Bilresan var lite jobbig men när vi kom fram blev allt bra. Timothy sprang ner till sin mormor och sen till sin bästa kompis Olle i grannhuset. Samuel var med oss och tyckte det var kul att kunna gå ut och in i huset själv och vi kunde verkligen ge honom 100% uppmärksamhet. Jag känner att jag går ner i varv när jag är på landet och jag sover väldigt bra där. Det finns inte så många måsten och man är utomhus mycket. Desstuom bor min mamma, släkt och goda vänner i samma område så det blir mycket socialt umgänge också.
Imorse ville Samuel stiga upp klockan halv-7, medan Timothy sov till halv-10, så jag hann med ett 10 km löppass på morgonen. Det gick över förväntan och får nästan räknas som ett tröskelpass trots att klockan bara var 8 och jag inte hade ätit frukost. Men efter 10 km var jag rejält trött och att springa 21 km eller 30 km inom bara en månad känns faktiskt ganska osannolikt. Men jag har nog fått några nya muskler i armarna och ryggen under veckan efter tre långa promenader med en fullastad barnvagn.
Nu är jag är helt slut efter två timmar ensam med barnen då Perry var ute och cyklade med dagispapporna. På de två timmarna hann vi leka, äta middag, duscha och bada båda barnen, ge Samuel välling och städa undan lite. Det hjälper inte alls att jag är hyfsat uthållig i löpning, jag måste definitivt träna upp min uthållighet som tvåbarnsmamma.
Imorgon är det måndag och Timothy ska börja förskolan igen. Jag tror att han ser fram emot det.
Svalkande dopp
Soltorkar på klippan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar