem fick han order om att duscha snabbt, klä sig varmt och ge Samuel lunch. Timothy och jag stack till ICA och köpte korv innan vi kom tillbaka och hämtade vi upp de andra två. Ibland är familjeföretaget effektivt! Sen åkte vi till Nyckelviken för att grilla korv och leka. Samuel somnade i vagnen efter 5 minuter och Timothy lekte, spelade fotboll, klättrade etc. Det blev grillad korv och varm choklad till lunch, mumsigt tyckte alla.

Underbart höstväder

 



När vi kom hem var det min tur att träna lite innan kvällens aktivitet. Det blev en snabb löptur runt Sickla sjö. Konstigt att det alltid känns stressigt nuförtiden när man väl kommer iväg på sina träningsrundor. Idag fick jag dessutom håll eftersom jag ätit lite förmånga korvar lite för nära inpå träningen. Men vädret var alldeles fantastiskt underbart! När jag sprang längs sjön såg jag två kajaker glida förbi alldeles ljudlöst. I dem satt två personer i 60-årsåldern. Det såg så härligt och fridfullt ut och jag tänkte att i mitt nästa liv ska jag inte stressa så mycket. Men just nu blir det så eftersom det är så mycket man vill hinna med.

Stilla sjö

 

På kvällen var vi ute och åt en tidig middag tillsammans med några kompisar. Det var gott och väldigt trevligt. Sen blev det en öl hemma hos oss innan alla barnen var trötta och ville sova. Det blev en tidig kväll, väldigt tidig med tanke på att vi ställer tillbaka klockan i natt, vilket var perfekt. Nu hinner vi förhoppningsvis sova några timmar innan det är dags för Samuel att dra igång sitt nattliga stök vid 2-3-tiden. 



Äntligen vinter

...tyckte Timothy imorse!

I förmiddags åkte vi till biblioteket i Sickla för att låna om några böcker och skivor. Tanken var sen att vi skulle gå ner till Sickla Allé för att leka i parken och spela fotboll. Men det var så isande kallt att till och med Timothy gick med på att hitta på nåt annat. Istället gick vi till Naturkompaniet för att handla en mössa till Samuel. Jag köpte en ny mössa till Timothy i höstas och har gett hans gamla till Samuel. Problemet var bara att mössorna var förstora på dem båda, så jag hade två sura killar som frös om öronen och inte såg någonting. Alltså blev det en ny mössa till Samuel och Timothy fick tillbaka sin gamla mössa som han hade förra året. Hans nya kan jag ha, så alla var glada och nöjda. Killen som stod i kassan kommenterade min Houdinimössa och berättade sen att han varit i deras brand store igår och fått en förhandstitt på säsongens nyheter och om alla fina och smarta plagg de har. Jag bara log tänkte att i ett annat liv ska jag jobba i en outdoor butik och testa och skriva om skalkläder och vandringskängor hela dagarna...

Sen sms:ade Lina mycket lägligt och frågade om vi ville äta lunch med henne så vi hoppade på Saltsjöbanan och åkte till Slussen. Samuel sov och vi åt på McDonald´s och hann diskutera den senaste omorganisationen på jobbet lite, vilket kändes bra. Sen blev det lite fredagshandling innan vi åkte hem för att ta det lugnt.

Hungriga Timothy fick i sig 1,5 hamburgare idag

 

Hemma blev det sagostund, ritstund och disco. Sen började vi förbereda lite fredagsmiddag. Jag gjorde en enkel pasta och en snabb äppelpaj och var på riktigt gott humör. Ute var det halv storm men härligt vintrigt. Och när jag stod där i köket kom jag att tänka på hur mycket jag kommer sakna att laga mat i vårt fina kök med den underbara utsikten mot Skeppsbron. Om ett år kanske vi inte bor här längre.

 

Kitchen with a view

 

Tankarna på att hinna till gymet innan middagen förblev bara tankar även idag och jag försökte att inte bli stressad och sur. Jag har dock skakat liv i en gammal stegräknare som låg i en låda och skräpade. Undrar hur många steg det blir på en dag? Fredagar undantaget eftersom Timothy är hemma och då blir det inga långpromenader. Imorgon och på söndag blir de löpning av någon form. Kanske på löpbandet om det är för halt ute.

 

Sen kom Lena o Gilda över på middag och det blev en trevlig kväll med mycket mat och sen fredagsmys i soffan. Alla barnen somnade och även föräldrarna var rätt fredagströtta. Ser fram emot en lugn o skön helg!

 

Dags för fredagsmys

 



Sol ute, sol inne...

Imorse fick jag sällskap av två små killar i sängen. Timtohy och Samuel låg där och myste i fler minuter innan de började busa omkring. Timothy var förväntasfull inför maskeraden på förskolan och ville iväg tidigt. Jag hade stämt träff med Nadja och Mattias för att gå till öppna förskolan och ville för en gångs skull gå lite senare. Men halv-9 var vi påväg. Timothy i svarta kläder för han var katt idag. När vi kommer fram satte han på sig sin kattmask, varpå ett av de kloka barnen säger till mig att man inte får ha mask på sig för vissa barn kan bli rädda. Eftersom barnen alltid brukar ha rätt så övertalade jag Timothy att ta av sig masken, jag såg att han blev besviken men han gjorde som jag sa och bet ihop. Sen fick vi låna ansiktsfärg för att måla honom istället och då vart allt bra. Pedagogerna berättade att de mailat ut att barnen inte fick ha mask och jag kände mig som en dålig mamma på alla sätt. Jag som är föräldraledig tar mig inte ens tid att läsa instruktionsmailen ordentligt och dessutom gjorde jag Timothy besviken. Skärpning Ally!

Medan jag väntade på mitt sällskap till öppna förskolan passade jag på att ringa Tingsrätten och fråga hur det går med vårt adoptionsärende. Vi är fortfarande inte Samuels vårdnadshavare i juridisk mening och därmed har vi inte någon rätt att få föräldrapenning eller adoptionsbidrag. Vi kan heller inte ställa Samuel i kö till förskolan eller ge honom fler namn, så hos Skatteverket heter han inte Samuel ännu utan har kvar sitt koreanska namn. Men beskedet jag fick var att det dröjer minst en månad till innan beslutet vinner laga kraft. Så vi fortsätter vänta, vilket vi blivit ganska bra på vid det här laget.

Besöket på öppna förskolan var toppen. Samuel var med på hela sångstunden och tyckte det var kul. Sen lekte han lite och fick lunch innan han somnade i vagnen på två minuter. Jag tog bussen till stan för att handla ett par byxor som lämpar sig för utomhusaktiviteter. Nu är jag trött på att stå och frysa i parken i mina jeans. Det blev ett par byxor i Haglöfsbutiken på Norrlandsgatan. De är vindtäta och vattenavvisande men ser ändå ok ut att ha i stan, de blir perfekta i parken i vinter. De var rätt dyra så när jag kom hem surfade jag lite och såg att jag kunde få dem 300 kr billigare på nätet. Så jag packade genast ner dem i påsen igen för att lämna tillbaka dem. Men sen tänkte jag efter lite. Jag gillar verkligen att handla i Haglöfsbutiken. De är kunniga, hjäpsamma och engagerade och butiken är modern, snyggt inredd och inbjuder till köp. Så det är klart att det är lite dyrare att handla där än på nätet. Och jag vill ju ha hjälp och råd när jag ska handla dyra outdoor kläder, så jag bestämde mig för att det var värt 300 kr extra och valde att behålla byxorna. Undrar vad smålänningen jag bor med tycker om det resonemanget?



Snygga och funktionella

Sen var det lunch hemma hos en kollega på Söder med efterföljande fika i parken. Supertrevligt och tiden rusade iväg, liksom jag fick göra för att hinna till förskolan. Trots att jag kom 30 min senare än vanligt fick jag en arg blick av Timothy för han var som vanligt inte klar. Efter lite lirkande fick jag med honom hem. Det blev en kylig promenad längs kajen innan vi äntligen kom hem. Och då fick Timothy vara katt!

Sötaste katten i stan

Kvällen förflöt lugnt, det verkar som barnen känner på sig att det inte finns så mycket utrymme att bråka när de bara har en trött mamma hemma. De lekte själva medan jag lagade mat. Båda gillade rödspättan och åt massor. Sen var det badning och duschning av båda innan det var dags att lägga Samuel. 25 min nattning får jag vara nöjd med. Sen sagostund för Timothy. Kl 20 sov båda och jag ska slappa i soffan. Det är egentligen träningsdag men eftersom Perry inte är hemma blir det te, popcorn och kokosbollar i soffan istället.

Det har varit en mycket bra dag idag :)!

Aktiv onsdag

Idag var vi i Blecktornsparken tillsammans med Olga och hennes son. Vi hade tänkt vara ute men det var kallt och ruggigt imorse så vi gick in på den öppna förskolan. Kl 11 var det sångstund och den var jättetrevlig. Det var flera barn som var över 1 år så Samuel var inte utmärkande med att vara äldst som han brukar. Efter sångstund och lunch slocknade han i vagnen efter den vanliga kampen om att få ned honom i vagnen, en kamp som mamma alltid vinner men som är nog så jobbig. Samuel skriker och är som en sprättbåge och alla i närheten tittar. Men när han väl lagt sig ner sover han som en stock inom två minuter. Vi gick och åt lunch på Söder och sen promenerade vi hemåt men hoppade på 71:ans buss istället.

Det blev en kort utflykt till Sickla eftersom jag var på jakt efter maskeradkläder till Timothy. Imorgon ska de ha maskerad på förskolan och barnen får vara utklädda till djur. Jag köpte en kanindräkt till honom igår som han älskade och sprang omkring i hemma. Men efter ett tag konstaterade han att den var alldeles för varm och sa att jag måste lämna tillbaka den.

Söt liten kanin

 

Så idag fortsatte alltså jakten. Leksaksaffärerna är fulla av Halloweenkläder men djurdräkter fanns det inte några alls. Till slut köpte jag två olika masker, en musmask och en kattmask. Jag tänkte att han får ha svarta kläder och ett rep som svans så blir han katt, eller råtta. Det verkade gå hem och Timothy var nöjd, hoppas han även är det imorgon.

 

En liten mus

 

Sen hämtade vi Timothy. Han hade haft en hård dag på förskolan och ramlat vid två tillfällen, inget allvarligt men tillräckligt för att han skulle bli ledsen. Som tur var fanns de fina pedagogerna till hands för att trösta. Ibland är det skönt att få vara liten trots att man är 5,5 år och bland de äldsta på förskolan.

 

Vi skyndade oss hem och åt ett snabbt mellanmål innan vi skulle iväg till Lena och Gilda. Båda killarna fick på sig finjackor och finskor innan vi rusade iväg i full fart till tvärbanan. Jag kände mig som mamman i en saga jag läste när jag var liten. Kappan och håret fladdrar i vinden när hon rusar iväg till bussen med ett barn i vagnen och det andra, som håller i vagnen, hängande som ett horisontellt streck. Men läget var helt under kontroll och vi hann precis fram till kl 17 och jag var knappt ens svettig. Det blev en trevlig kväll och tiden gick alldeles för fort. Kusin Hanna var på besök ifrån Piteå och vi firade Gilda som fyllt år, Samuel som kommit till oss, Lenas nya jobb och Timothy lite för att han (ibland) tar så fint hand om sin lillebror. Det blev god och nyttig mat, lite bubbel och vin och till sist en smarrig tårta.

 

Fina tjejer och smarrig tårta

 

Kl 19 kom Perry och hämtade oss och då var Samuel så trött att han skrattade och grät om vartannat. Timothy var speedad av socker och jag glad av bubbel och vin. Hemresan gick bra liksom nattningen, kanske jag borde dricka vin lite oftare? Ikväll blir det tidig sänggång för imorgon väntar ytterligare en intensiv dag. Och den kommer inte ta slut förrän båda barnen sover, eftersom Perry ska på firmafest. Godnatt!  

 



Torrperioden är över

Efter en rätt stökig natt där Samuel förmodligen bearbetade sina traumatiska upplevelser i simhallen igår, steg jag upp halv-7. Samuel steg också upp och började dagen med att springa rakt in i en bordskant och fick ett nytt blåmärke i ansiktet. Ja, vad gör man? Vi kanske borde barnsäkra hemmet lite.

Imorse var det åter dags för fuktmätning. Och mätmannen kom med goda nyheter, betongen var torr och avfuktaren kunde tas bort. Härligt, flera veckor tidigare än beräknat. Nu återstår "bara" att lägga om golvet. Vi får se vart vi tar vägen under tiden.

Avfuktaren borta!

Idag var det lite kallare och lite klarare ute, underbart höstväder alltså. Samuel och jag åkte till stan för att besöka mitt jobb en sväng och sen vidare på lunch med en gammal kollega. Allt gick enligt planen och Samuel sov större delen av lunchen på Vapiano på Sturegatan. Det var jättetrevligt och ett perfekt ställe när man vill ta in barnvagn med sovande barn i. Efter långlunchen tog vi bussen hem, ett snabbt pit stop hemma och lite mellanmål, innan det var dags att gå och hämta hem Timothy och en kompis.

Efter badning och nattning av Samuel var det dags för min kvällsrunda. Termometern visade +5 grader och det var stjärnklart. Jag sprang Södermalm runt fast inte längs med Årstaviken, jag brukar ta Ringvägen fram till Zinken istället när det är mörkt. Ikväll höll de på att spola is där så ångan låg som ett täcke över hela stadion. Det blev 10 snabba kilometrar med Alanis Morrisettes "The collection" i lurarna. Jag gillarn henne, hon låter sådär lagom arg och texterna är genomtänkta och berör. Låten "Thank You" känns alltid lika aktuell. "Everything" känns nästan som om jag kunde skrivit den själv, tyvärr kanske det ska tilläggas. "Ironic" beskriver livet som det kan upplevas ibland. Och när jag springer där i mörkret i sällskap av stjärnorna och gatubelysningen och hör "Mercy" blir jag nästan religiös. Det kanske inte är världens mest ösiga låtar att springa till men de ger mig energi. Egentligen borde jag nog inte offentliggöra vad jag lyssnar på när jag springer, det kan missförstås och få oanade konsekvenser. Jag tänker på söndagens avsnitt av Solsidan...Nåja, nu är det försent.

Norra Hammarbyhamnen

Bad dag

Idag var det premiär för Samuel på Miniplask. Min förhoppning är att Samuels ovilja att få vatten på huvudet ska försvinna om han får lite vattenvana. Just nu är det jobbigt att tvätta håret på honom. Vi valde Badkompaniet, samma ställe där vi gick på babysim med Timothy. Han var som en liten fisk i vattnet och totalt orädd. Men annat blir det nog med lillebror.

Redo för badpremiär

Det var jag, en mamma till och sedan resten pappor med sina barn i gruppen. Samuel var lite avvaktande till en början men gillade att vara i det varma vattnet. Vi gjorde lite övningar och mot slutet fick han prova och dyka från kanten. Första gången svalde han vatten och började hosta och blev lite ledsen. Andra gången gick det bättre och trejde gången, när läraren var med oss, såg man att han visste vad som skulle hända så han stängde munnen och ögonen. Jag höll i honom hela tiden under dyket och när han kom upp var han kanske inte glad men i alla fall rätt oberörd. Ett stort steg i rätt riktning. Efter badet var Samuel trött och sov i vagnen i två timmar medan jag gick omkring planlöst på Söder och frös. Men vad gör man inte för att sonen ska få sova sin skönhetssömn?

Sen var det dags att hämta Timothy. Hem för ett snabbt mellanmål innan simskolan. Perry kom hem och tog hand om Samuel så att vi slapp ta med honom till Eriksdalsbadet vilket vi uppskattade. Idag fick inte föräldrarna vara med på simskolan men Timothy sa att det hade gått bra och att han snart kan simma ryggsim. Han är bland de yngsta i gruppen, och minst till växten, så det ser jätteskoj ut när de står på kanten innan de får hoppa i. En rad av långa, smala och blonda barn och mitt i raden står en lite brunare, lite kortare och lite stabilare Timothy. Han tycker i alla fall att det är jättekul på simskolan och det är det viktigaste. Jag hade planerat att jag skulle simma 1000 meter under tiden Timothy var på simskola men jag var så trött efter en aktiv dag att jag satte mig i ett hörn med en tidning istället. Måste dock komma igång med simningen under vintern, det är en bra träningsform.

Falukorv till middag i väntan på Linas matkasse och sen en alldeles för lång nattning som gjorde mig på uselt humör. Annars har det varit en ganska bra dag. Samuel går omkring och säger mamma precis hela tiden, ibland växlar han dock till bappa. Tack, tack och tittadär säger han också ibland och det är jättekul att han börjat prata lite grann.

Ikväll blir det popcorn i soffan och kanske jag orkar titta på en film också.

Besök på Artipelag

Idag var det i alla fall uppehåll när vi vaknade. Vi bestämde oss för att åka en snabbis till Nacka Forum och sen vidare till Artipelag på Hålludden. Men som vanligt när man planerar något går det inte riktigt enligt planen. Så vi blev försenade och Samuel missade sin lunch och middagssömn. Det gick att reparera någorlunda men det det blev långt ifrån bra. Fast såhär i efterhand kan jag konstatera att det faktiskt inte blev nån riktig katastrof utan som vanligt var det bara jag som överreagerade. Kanske kan ha nåt att göra med att jag är sjukt trött??? Som tur var behöll Perry lugnet, han är min klippa som jag lutar mig mot just nu, och jag har faktiskt för mig att namnet Per betyder just klippa.

Artipelag var i alla fall helt underbar, så rofyllt och vackert. Dit ska jag åka utan barn någon gång och bara njuta av lugnet, utsikten och den fantastiska maten. Nu blev det en snabblunch i den fina restaurangen. Vi hann inte gå in i konsthallen, men nåt måste vi ha kvar till nästa gång. Istället var vi ute och gick på strandpromenaden och i skogen. Timothy tyckte det var jättekul att springa på de små stigarna som de anlagt i skogen med sågspån. Man kunde även gå upp på taket på konsthallen och där fanns det en liten labyrint. Till alla som inte har varit där kan jag varmt rekommendera ett besök. Ett perfekt ställe att åka och äta lunch eller fika på helgen. Deras lunchbuffé för 165 kr var helt underbar och de har även jättegoda bullar och kakor. Men var beredda på att det är mycket folk runt lunchtid, och massor med barn.

Spektakulär toalett

 

Ett konstverk i naturen...

 

...och ett till

Timothy på en klippa

Underbar miljö längs strandpromenaden

 

En labyrint på takterrassen

 

När vi kom hem lagade vi en god söndagmiddag, lamm med potatispuré och fruktsallad till dessert. Barnen gillade maten och var glada. Sen var det filmtajm för Timothy. Efter nattningen av Samuel stack jag ner till gymet och satte mig på en motionscykel och körde ett intervallprogram i 40 min samtidigt som jag tittade på Solsidan, mycket effektivt! Den onda foten gillar verkligen cykling. Sen blev det lite bålstyrka i expressfart innan det var dags att skynda hem till soffan, lilla Perry, lite mer fruktsallad och en stor kopp te. En bra avslutning på helgen :). 

 

 

Och regnet det bara öser ner...

Tidig uppstigning med Samuel men ändå hyfsat pigg efter en hel natts sammanhängande sömn. När Perry kom upp stack jag ut på en löptur, Södermalm runt 11-12 km. Lyckades pricka uppehållsvädret och det blev en skön tur. Jag var hemma igen kl 9.30 och fick då en god frukost. Innan vi fick barn försökte jag att springa ca 3 timmar efter jag ätit ett mål mat, så att man inte var direkt hungrig men heller inte mätt. Nuförtiden är man oftast rätt hungrig eller supermätt när man ger sig iväg och dessutom lite halvstressad, men det brukar funka ändå. Idag var det löpning på tom mage som gällde, vilket jag har hört ska vara nyttigt.

Morgonlöpning på Söder Mälarstrand

Sen var det inomhuslek fram till lunch. Samuel somnade och vi tittade på Lisa Nordéns imponerande triathlonlopp. Jag fick nästan tårar i ögonen, fy vad hon är värd sitt VM-guld. Matförgiftad i natt men ändå lyckades hon ta hem guldet. Mycket imponerande!

Kl 14 hade jag brunchdate med bästa tjejerna på hotell Mornington. Det var gott och trevligt och ett perfekt sätt att fördriva en regnig lördagseftermiddag. Vi åt och pratade i flera timmar och avslutade med dessert och skumpa. Till slut kom de och sa till att de stängde brunchen och ville ha betalt. Tiden går fort när man har kul!

Skumpa, chokladmousse och creme brulé

 

När jag åkte hem regnade det sjukt mycket. Det var översvämning på gatorna och det sprutade vatten ur brunnarna, men vad gör det när man ska vara inne och mysa hela kvällen? Vi lagade en god middag, sotad lax med kokosnudlar á la Monica Ahlberg. En gammal favorit som håller. Till det lite vitt vin och sen lakritsglass till dessert. Idag har man tillgodosett matbehovet för hela veckan känns det som. Imorgon är det min tur att ha lite sovmorgon :).

 

 

 

 



Äntligen en helbra dag

Idag har vi haft en minst sagt aktiv dag. Vi började med klippning av båda killarna kl 10 imorse. Det gick över förväntan och nu har vi två snyggingar i familjen, bara den stora killen som fortfarande är i akut behov av en klippning.

Nyklippt och glad

 

Nyklippt och allvarlig

Sen åkte vi till Saltsjö-Boo och hälsade på Anna o Adam. Vi fick en smarrig lunch, Paulo Robertos Penne all ’arrabbiata med kallskuret till och sen äppelkaka till efterrätt. Vilken lyx tyckte Timothy och jag kunde bara hålla med. Barnen lekte i deras underbara hus och Samuel tog sig en tupplur i källaren, så mamma Kerstin och jag hann faktiskt prata ett par minuter utan att bli avbrutna.

På eftermiddagen åkte vi vidare till en förskolekompis. Där fick vi fin-fika och killarna lekte med Playmobil och kollade DVD. Även här passade Samuel på att ta en kort tupplur i hallen. Mammorna avslutade fikan och en hård vecka med en god öl. Som vanligt lika trevligt att träffa Anna, känns dock som vi aldrig riktigt hinner prata klart. Sen var det dags att gå hemåt för att fixa lite fredagsmys och ta det lugnt. Perry cyklade hem från Täby i regnet och kom sen joggande till förskolekompisen och hämtade Timothy. Vilken karl! De spurtade hem medan Samuel och jag tog en skön promenad längs kajen och tittade på båtar.

Nu sover Samuel och Timothy tittar på TV. Det är dags att laga lite fredagsmiddag så att vi hinner äta den innan vi somnar. Idag har det varit en bra dag, äntligen, trots regn och rusk och att jag inte hann träna. Vad skulle man göra utan sina goa vänner som ger en kraft och mod?

Zombievarning

Jag vet att jag för några veckor sedan skrev att jag inte ska beklaga mig över sömnlösa nätter mer, men jag bryter det löftet nu. Efter marathon-nattningen igår och alldeles för sen sänggång hade jag hoppats på en lugn natt. Men ack vad fel jag hade. Samuel vaknade typ varje timme i natt och skrek och kunde inte komma till ro. Jag tror det är värsta natten hittills. Jag hoppas det beror på att han håller på att få tänder och att det kommer gå över snart, ser att det är ca 8 st på gång och det verkar som han har rätt ont ibland.

Så när han vaknade strax före halv-6 imorse var man rätt seg. Men vi masade oss iväg till den öppna förskolan i kyrkans regi på Söder, tillsammans med Nadja och Mattias med barn, och där var det full fart. Jag hade jämt jobb med att hålla Samuel vaken i vagnen påvägen dit men lyckades. Han var dock helt slut och kraschade under sångstunden så jag fick gå ut ur rummet. Efter en snabb lunch och ett raseriutbrott i hallen, som skrämde de andra små stackars lugna barnen, däckade han i vagnen. Puh, ja det gäller att gör intryck första gången man besöker kyrkans förskola. Själv kände jag mig som en zombie och ville helst gå hem och sova.

Eftersom Mattias fyllde år idag, och alla tre barnen mycket lägligt somnade vid halv-12, passade vi på att fira lite på lunchen. Jag hade tänkt mig tårta och champagne, men det blev ett smörrebröd och så delade vi på en 3,5:a. Lyxigt värre!

Smörrebröd till lunch

 

Efter lyxlunchen gick vi in i Skrapan och shoppade lite medan barnen sov. Sen bestämde vi oss för att vi nog måste ha tårta trots allt. Vi beslutade oss snabbt för att köpa en tårta på Gunnarssons konditori och åka hem till oss och fika. Det blev en trevlig eftermiddag innan det var dags att hämta storasyskonen på förskolan.

 

Tårta och lite skumpa

 

 

Timothy ville gå till parken efter förskolan och Samuel behövde springa av sig lite, så vi tog en sväng dit. Barnen hittade en pilatesboll som de roade sig med. Timothy visade Alicia hur den ska användas på riktigt. Väldigt graciöst!

 

Träning med pilatesboll

 

Samuel var trött och gnällig hela kvällen och vid halv-7 somnade han i sin säng, vilket innebär att han förmodligen kommer vakna kl 5 imorgon. Så det blir en tidig läggning ikväll även för oss vuxna. Imorgon är det fredag igen och jag laddar för en heldag med två glada killar!





Efterlängtad kvällstur

Ikväll lurade jag TV-soffan, haha, men ett glas rödvin och ett par kokosbollar blev det ändå.

Efter en ganska händelselös dag och en sjukt låååååååång nattning, gav jag mig ut på en efterlängtad löptur strax före kl 21 ikväll. Det var det enda jag kunde tänka på när jag satt i två timmar och försökte få en envis liten kille att somna. Det var inte tanken på min uteblivna middag, vinet, Grey's anatomy eller kokosbollarna som gav mig kraft att fortsätta vara en tålmodig och pedagogisk mamma, utan bara vetskapen om att snart får jag ge mig ut i höstmörkret och fylla lungorna med frisk luft och rasta benen. Vädret var perfekt och även om det bara blev en snabb runda på 7 km så rensade den hjärnan och gav mig ny energi. Tyvärr glömde jag både mobil och klocka hemma så det blev varken några fina kvällsbilder eller nån tidtagning.

Jag gillar att springa i Stockholm på kvällen. Det är meditativt och vore jag inte så mörkrädd skulle det bli fler sena rundor i vår fina huvudstad. Att man sen blir pigg och kommer i säng alldeles för sent gör inget, det är det värt ibland. Med hopp om en god natt!

Uttrokad och utmattad

Efter ett antal veckor med den hemska avfuktaren i köket har vi alla så smått vant oss vid brummandet. Barnen sover bra till det och man kan härja fritt i köket utan att någon som sover störs. En annan fördel är att svampen som vi plockat och tagit hem torkar på rekordtid i köket, även tvätten torkar snabbt om man ställer ut den i vardagsrummet. Till nackdelarna hör att det blir otroligt varmt i lägenheten, luktar damm och luften blir väldigt torr. Det innebär att allt i lägenheten blir uttorkat. Blommorna dör, ögonen blir torra, man blir törstig, torr i huden och svettas hela tiden.

Så imorse var det dags för den första fuktmätningen. Kl 8 fick vi domen, och den var positiv! Experten trodde att det skulle ta ytterligare en vecka innan betongen var torr och sen kan byggarna lägga in ett nytt golv. Det låter nästan för bra för att vara sant. Så nu håller vi tummarna att det är torrt till nästa tisdag.

Idag skulle jag skjutsa mamma till Arlandastad. Där ska hon bo på hotell sista natten innan hon åker iväg på sin resa till Asien. Hon ska åka en på en rundresa till Kambodja, Laos och Vietnam innan hon åker till sitt hus i Thailand. Det verkar spännande och framför allt härligt att komma till värmen och bara ha semester.

Egentligen skulle Timothy gå till förskolan men jag frågade om han ville följa med och skjutsa mormor och det ville han såklart. Jag tänkte att det nog kan bli en mysig dag med killarna. Men ack vad man kan bedra sig. Timothy vägrade att klä på sig och lyssnade inte alls på vad jag sa. Han tittade på TV och höll på med iPaden och var som på en annan planet ända tills jag blev helt galen. Samuel hade vaknat tidigt och var supertrött redan kl 9 så det blev allt annat än en mysig morgon. Men vi kom iväg till slut och hämtade mormor på avtalad tid. Det blev dock en förfärlig färd mot Arlanda, Samuel skrek för full hals hela vägen och vägrade att sova trots att han var utmattad. Tanken var att vi skulle äta lunch tillsammans med henne innan vi åkte hem. Lunchen gick ok även om Samuel höll på att somna vid matbordet. Sen somnade han i bilen 2 km innan vi var framme. När jag stannade bilen för att släppa av mamma vaknade han och började skrika igen. Sen somnade båda killarna och sov 30 min innan vi var hemma. Båda vaknade och var på uselt humör. På eftermiddagen ville jag gå ut men Timothy ville vara inne och Samuel vägrade sova och var övertrött och grinig, så det blev långa timmar. När Perry kom hem var jag helt utmattad.

Jag önskar att mina bloggar kunde handla lite mer om träning, men eftersom jag inte tränar just nu blir det ju lite svårt. Så nu har jag gått från joggare till soffliggare och det gick väldigt fort, formen är borta, kilona smyger sig på och humöret sjunker, ingen bra kombo. Men ikväll chockade jag kroppen med ett litet träningspass på gymet. Formen var som väntat usel men jag fick en timme egentid i alla fall. Efter en långdragen nattning funderar jag nu på att gå och lägga mig fast klockan bara är 21. Alternativet är att deppa ihop i soffan, dricka vin och äta nåt onyttigt och se Sverige få stryk av Tyskland. Hoppas att det blir en bättre dag imorgon!

Svamp på tork

Dags för återrapportering

Idag är det två månader sen vi kom hem från Korea med Samuel. Det känns som vi varit hemma mycket längre, men det är bra att påminna sig själv ibland om att Samuel faktiskt bara varit hos oss ganska kort tid. Och att vi fortfarande inte kan förvänta oss att han reagerar och agerar som ett barn i motsvarande ålder som varit hos sin familj sedan födelsen. Men i mångt och mycket är han som de flesta barn i hans ålder och vi är glada att allt har gått så bra hittills.

Det är nu dags för den första återrapporten till Korea. Vi ska skriva en A4-sida och berätta om vår första tid med vårt barn samt skicka med 8-10 fotografier. Detta vållade lite svårigheter för oss eftersom vi inte har så många foton på Samuel ännu. Dels för att han är andra barnet, dels för att han konstant har diverse sår och blåmärken i ansiktet. Samuel är nämligen en ganska våghalsig kille som gärna testar om man kan kliva rakt ut för en trappa både en och två gånger. Han springer fort och då händer det ibland att det står ett bord ivägen och han vill gärna klättra på stolar och annat som välter ibland. Men vi lyckades hitta 8 foton där han ser hel och ren och glad ut!

Igår konstaterade jag att jag blivit kär igen. Det tog lite tid men nu har jag trillat dit rejält igen. Samuel är det goaste som finns och han är så liten och söt att jag bara kan sitta och titta på honom länge, länge. Och det är väl så det ska vara :).

Samuel och jag i Korea för två månader sen

Höst i paradiset

Vi har haft en härlig dag på landet. Kanske höstens finaste dag? Igår kväll var det klart och kallt, -2 grader, när vi gick och la oss. Och imorse var det frost ute på trallen och i gräset men solen sken och värmde under dagen. Killarna började dagen med att rita. Timothy skulle rita ledningsrör, precis som pappa, och Samuel var inte sen att hänga på.

Timothy ritar ledningar

Samuel ritar också

Perry lyckades tända en brasa i skogen och vi eldade gammalt ris hela dagen. Jag hann med en kort sväng i svampskogen och hittade lite trumpetsvamp, sen blev det inte mer egentid idag. Jag hade medvetet lämnat alla träningskläder hemma, men på eftermiddagen blev jag rastlös och tänkte att jag kanske kunde rota fram några gamla träningskläder och sticka ut en sväng, men det blev inte riktigt tid till det. Och lika bra var väl det för foten är inte så bra och jag påbörjade en kur Voltaren igår. Vi får se vad morgondagen erbjuder i form av fysisk aktivitet.

På kvällen åt vi gemensam middag hos grannarna. Det blev en väldigt trevlig kväll med mycket god mat och vin och trevligt umgänge. De som hade varit flitiga under dagen var härligt trötta i kroppen, vi andra var bara trötta ändå. Så klockan halv-10 gick vi hem för att natta barn och oss själva. Sista natten på landet för i år kanske? Känns som vanligt lite vemodigt, samtidigt som vi ser fram emot en härlig vintersäsong med mycket skidåkning och vinteraktiviteter. Godnatt!

En fantastisk höstdag

It's a sign

Idag på förmiddagen när vi var nere i lekparken på kajen kom det fram en kvinna och frågade om jag bodde i området. Hon och hennes man skulle sälja sitt hus och nu var de nyfikna på vårt område. Jag berättade om hur bra vi trivs, hur bra kommunikationer det är, om pendlarbåten, att priserna var låga jämfört med Sjöstaden osv. Och jag sa även att det känns sorgligt av vi troligtvis kommer lämna Saltsjöqvarn inom ett år. Vi pratade lite om vilka typer av lägenheter det finns i vårt hus och att de var intresserade av en stor, typ som vår. Jag sa att troligtvis kommer att sälja i vår hon sa att de skulle hålla utkik på Hemnet. Nästan så jag hade lust att fråga om hon ville se vår lägenhet, det vore ju smidigt om vi redan nu hittar en köpare som vill flytta in om ett år, men jag gjorde inte det.

Efter lunchen när jag packat in barnen och packningen i bilen för att åka och hälsa på lillebror David träffade jag på mäklaren som säljer absolut flest lägenheter i vårt område. Jag frågade lite om priserna och hur marknaden ser ut och han sa att det är lite trögare men att det finns många som är intresserade av området. Vi skulle höra av oss när vi vill ha en värdering. Med tanke på gårdagens konstiga tankar som drabbade mig, ser jag dagens två möten som tecken på att det är dags. Dags att börja förbereda mig på att lämna lägenhetslivet och börja leta hus. Och det känns faktiskt helt okej, just nu i alla fall.

Programmet idag var utomhuslek på förmiddagen, tidig lunch, besöka David i stan och sen åka till landet. Vi började med en fotbollsmatch som inleddes med nationalsången.

Timothy och Samuel redo för match

Fortsatte med lek i parken och skattjakt och sen promenad hem. Efter lunchen var det dags för stressmomentet: packa alla saker för helgen-hämta bilen i garaget-hämta packningen i lägenheten-bära ner och packa in i bilen-hämta Timothy i lägenheten-avfärd. Alla moment görs med Samuel i släptåg, vilket gör det hela lite svettigare. Men det gick bra även den här gången, bättre än förra faktiskt och kl 12.30 var vi iväg. Jag förbannade ännu en gång trafiken i Stockholm och hittade till slut en plats i ett p-hus som kostade 150 kr för 1,5 timmar. Men till slut blir man ju desperat och Timothy vart åksjuk. Vi fikade hos David och killarna lekte med kusin Elvis.

David och Samuel

Elvis ville också flyga lite

Tiden gick fort och kl 15 var vi påväg mot landet. I stugan var det kyligt och rått så vi satte igång värmen och åkte direkt vidare till närmaste pizzeria för en kebabmiddag. När vi kom tillbaka var det 15 grader varmt och nu, en timme senare, är det drygt 20 grader. Nu dags för nattning och sen lite rödvin och candle lights om vi inte somnar innan dess :).

Nytänkande

Idag var jag och Samuel och besökte en kompis i Södra Ängby. Vi tog en promenad i villaområdet och det var precis stendött, inte en människa syntes till. Bara de polskregistrerade bilarna som tillhörde hantverkare rörde på sig. Alla var på jobbet, alla gör karriär. Och det är rätt förståeligt att man är på jobbet på dagarna om man bor i Södra Ängby, för villorna där är inte billiga. Men det var fridfullt och idylliskt. Nästan så att jag blev lite sugen på att bo i ett hus, men bara nästan, och jag blev lite chockad över mina egna tankar.

Tänk att ha en tvättstuga, att ha en groventré där barn och barnvagnar kan skyfflas in, att slippa hänga tvätten i badrummet och ständigt lyssna på tvättmaskinen, att barnen kan springa omkring och leka och stoja på större ytor, att ha en liten trädgård, att kunna parkera framför huset eller att ha ett garage i anslutning till huset... Allt det där som Perry velat ha i flera år. Och idag när vi gick på promenaden kände jag plötsligt att det kanske jag också vill, helt plötsligt kunde jag se mig själv bo i ett hus i en förort. Ja, det blir långt att pendla till jobbet, för vi kommer inte köpa ett hus i Södra Ängby, Stocksund eller Solna, men det vänjer man sig nog vid. Alla andra gör ju det. Jag har dock inte sagt nåt till Perry om min omvändning, jag måste vänta några dagar och se om det bara var en tillfällig ingivelse. Sånna som jag brukar få oftare än sällan... Hur som helst så är det inte läge att sälja vår lägenhet när vi har en vattenskada i köket. Och vi har bestämt att vi ska sälja innan vi köper ett nytt boende. Där är vi i alla fall överens :).

Efter förskolan var vi ute och spelade fotboll och lekte i parken, allt för att trötta ut killarna och då framför allt den yngre. Sen var det middag som båda faktiskt gillade; renskavsgryta och pasta. Timothy deklarerade att han vill ha den rätten varje dag när vi är i fjällen i vinter. För det passar bra att äta ren när man är i fjällen för där bor ju renarna. Hm, ja mycket passande eller hur!? När Perry kom hemcyklandes från Täby passade jag på att gå till gymet. Det var länge sen. Det blev 25 min på crosstrainern och sen ett corepass. Sen hem och äta kokosbollar i soffan. Som tur är så är paketet snart slut. Det hjälpte inte att stoppa in dem i frysen, för de är jättegoda frysta också. Nästa vecka börjar nya livet, kanske. Nu ser jag fram emot en härlig helg på landet med utomhusaktiviteter och en massa god mat!

Redo för TV-soffan

Jag kan inte skryta med att jag tittar mycket på TV nuförtiden. Jag missade till och med premiären av Solsidan i söndags. Och nu ser jag till min stora fasa att jag även missade säsongspremiären av Grey's anatomy förra onsdagen. Det som jag följt i flera år och onsdagkvällar kl 21 har varit heliga. Ingen fotbollsmatch i världen har kunnat ändra på det. Vad är det som händer????? Inser dock att här gäller det att välja för jag kommer inte kunna följa två såpor om jag ska hinna natta barn och träna, så det blir Solsidan. Den är ju tillgänglig gratis i fyra dagar efter att programmet sändes. Så nu häller jag upp ytterligare ett glas vin, tar fram chipsen och bänkar mig i TV-soffan. Det var länge sen!

Mina tankar på att gå till gymet ikväll förblir alltså bara tankar även ikväll. Men nästa vecka, då ska jag börja träna...

Årets skörd

Årets sista tävling är avklarad och jag kan konstatera att 2012 blev ett rätt bra löparår för min del. Jag var anmäld till sex lopp, startade och fullföljde sex lopp och körde dessutom Öppet spår. Så jag är nöjd.

Jag lyckades dock bara förverkliga ett av mina tre mål som jag satte upp för 2012; halvmara under 1.45. De andra två, Lidingöloppet under 2.45 och marathon under 3.45, får jag försöka uppnå ett annat år. Trots att jag missade två av tre satte jag två personliga rekord som jag är rätt stolt över: Kungsholmen halvmarathon 1.43 och Stockholm Marathon 3.47. Och om det inte hade varit så förskräckligt dåligt väder den 2 juni hade jag nog klarat maran en bit under 3.45. Fast om inte om fanns skulle alla springa jättefort jämt... Åt Lidingöloppet fanns inget att göra. Blir man sjuk så blir man men jag är glad att jag kunde springa loppet i år i alla fall, om än väääldigt långsamt. Och nåt ska jag ha kvar att göra nästa år.

Mina löparprestationer i all ära, men den största bonusen i år fick jag den 13 augusti då Samuel kom till vår familj. Vi hade väntat så länge på honom att vi nästa gett upp hoppet om att vi skulle bli fyra i familjen. Så jag vågar nästan säga att 2012 inte bara blev ett bra löparår, utan rent utav ett av de bästa åren i hela mitt liv.

Men det innebär också att det kommer bli mindre tid över för träning det kommande året vilket känns lite tråkigt. Nu när man äntligen fått lite fart på benen och blivit beroende av att springa, nu är måste man ofrivilligt tagga ner. Men jag ser det bara som en tillfällig nedtrappning. Det fina med löpningen är ju att även om man som jag är totalt talanglös och har helt fel kroppsbyggnad för denna sport så spelar det mindre roll, det har experterna konstaterat. För när det gäller löpning så kan alla bli bra. Det gäller bara att vara flitig och träna kontinuerligt så blir man bättre och det är jag ett levande bevis för. Och då pratar vi om att köra 2-3 pass i veckan, vilket jag snart borde hinna med igen. Så en klen tröst när man känner att formen sviker är att det går att komma tillbaka, ja man kan till och med förbättra sig, det är bara att kämpa på. Och kämpa, det brukar jag vara bra på så jag ser framför mig att jag kommer springa mina snabbaste marathonlopp när jag är 45-50 år. Eller kanske inte...den som lever får se!

Nu väntar några månader med lite mindre löpning och mer annan träning. Foten måste bli helt bra igen och även några andra kroppsdelar behöver lite vila ifrån löpningen. Vasaloppet väntar i mars och sedan Stockholm Marathon som vanligt men innan dess troligtvis en halvmara och kanske nåt millopp. Sen är det ju Lidingöloppet också. Och ja visst ja, Vätternrundan i mitten av juni var det ju...

Årets medaljskörd

 

Nu har jag två fina små killar

 

Tjurruset 2012

Igår var det då dags för säsongens sista tävling. Vädert var fantastiskt och jag såg fram emot en hel dag tillsammans med kollegorna. Min trogna hejarklack, Lina, skjutsade oss till Åkersberga. Agneta och jag gjorde oss klara för start. Vi var utrustade med gamla kläder och skor som vi själva dubbat genom att skruva i skruvar i sulan och sen knipsa av skruvhuvudet med en avbitartång. Klockan 12.15 gick startskottet. Banan var 10 km och vi hade fått information om att den var extremt krävande i år. Och det var den, fast inte på samma sätt som en vanlig 10-km bana kan vara. Efter en kilometer kom vi till nåt som liknade en slalombacke som vi skulle upp för. Det var bara att börja gå och försöka att inte halka i leran. Sen var det ömsom jogg, ömsom gång på smala stigar och i helt obanad terräng. Krypa under och hoppa över nedfallna träd, hinder som de placerat ut samt klättra upp för stup. Och sen var det ju vattnet. På ett flertal ställen leddes vi ut i kärr som vi skulle gå igenom. Det var rätt djupt och jag tyckte det var rätt obehagligt. Det var svårt att få fotfäste och man sjönk ner i dyn och det var många som ramlade i det kalla vattnet. På slutet fick vi vada ca 1 km i ett dike som var fullt med stinkande lera som nådde vissa ända upp till hakan. Så otroligt äckligt! Men jag och Agneta kom i mål efter 1 tim och 32 min, knappt anfådda men väldigt smutsiga.

Efter loppet fick vi korv och bubbel i Morningstarts uppvärmda tält, det kändes som en otrolig lyx. Erik och Josefin stod för serveringen och George förevigade händelseförloppet. Killarna startade när vi kom i mål och de fick det betydligt värre. Banan var mer uppsprungen och många hade helbadat i lera och på vissa ställen var de tvungna att simma. På upploppet såg vi lergubbar i olika former komma springade och det var svårt att känna igen någon eftersom både ansikte och nummerlapp var täckt av lera. Alla i vårt lag tog sig i mål och vi hade en trevlig och solig dag i Åkersberga.

På kvällen var det mingel och prisutdelning hos Morningstar. Agneta och jag delade priset som Bästa dam och vårt lag vann priset som bästa lag. Vi åt god buffé, drack bubbel och vin och pratade löpning. Sen gick tog vi en drink på stan innan vi avrundade kvällen på McDonald's. Tack Morningstar för en mycket trevlig dag och kväll!

Det var kul att prova på Tjurruset men jag tror inte jag kommer göra det igen. Det gick inte att springa under stora delar av banan och skaderisken är väldigt stor, så i fortsättningen håller jag mig till mer traditionella löpartävlingar. Gärna i terräng men inte där man måste vada och simma i stinkande kärr och diken.

Före...

...och efter

 

Förtäring och förfriskningar i Morningstars tält

 

Mikael i mål som första herre i vårt lag

Markus har badat i gyttja

 

Josefin rengör Per med lite bubbel

 

Bye, bye gamla trotjänare. De åkte i papperskorgen

 

Våra priser!

 

Jag hade FF (familjefritt) i natt för Perry var med barnen hos kusinerna, så jag kunde ta en rejäl sovmorgon imorse vilket var välbehövligt. Idag har vi varit hos goda vänner i Ursvik och haft en riktigt härlig utedag med barnen. Vi grillade korv och hamburgare till lunch och sen gick vi en lite äventyrsbanan för barn som finns där. Barnen sprang omkring på grönområdena och även Samuel hängde med. Nu har vi ätit hämtmat och det är dags för nattning. Hela familjen är härligt trötta och rosiga om kinderna så vi kommer nog sova gott i natt.

Elsa, Timothy och Samuel balanserar