Home sweet home

Efter en mycket lång resa landade vi på Arlanda tisdagen den 14 augusti kl 16. Resan gick bra men var jobbig. Samuel sov först 1,5 timmar och sen ytterligare 3 timmar så det var bra. Däremellan var han ganska glad. Timothy sov totalt 1 timme och var uppskruvad och kunde inte komma till ro. Perry o jag sov några minuter här och där och var ganska möra när vi mötte välkomstkommittén på Arlanda. Vi beundrar alla barnfamiljer som reser till Thailand varje år på semester, men på de flygningarna kanske det finns lite större tolerans för barn. På våra flighter till och från Seoul har det inte varit få barn och då vill man inte störa de andra ressenärerna.

Samuel satt hos Perry i bärselen när vi kom till Arlanda. Han tittade nyfiket på dem som kommit för att möta oss men visade ganska tydligt vem han ville vara hos. Det var härligt att se dem alla och kul för Timothy att träffa mormor, farmor, farfar, farbror Erik, faster Maria och kusinerna Edvin och Anton. Perry och jag kände oss som i en bubbla, ofräscha och trötta men också otroligt glada över att vara hemma och att resan gått så bra. När jag kom ut från terminalen tog jag ett djupt andetag och drog in varm, men hög och klar luft i mina lungor.

Mormor skjutsade Timothy och några väskor hem till oss. Perry, jag o Samuel tog vår bil. Samuel somnade ganska snabbt i bilen och resan gick bra, vi missade rusningstrafiken precis. Hemma var allt sig likt, till och med blommorna levde och postfacket hade inte svämmat över. Samuel var jätteorolig när vi kom hem och bara grät och grät. Jag fick i honom lite välling och sen somnade han. Mormor såg till att Timothy fick en dusch och sen lekte de i hans rum. Timothy var så glad över att vara hemma och helt speedad. Det blev hämtpizza till middag. Sen packade vi upp lite grann innan vi gick och lade oss. 

Första natten gick ok. Samuel sov till kl 1 och var sen ledsen och vaken av och till till kl halv-3. Sen sov vi till halv-6 innan det var dags att gå upp. Då är klockan 12 på dagen i Seoul och Samuel var hungrig och pigg. Även Timothy vaknade kl 5 och var hungrig, så det blir nog lite middagssömn för oss alla idag.

Nu går Samuel omkring i lägenheten och utforskar sitt nya hem. Han verkar glad och nyfiken. Biter på allt och kastar grejer omkring sig. Trots att han är stor för sin ålder är han en ganska liten kille med massor med bus i sig och ett charmigt leende. Det ska bli spännande att se hur dagen blir.

Tack ännu en gång till er som följt oss på vår resa, som i och för sig inte är slut ännu men nu börjar en ny. Ni har varit ett stort stöd för oss. För även om vi varit två (tre) hela tiden, så är det lätt att känna sig förvirrade och ensamma och att börja tvivla. Då är det skönt att läsa kommentarer från familj och vänner, ni som känner oss väl, då fick vi ny kraft och tron på att allt kommer att bli bra återvände till våra trötta sinnen. Vi ser fram emot att träffa er alla så fort vi har landat i allt det nya. Så fortsätt läsa om ni vill, jag kommer fortsätta skriva.

Det känns det helt underbart att vara hemma, nu börjar det nya livet :)!