Igår öste regnet ner hela dagen. Timothy var ledig från förskolan så vi hade två rastlösa killar i lägenheten. Vi var alla lite trötta och orkade inte riktigt hitta på något, samtidigt som tiden går rätt långsamt när man bara är inne. Och då har man ju också gott om tid på sig att fundera över livet och härligheten...
Mitt största problem just nu är att Samuel inte sover ordentligt på nätterna, vilket innebär att vi är konstant trötta. Jag vet att det är många småbarnsföräldrar som har det så här i flera år och att vi verkligen inte borde klaga efter bara 3 veckor, men vi är ovana eftersom Timothy alltid somnat själv i egen säng i eget rum och sen alltid sovit 12-13 timmar i sträck. Jag hoppas dock att kroppen snart vänjer sig vid mindre nattsömn och framför allt att den lär sig att somna om snabbt när den blir väckt mitt i natten, istället för att börja grubbla.
Mitt andra problem, till följd av sömnbristen, är att löpformen är usel. Det kanske framstår som ett löjligt litet obetydligt problem för många. Jag borde ju bara vara tacksam som har fått ett barn! Och det är jag såklart. Men jag kan inte hjälpa att jag också känner mig lite besviken och frustrerad över att 2012 som skulle bli mitt bästa löparår, och som började så bra, får ett så halvdant slut. Med två veckor kvar till Halvmaran, och noll långpass sen i maj, har jag insett att det inte blir något pers den 15 september. Och det blir heller ingen silvermedajl på Lidingöloppet den 29 sept. Eländes elände! Men satt i relation till förra årets sjukdomshöst, då jag missade Halvmaran och var tvungen att bryta Lidingöloppet vid 21 km, så har jag ju faktiskt ett jättebra löparår. Så ja, vad har jag att klaga över egentligen? Men det är så tankarna går när jag går omkring här hemma och bara är mamma på heltid, eller när man ligger sömnlös på natten. Och på ett sätt är det väl tur att man inte har allvarligare problem än så att fundera över. Jag hade nog underskattat hur stor omställning det är att få en ettåring till familjen, men jag vänjer mig för varje dag som går.
Igår kväll åkte vi över till Lena och Gilda och åt middag. Det var ett trevligt avbrott på en seg dag även om det blev ett kort besök. Gilda är så snäll mot barnen. Hon leker med dem och sköter om Samuel.
Efter en stökig natt har Timothy och Perry nu åkt iväg till Eriksdalsbadet och jag är hemma med Samuel. Han har blivit lite snorig så vi ville inte ta med honom till badhuset idag. Vi ska försöka få lite middagssömn så att eftermiddagen blir dräglig.
Trevlig helg!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar