Vissa saker förstår man bara inte

Eftersom tingsrättens beslut om att vi får adoptera Samuel inte vunnit laga kraft ännu, det sker förhoppningsvis den 21 november, har Försäkringskassan sagt att de inte kan betala ut någon föräldrapenning till oss. Jag har flera gånger frågat om det inte räcker med medgivanden från kommunen, intyg från Korea att vi fått barnet i vår vård eller yttrandet från Tingsrätten att de godkänner adoptionen, men de har sagt bestämt nej. Vi måste vara barnets vårdnadshavare i juridisk mening, så kallade rättsliga vårdnadshavare. Så vi har inte haft något annat val än att accepterat det och försökt leva sparsamt sen i augusti.

MEN vi har fått barnbidrag för Samuel sedan vi kom hem, och det finner vi lite märkligt eftersom vi trodde att samma regler gäller där. Vi fick hem en blankett där vi skulle fylla i vilket konto barnbidraget ska sättas in på och där stod det klart och tydligt "För att kunna bli mottagare av barnbidraget ska du vara barnets/barnens rättsliga vårdnadshavare och barnet/barnen ska bo varaktigt hos dig". Jag fyllde i blanketten och skickade in den och tänkte att vi får väl bidraget retroaktivt i novmber. Men sen började pengarna komma och vi har inte ifrågasatt det. Vi fick även flerbarnstillägg på 150 kr i månaden.

Idag ringde en dam från Försäkringskassan och ville tala om att hon tänkte göra en stor utbetalning till mig. Hon hade tittat på vårt ärende och ansåg att det inte fanns några hinder för att vi ska få föräldrapenning. Och hon, liksom vi, konstaterade att det var lite märkligt att vi får barnbidrag men inte föräldrapenning. Nu är det ju bara några dagar kvar tills Tingsrättsbeslutet vinner laga kraft och allt är i sin ordning, men jag tackar och tar emot och bemödar mig inte ens med att tala om vad jag tycker och tänker om Försäkringskassans arbetssätt. Det är ju inte hennes fel, hon var bara snäll... Vissa saker förstår man bara inte och det är inte någon idé att bråka om det, men det brukar lösa sig tillslut.

På förmiddagen var vi och hälsade på Eva-Lotta och Alex. Killarna lekte och busade och kommunicerade på sitt eget lilla vis. Vi åt en god lunch innan det var dags för oss att åka och hämta Timothy.

Samuel och Alex

 

På grund av ändrade planer kunde Perry jobba hemifrån på eftermiddagen så Samuel fick stanna hemma medan jag körde Timothy till Norrköping. Där träffade vi farmor och farfar och flyttade över Timothy och alla hans grejer, innan det var dags för mig att vinka hejdå och köra tillbaka till Stockholm. Vi ses igen på lördag, men det var med en liten klump i halsen som jag vinkade till den lilla figuren i den andra bilen. Jag kommer sakna min fina Timothy som är så glad och klok och gosig. Nu får jag istället ägna mig 100% åt den lilla söta, men stundtals väldigt skrikiga, Samuel.

 

Påvägen tillbaka tänkte jag handla något riktigt gott som vi kunde äta ikväll för att fira att vi äntligen har fått föräldrapenningen. Så jag åkte till Sickla och gick in i den så kallade Saluhallen. Där var det dött och min inspiratioin var lika med noll. Det slutade med att jag köpte lite tryffelsalami och Pecorino innan jag åkte upp till Willy´s för att handla köttfärs, färsk pasta och basilika. I brist på annat tänkte jag göra en riktigt god köttfärssås och en tomatsallad. Och den blev helt ok, även om både Perrys och mina smaklökar är lite avtrubbade på grund av förkylningen. Till det blev det lite halvdant rödvin, och kvällen var räddad.

 

Men är det inte lite märkligt, nu har vi medvetet varit sparsamma i några månader och tänkt att när vi får pengar igen då.... Så ikväll tänkte jag verkligen köpa det jag var sugen på. Och då är man helt plötsligt inte sugen på nåt alls förutom köttfärssås och spagetti!! Varför längtar man alltid efter det som verkar långt borta för stunden, och sen när det är inom räckhåll är det inte så attraktivt längre?