Samuel vaknade kl 4 i natt och vägrade somnad om. Perry steg upp kl 5 och jag o Samuel slumrade till vidare. Kl 7.15 vaknade jag med ett ryck, 15 min till hantverkarna skulle komma. Upp med barnen, fixa frukost och klä på oss. Mycket punktligt ringde det på dörren och sen var det full fart i köket. Rörmokaren flyttade diskmaskinen, installerade den och provkörde den. Sedan tog snickarna vid och bröt upp golvet. Vi stack iväg till förskolan och när jag kom hem var de nästan klara. Om en vecka kommer fuktmätningsmannen och då får vi veta ungefär hur lång tid det kommer ta att torka betonggolvet. Men jag är lycklig, jag har ju min diskmaskin och den fungerar!
Samuel inspekterar köket
Sen var det dags för nästa prövning. Vi åt en tidig lunch och tog sen bussen till frisören. Jag åkte medvetet lite tidigt för att hinna promenera några minuter med förhoppningen att Samuel skulle somna. Och tro det eller ej, på Kocksgatan kl 11.40 sov han som en stock i vagnen. Fem minuter senare satt jag hos frisören :). Han sov dock bara 45 minuter jämfört med 2,5 timmar som han brukar göra hemma. Men det räckte för att jag skulle hinna kapa av mitt risiga, gråsprängda hår i en mycket praktisk, men kanske inte så spännade frisyr. Men det växer ut igen så det gör inget att jag ser lite tantig och präktig ut i början. Jag var i alla fall otroligt nöjd med att Samuel sov större delen av frisörbesöket.
Påvägen hem vart jag väldigt fikasugen men vågade inte gå in på nåt fik med Samuel som vaknat och var gnällig. Så jag gick in på Coop och köpte tre Delicatobollar och gick hem och fikade istället. Efter två stycket tog det dock stopp, den tredje ligger fortfarande i kylen till Perrys stora förtjusning.
Idag hade Timothy kompis med sig hem från förskolan. De var så söta när de cyklade bredvid varandra på kajen. Hemma blev det mest TV-tittande men alla tre barnen verkade nöjda så jag lade mig inte i. Tänkte annars att det kanske är kul att leka när man har med sig en kompis hem, men även barn kan vara trötta i slutet av veckan.
Cykelkompisar
Nu laddar jag inför morgondagen då båda barnen är hemma. Förhoppningsvis ska vi träffa mormor, om inte Samuel eller jag blir sämre. Min hals är fortfarande inte bra och jag håller på att tappa rösten. Men jag avvaktar till imorgon och bestämmer mig om Lidingöloppet. Ibland är det svårt att veta om man verkligen är sjuk eller om det bara är sömnbrist som gör att kroppen känns helt ur slag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar