Nu börjar allvaret

Idag var Perrys första arbetsdag efter sju veckors "ledighet". Alla utom Timothy sov oroligt i natt och Samuel vaknade kvart-över-5 och var pigg. Han låg och jollrade till kl 6 då Perry steg upp och gav honom frukost. Sen cyklade han iväg till jobbet i Täby. Och där stod jag i pyjamas med barnet på armen och kände mig allmänt ensam och trött. Jag satte på TVn och tog med täcket till soffan, tänkte att jag kanske kunde få slumra några minuter. Men nej, det var full fart på Samuel som lekte med alla leksaker som låter, "pratade" konstant samt gjorde nr 2, så jag insåg att det bara var att stiga upp.

Pigg och glad kl 7

Timothy hade lovat att vara lite extra snäll idag, vilket han också var. Han skrek bara två gånger på Samuel innan vi kom iväg till förskolan vilket måste betraktas som ett rekord. Lämningen gick ganska bra även om det alltid känns lite hårt att lämna sin trötta 5-åring sittande på trappan, men de fantastiska pedagogerna var snabbt framme och tog hand om honom.

Samuel och jag gick hem och lekte, åt mellanmål, sov middag (alldeles för kort), åt lunch och sen kom mamma och hälsade på. Vi tog en fika och sen en promenad i det vackra vädret. Det var över 20 grader ute och vi gick längs vattnet bort till förskolan. Timothy blev jätteglad över att mormor var med och hämtade och han ville absolut att Samuel skulle få leka en stund på gården så vi blev kvar en stund. Sen gick vi till parken nere vid kajen och lekte en stund i solen, innan Timothy blev så akut trött att han inte orkade cykla hem utan bara var tvungen att gå istället. Jag har aldrig förstått det där, är det jobbigare att cykla än att gå. Hur som helst så fick jag bära cykel och hjälm hem medan Timothy sprang som en galning både hit och dit och fram och tillbaka.

När mormor åkt kl 17 var barnen trötta och hungriga och jag fixade en tidig middag till dem; pasta och korv, och så tzatziki till för att få i dem lite grönsaker. Perry kom hem en timme senare och efter det vart det lite kaotiskt. Vi skulle äta middag, Samuel var trött och gnällde precis hela tiden, Timothy ville ha nån att leka med och ropade från sitt rum och jag var rätt trött. Men vi överlevde och Samuel somnade kl halv-8 och Timothy en timme senare. Första dagen avklarad!

Jag inser att jag totalt glömt bort, eller förträngt, hur inrutat livet som föräldraledig är. Det ska ätas och sovas och bytas i ett kör och däremellan förväntas man leka, handla och fixa iordning hemma. Och den här gången finns det ytterligare en dimension med, kl 9 månd-torsd ska Timothy lämnas på förskolan och kl 15 ska han hämtas. Men det blir nog bra när vi får in lite rutiner och Samuel känner sig lite mer trygg med oss. Då får vi förhoppningsvis sova lite bättre och då kommer allt kännas lite lättare. Hade en tanke på att gå ner till gymet när barnen somnat och köra lite crosstrainer och bål, men det blev inte så. Det här får helt enkelt bli en träningsfri dag, måste skynda mig att sova istället. Godnatt!

Några bilder från omgivningarna där vi bor, kanske årets sista sommardag?

Boule och Berså är fortfarande öppet

Annars kan man gå till hotellet...

...eller ta färjan till Mariehamn eller Helsingfors