Nya tider

Inatt sov Samuel 10 timmar i sträck, lite synd bara att han valde att göra det mellan kl 18-04. Men med lite finjustering så ska det nog bli ordning på sovrutinerna.

Igår var vi på Skatteverket för att ansöka om svenskt personnummer till Samuel. Det är alltid en upplevelse att uträtta ärenden där och jag tycker verkligen synd om alla icke-svenskar som är beroende av deras hjälp. Väntetiden är alltid jättelång och precis innan det blev vår tur var Timothy tvungen att gå på toaletten och Samuel hade verkligen tröttnat på att sitta i vagnen. Lite taskig timing. Kvinnan som hjälpte oss var i alla fall mycket effektiv och kompetent och efter bara 10 minuter var vi klara och påväg därifrån.

Efter beöket på Skatteverket fick Timothy bestämma vad vi skulle göra så vi gick till Blecktornsparken. Timothy var i himmelriket och lekte i flera timmar, hade inte ens tid att äta glass. Vädret var fint men förhållandevis svalt och skönt. När vi kom hem däckade Samuel i säng kl 18, det var helt omöjligt att hålla honom vaken så vi misstänkte att det skulle bli en tidig morgon idag, och det blev det. Prick kl 04.00 började Samuel prata och jollra i sin säng och var pigg. Men inget ont som inte har något gott med sig.

Kl 9 hade både Perry och jag varit ute och sprungit, barnen hade ätit frukost två gånger och vi en gång samt att Samuel hade tagit ett bad. Det var otroligt härligt att röra på benen igen. Flåset kändes oväntat bra så det var bara hälen som ondgjorde sig och det känns som det spridit sig till hela vänstra foten, måste göra nåt åt det där snart. Det blev bara 6 km men de sista två i ganska snabbt tempo (vad jag inbillar mig i alla fall för klockan var hemma). Men efter en dusch och frukost kände jag mig som en helt ny människa. Men får vara glad för det lilla och jag får försöka köra lite kortare kvalitetspass nu till en början.

Samuel har bara varit med oss i tre dagar men det känns som han varit hos oss mycket längre. Jag är förvånad över hur en liten människa kan vara så fröjdig och glad bara några dygn efter att allt som betyder trygghet i hans liv ryckts bort ifrån honom. Han springer omkring i lägenheten och leker, pratar hela tiden och skriker högt av förtjusning när man skojar med honom. Han har även visat hela sitt känsloregister, från förtvivlat ledsen till superarg till jätteglad, och det tycker vi enbart är positivt. Vi tror att det är ett tecken på att han börjar känna sig trygg här. Han somnar i vår famn men sover sen lugnt och tryggt i sin säng med utsträckta armar. Antingen är det överlevnadsinstinkt eller så är vår lilla Samuel en ovanligt positiv och trygg liten kille.

Morgondimma över Hammarby sjöstad