Egoboost och egen tid

Idag var Perry och jag nere på gymet för att köpa träningskort. Eftersom det bara ligger 50 meter från vår lägenhet och har öppet dygnet runt, finns det nu inga ursäkter för att inte träna. Kvinnan som äger gymet känner ígen mig eftersom jag tränat där av och till i flera år. När hon fick se Samuel i vagnen blev hon jätteförvånad över att jag har barn, hon tyckte jag såg så vältränad ut och undrade hur man hinner träna när man har småbarn. Och när jag sa att vi har en son till som är 5 år, trodde hon knappt sina öron och sa igen till Perry, men hur kan man se ut sådär och ha två barn? Nu vet jag att det finns många som har fler barn än vi, och som har fött dem själva, och som är mer vältränade än jag. Men jag sög ändå i mig av det hon sa och gick därifrån glad som bara den :).

Sen var det dags för läkarbesök med Samuel. Och därefter storhandling på ICA Maxi. Samuel satt i kundvagnen och tittade med stora ögon på allt och skrek sitt höga gälla skrik med jämna mellanrum då han såg något som var extra intressant. Jag vet inte hur man får tyst på det, det är ju liksom hans sätt att kommunicera på just nu. Idag tyckte jag också att han sa ajajajaj, inte så konstigt med tanke på hur många gånger vi har sagt det till honom sen vi kom hem.

1 timme och 19 minuter egentid fick jag efter att Samuel hade somnat. På den tiden hann jag springa min favoritrunda på drygt 15 km. Den går över Danvikstullsbron-Norra Hammarbyhamnen-Eriksdalsbadet-Årstaviken-Bergsundstrand-Västerbron-Rålambshovsparken-Norr Mälarstrand-Norrbron-Skeppsbron-Stadsgårdskajen-Danvikstullsbron-framme. Det regnade och blåste men var 15 grader varmt så jag njöt precis hela vägen och när jag sprang över Västerbron kände jag mig nästan lycklig. Fokus var inte på tiden utan mer att testa formen. Löpningen kändes bra, foten sådär, men framför kändes det jättekul att springa i Stockholm igen.

Så jag går och lägger mig med en bra känsla i kroppen ikväll!

Snyggt halsband och hänge jag fick i 40-årspresent