Efter frukosten åkte vi till sommarstugan. Det var en utmaning att packa alla grejer med två barn som båda var på dåligt humör. Men vi kom iväg till slut och Samuel var ganska nöjd i ungefär 2 mil, sen började han skrika och ville aldrig sluta. Jag kom då på att jag mitt i stressen glömt att ge honom mellanmål, även Timothy klagade på att han var hungrig, så det var bara att stanna och köpa bananer för det hade vi inte med oss (mycket orutinerat!) Efter ytterligare ett par mil kom Samuel på att det är ganska trevligt att lyssna på musik i bilen, men det är svårt att höra barnsångerna om man själv skriker för full hals. Så till slut inskränkte sig skriken till pauserna mellan sångerna. Puh, fasar för fjällresorna i vinter!
Efter lunchen fick jag dispens att ut och cykla en tur. Jag och Orbean stack ut och det var så härligt. Tyvärr hade jag lite dåligt med luft i däcken, och vi har ingen pump som funkar och grannen var inte hemma, så det var bara att kämpa på. Efter 6 km började det ösregna. Det rann in i skorna och jag vart genomblöt på ca 2 minuter. Men har man egentid gäller det att utnyttja den, så jag trampade på och när jag hade kört mina 46 km så var jag nästan torr igen förutom om fötterna som var stelfrusna.
Hemma i stugan var det full kaos. Stackars Perry hade två jättearga barn inne eftersom det regnade och jag tyckte verkligen synd om honom. Kaoset kom av sig en kort stund då mormor kom på besök och kunde ta sig an Timothy, men fortsatte sedan fram till middagen och även under middagen. Den ena skrek för att han var hungrig och den andra för att han inte var hungrig. Så vad gör man? Perry och jag korkade upp en flaska Valpolicella och tog två djupa klunkar, försökte njuta av att det var fredag och vara tålmodiga. Och tro det eller ej men det verkade funka. Barnen lugnade ner sig och efter middagen var det faktiskt ganska lugnt. Så nu vet jag att det inte bara är träning som är bra för tålamodet, vin funkar också.
Nu är jag glad att den här dagen är slut och hoppas på en lugn natt. Perry och Timothy sover i gästhuset för att få en god natts sömn. Jag och Samuel delar rum i stora huset. Imorgon byter Perry och jag plats, gissa om jag längtar!!
Cykling i regnet
En liten kalv följde mig längs hagen
Det låter lite som våran fredagskväll, tre jätte trötta barn efter en vecka i skolan eller dagis. Mycket gnäll, bråk, allt blev fel och det spelar ingen roll vad man gör. Imorgon är en annan dag :-)
SvaraRaderaDet låter verkligen som Samuel känner sig trygg när han kan visa sina känslor så. Det är ju bara positivt, får försöka tänka på det. Kram Catrin