Detox

Perry tror att botemedlet mot den frustration och stress jag känner inför föräldraledigheten och tillökningen i familjen är att detoxa mig från mitt gamla liv. Och hur gör man det då frågade jag ingenjören som tycks ha svar på allt. Du glömmer helt enkelt ditt gamla liv och inser att detta är ditt nya liv och försöker njuta av det, löd svaret. Enkelt!

Och visst har min detox-kur börjat rätt bra. I Korea tränade jag inte på 12 dagar, svettades floder och åt väldigt lite jämfört med vad jag gör normalt. Trots det så visade vågen all time high när vi kom hem och där står den kvar. Bara att gilla läget och acceptera att detta förmodligen är min nya idealvikt i mitt nya liv. Det sjuka är att det även känns som jag har fått större fötter sen vi var i Korea. Jag trodde först att det var tillfälligt och att det berodde på värmen, men fötterna har inte blivit normala sen vi kom hem. Men kanske ännu ett tecken på att det är nya tider nu. Jag har hört att tjejer efter graviditeter kan få större fötter och det kan jag se en logik i, men jag har aldrig hört att det skulle drabba någon som adopterar barn. Kanske det beror på att jag nu blivit 40 och äntligen växt färdigt?

Igår skulle vi ha lite tisdagsmys med lite snacks och gott rosévin. Efter en klunk av vinet tittade Perry misstänksamt på flaskan, ja visst, det var alkoholfritt vin. Men inget ont som inte har nåt gott med sig. Ytterligare ett steg i detoxen. Sen har vi ju det där med shopping, även om jag inte tillhör dem som shoppar mest i bekantskapskretsen, finner jag visst nöje i denna sysselsättning. Sen vi kom hem har det dock blivit mycket begränsat med shopping, dels på grund av att ekonomin är rätt ansträngd just nu, dels på grund av tidsbrist. Vi har heller inte tittat på TV eller hyrt någon film sen vi blev tvåbarnsföräldrar, med undantag ifrån att vi tittade på Lost in translation efter tre dagar hemma. Jag var bara tvungen att se den igen.

Så om man ser till det ovan nämnda så verkar det som min detox går mycket bra. Men om man ska vara helt ärligt så ska jag erkänna att jag har syndat. Jag har ju försökt tvinga min trötta kropp att träna några gånger sedan vi kom hem, och jag har ju även inmundigat alkoholhaltiga drycker och  shoppat lite. Och ja, jag saknar mitt gamla liv så in i bara den. Så det kanske inte går så bra med min detox trots allt... Men jag blir mer och mer fäst vid Samuel för varje dag som går och det är det viktigaste.

Idag har vi varit hemma i tre veckor men det känns som längre. Imorse var killarna sams och lekte lite efter frukosten och det var kul. Bara det gör att allt känns lite lättare och att det kanske inte är så dumt att ha två barn trots allt. Och kl 20 sov båda barnen och Perry o jag sitter med varit glas rödvin och är supertrötta, men ändå. Så jag borde faktiskt vara tacksam, och det är jag förmodligen, långt därinne innerst inne. Men är man hård och besynnerlig så är man. (En killkompis som brukade säga det om mig i slutet av 1900-talet och lite kanske sitter kvar ännu).

Tandborstning och lek

 

 

PS. Appropå detox från shopping...Idag inkasserade jag min 40-årspresent från mina fina killar. DS

 

Lady in red