Ally mitt i livet: Söndag i Seoul

Jag sov otroligt dåligt i natt och gick upp kl 7 för att kolla om det funkade att jogga. Jag gick bort till den konstgjorda floden som går genom staden och började promenera. Det var redan 30 grader varmt men gångvägen längs floden var delvis i skugga. Efter en stund började jag jogga, tänkte att jag fortsätter väl tills vägen tar slut. Men efter 4,3 km såg det fortfarande ut som den fortsatte i oändlighet så jag valde att vända tillbaka. Jag hade glömt att ta med vatten så det blev en ganska tung väg tillbaka men det var ändå skönt att få röra lite på sig.

Frukost på Starbucks igen och sen gick vi alla tre till floden. Timothy fick bada fötterna och hoppa på stenar i vattnet. Det var en succé. Efter fotbadandet var det dags att hoppa på en sightseeing buss för att ta oss till Seoul Tower. Färden gick genom halva Seoul och det var fullt med folk på bussen, som hade AC men det märktes knappt. Väl uppe i tornet var det också fullt med folk och ljudvolymen var som vanligt enormt hög, vilket inte tycks störa koreanerna men jag blev nästan tokig tillslut.

Jag har börjat skicka fram Perry att köpa biljetter och fråga om det är nåt vi undrar över, koreanerna tycker att det är ok att han inte kan språket. Om jag frågar och inte förstår vad de svarar blir de ofta lite irriterade. Ibland säger de nåt till en kollega och sen hånskrattar båda, svårt att tro att det inte är åt mig. Det känns lite tråkigt att inte kunna kommunicera, det hade varit kul att kunna ställa frågor och lära sig lite mer om landet. Jag kan dock inte påstå att jag känner någon tillhörighet med koreanerna, varken beträffande mentalitet eller utseendemässigt. De flesta är ganska långa men väldigt späda och smala, inga muskelpaket direkt. Kanske hänger ihop med att det finns få gym i Seoul ;)? Sedan är alla väldigt vita. De skyr solen och går med paraplyn och skyddar framför allt ansiktet från solen. De flesta tjejerna går i högklackade skor, kort-korta kjolar och är fullt sminkade trots värmen och trots att de är på söndagsutflykt. Jag känner mig som en skogsmulleklädd jätte som dessutom är brunbränd, har lite muskler och fräknar, helt fel alltså. Eller snarare, jag känner mig som en svensk på besök i Seoul. MEN jag har ändå lyckats fånga den vita mannen, vilket anses vara mycket avundsvärt bland tjejerna här i Korea och Perry får många beundrande blickar.

Imorgon ska vi träffa Samuel för första gången. Timothy är förväntansfull och jag själv är mest rädd för att jag ska bli besviken. Men jag vet ju att även om man inte känner nåt speciellt för barnet där och då, första gången man träffar honom, kommer det med största sannolikhet växa fram när vi får honom på riktigt. Imorgon ska vi vara på socialkontoret i Seoul, Social Welfare Society (SWS), kl 9 så det blir tidig uppstigning, och därmed tidig läggning.