Ally mitt i livet: Seoul 35 grader

Flygresan gick ok även om ingen av oss sov särskilt mycket. Flygtiden var 9 tim 30 min med en mellanlandning i Helsingfors. Trots en försening från Arlanda hann vi med anslutningsflyget till Seoul och vårt bagage också. Vi landade i Korea kl 8 på morgonen lokal tid och då var det redan 30 grader varmt. Vi vandrade 10-15 minuter på den enorma flygplatsen för att komma till passkontrollen där det var låååång kö. Men när det väl blev vår tur gick allt smidigt. Timothy pratade konstant och var själv förvånad över hur pigg han var trots att han inte sovit mycket. Jag tror han är övertröttheten personifierad.

Sedan tog vi bussen in till Seoul. Jag lyckades köpa biljetter till fel busslinje så vi steg av i helt fel stadsdel. Vi kämpade med allt vårt bagage till första bästa hotell och frågade efter vägen till vårt hotell, Hotel President. De frågade hur vi skulle komma dit och jag sa att vi skulle gå. Då skadade de på huvudet och sa taxi. Taxichaffören förstod inte vart vi skulle och kunde inte läsa västerländska bokstäver, men till slut fick vi fram en karta där det även stod på koreanska. Jag förstod ganska snabbt att vi aldrig kunnat gå till vårt hotell. Vårt rum var inte klart när vi anlände så vi tog en lunch på McDonalds medan vi väntade och gick några kvarter. Det är verkligen otroligt varmt här men jag hoppas vi vänjer oss så vi kan göra lite utflykter.

Hotellet är ok. Vi bor på 25:e våningen och AC:n går konstant. Det finns inget WiFi på rummet men en väl så avancerad toalett, utan instruktionsbok. Så vi använder inte extrafunktionerna, men vi har försökt stänga av uppvärmningen av sistsen utan framgång.

Nu har vi sovit ett par timmar och varit ute och ätit lite och tittat på stan. Vi åkte till vårt favoritområde Insadong, det är nästan som gamla stan, och blev nästan lite nostalgiska när vi kände igen oss från förra gången vi var här. Timothy var tapper men lider av värmen, vi får se vad vi orkar gör i helgen.

De närmaste dagarna ska vi försöka anpassa oss till tidsomställningen och värmen. På måndag ska vi åka till fosterfamiljen och träffa Samuel för första gången. Det bor tre familjer från Sverige på samma hotell som oss. Alla har redan träffat sina barn hos deras fosterfamiljer och det ska bli spännande att höra om dessa möten. Då kanske det börjar kännas lite mer verkligt, nu känns det mest som vi är på semester även om Timothy frågar hela tiden om när vi ska hämta Samuel.

Snart dags att försöka sova lite, igen!