Två viktiga möten på en dag

Nu har vi varit i Seoul i en vecka och det känns inte direkt som vi varit på semester. Idag var det åter dags för möte, två stycken, och väckarklockan stod på kl 7. Det kom lite regn när vi gick till Starbucks för att äta frukost och det kändes lite svalare. Temperaturen har dock legat runt 30 grader idag men det känns stor skillnad mot tidigare i veckan.

Efter frukosten tog vi tunnelbanan till SWS igen för att först träffa Timothys fostermamma och sedan Samuel. Det var ganska lugnt på tåget den här gången och resan gick bra. När vi kom fram fick vi veta att fostermamman blivit försenad p g a trafiken och vi fick vänta en kvart. 

Men sen kom hon, och det kändes som hon blev oerhört glad över att se Timothy. Hon kramade och klappade honom och pratade hela tiden och det gick inte att ta miste på hennes glädje. Hon tyckte att han blivit stor, såklart, och gav honom presenter. Vi gav henne en fotobok med bilder på Timothy under de senaste 4,5 åren och ett halssmycke som Timothy valt. Sedan pratade vi, via social worker, och fostermamman berättade om hur Timothy var när han bodde hos henne och vi berättade lite om vårt liv i Sverige. Vi försökte uttrycka vår tacksamhet mot henne att hon tagit så väl hand om vår son under hans första halvår och hon tackade oss för att vi tar så väl hand om honom nu. Timothy visade bilder i sin iPod på henne och honom från 2007 och spelade barnvisor som han brukar lyssna på. Efter ett tag knackade det på dörren, det var hennes son som lämnade in sin lilla dotter till fostermamman. Han hade skjutsat sin mamma till SWS kontor i Seoul, och sa att det snart var dags att åka tillbaka. Vi skyndade oss att ta några bilder och ställa några sista frågor innan det var dags att säga hejdå. 

Det är omöjligt att säga vad mötet betydde för Timothy, men jag är oerhört glad över att det blev av. Han har frågat många gånger sedan vi kom till Korea när vi ska träffa hans fostermamma så det känns som det var viktigt för honom. Han var väldigt tillmötesgående hela tiden och ställde till och med upp på att ta bilder utan att göra grimaser, vilket aldrig brukar hända nuförtiden. Och han lät fostermamman krama honom hur mycket som helst, även om han inte är en kramkille. Så någonting kanske föll på plats inom honom, jag vet inte.

Timothy och hans fostermamma

Sedan var det dags för nästa möte. Vårt andra möte med Samuel. Den här gången träffades vi i ett lekrum på SWS. Fosterföräldrarna var med ett litet tag men smet sedan ut. Timothy var mest upptagen med alla roliga leksaker som fanns i rummet, och jag med att fotografera, så Perry fick leka med Samuel till en början. Han gillar bollar och musik, precis som Timothy när han var liten :). Samuel var lite avvaktande men efter en stund kändes det som vi fick lite kontakt. Han ville dock inte att vi skulle hålla honom för länge, han ville springa omkring. Så småningom började barnen leka lite ihop. De spelade instrument och kastade bollar. Efter knappt en timme ramlade Samuel och slog sig lite och började gråta, Perry försökte trösta men det gick inte så bra så fostermamman kom till undsättning. Och sen var lekstunden slut. Det kändes lite snöpligt och tråkigt att han vart ledsen det sista som hände. Men vi vinkade hejdå och vi tyckte att fosterföräldrarna såg lite tagna ut av stundens allvar. Nästa gång de besöker SWS kontor, på måndag, är det för att lämna Samuel till oss. Jag bävar lite för det och hoppas att det inte blir alltför känslomässigt. Som tur är så är ju Timothy med, han kräver alltid sin beskärda del av uppmärksamheten och håller oss kvar på jorden.

Killarna håller konsert

Perry o Samuel kastar boll

  

Efter de två mötena var vi ganska möra alla tre och hade helst av allt velat åka till hotellet och softa lite. Men vi befann oss ganska nära COEX, som är en jättestor shoppinggalleria där det även finns ett fint akvarium. Timothy ville gärna åka dit så det gjorde vi. Och det var jättefint. Fullt med fiskar från alla världens hav, hajar, ormar, sköldpaddor, sälar, ödlor mm mm. Det var självklart mycket folk där och sjukt hög ljudvolym men det var ändå helt klart värt ett besök. Jag förundrades över att många av akvarierna var öppna, så att man teoretiskt sett lätt skulle kunnat stoppa ner handen eller slänga in nåt i vattnet. Det satt skyltar överallt att man inte fick göra det, så självklart var det ingen som gjorde det (som jag såg i alla fall). Tänk om det varit i Sverige, då hade fiskarna säkert fått smaka på både nappar och snus och säkert en hel del annat också. Det känns som koreanerna är väldigt skötsamma men det kanske blir så om så många människor ska kunna samsas på en relativt liten yta. I Seoul bor det över 10 miljoner människor. 

Sedan blev det en liten shoppingrunda. Vi köpte några leksaker till Samuel och Timothy fick också köpa en liten grej. Vi upptäckte dock att båda våra kreditkort slutat fungera, vilket är lite oroväckande med tanke på att vi har hela vår reskassa där. Jag ringde till Handelsbanken och de kunde inte se att korten skulle blivit spärrade så de bad oss prova igen. Vi får se ikväll om det funkar, annars får vi väl diska...

Timothy var helt slut och slockande på tunnelbanan tillbaka till hotellet. Vi har ingen vagn med oss, så vad gör man? Jo, som alla andra koreaner, vi bär vår 5-åring. Men vi ska inte klaga, Timothy har deffat rejält sen vi kom hit och det är den enda träningen vi får här, så vi står ut :). 

Starke man och trötte man