Men det var med lite tvekan som jag lämnade Perry ensam med barnen. Inte för att jag inte trodde att han skulle klara det, utan mer för mitt eget samvetes skull. Samtidigt kändes det otroligt lyxigt att få egentid, för jag ska inte sticka under stol med att den senaste månaden varit ganska påfrestande. Det är inte så att jag längtar tillbaka till singellivet, även om jag alltid tyckte att det var trevligt, utan jag är snarare väldigt nöjd med att jag vid 40 års ålder har man, barn, lägenhet, bil, sommarställe och ett ganska inrutat liv. Men ibland får jag en stark längtan efter att vara spontan, efter att känna mig fri och flexibel. Låter kanske oroväckande, men det är inte så dramatiskt. Det inträffar några gånger per år och kan ganska lätt avhjälpas med en liten spontan resa, att Perry och jag dricker för mycket dyr skumpa, köper en onödig pryl eller flexar ut från jobben och kör ett gemensamt träningspass. Bara vi gör något som vi normalt inte gör eller rättare sagt något som småbarnsföräldrar normalt inte gör. Sen är jag nöjd några månader. Kan tyckas ego kanske, men sån är jag.
Gårdagskvällen var jättelyckad. Vi var först i Skrapan och drack skumpa i vinglas. Sedan blev det utsökt vietnamesisk mat i mängder och en god Riesling på favo-restaurangen Noodle House. Perry och jag var stammisar där innan vi fick barn, men det är ju faktiskt 5 år sen, och sen har det väl blivit nåt besök per år. Trots detta kände en av servitriserna igen mig, helt otroligt. Hon är helt underbar, när hon tagit vår beställning på ca 7 smårätter, kom hon tillbaka från köket och sa: Men ni har ju inte tagit några dumplings. Det måste ni ju ha! Och så blev det, och det ångrade vi inte. Mätt och glad cyklade jag sedan hem i mörkret.
Skumpa i vinglas fyllda till bredden
Idag har det varit en mycket lugn dag. Samuel var och hälsade på på Timothys förskola för första gången. Han trivdes och sprang omkring och lekte med barnen. Alla var jättesnälla mot honom och jag tror att Timothy var lite stolt över sin lillebror i alla fall.
Nu är det bara två dagar kvar tills Perry börjar jobba. På måndag börjar hårda mamma-livet.
Kontrollerad spontanitet, livet i ett nötskal när det är som bäst.
SvaraRaderaSäger som Sean, den förste banan - Noodle House, jävla bra!
Men testa China! på ringvägen, usel service men stans absolut bästa kinamat (Sichuan-köket).
Inte ett dugg ego Anneli och väldigt befriande för mig att läsa eftersom jag också känner så mellan varven. Det senaste året har denna känsla resulterat i att jag gått på rockkonserter på olika håll i landet med en drös roliga människor jag lärt känna ;)
SvaraRadera