Jag har alltid tyckt att trötta människor är rätt tråkiga, både de som alltid klagar på att de är trötta och de som verkligen är så trötta att de tar varje tillfälle i akt att sova. Nu menar jag inte folk som är trötta på grund av att de har en sjukdom, utan vanliga unga friska personer som alltid somnar på bion, framför TV:n, på bussen, på middagar osv. Men nu är jag där själv och jag tycker att jag är så otroligt tråkig. Jag har nästan blivit besatt av sömn, det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är när jag kan tänkas få sova nästa gång. Varken kroppen eller hjärnan fungerar normalt och i söndags avstod jag faktiskt från ett inplanerat träningspass trots att jag inte var jättesjuk eller skadad, utan bara för att jag var så trött att det nästan värkte i kroppen. Igår kväll tvingade jag dock ut mig själv på en löptur rätt sent, kroppen strejkade men jag vann och sprang klart, vilket fick följden att jag imorse vaknade med ännu mer halsont och utmattningskänsla i kroppen.
Men nu har jag bestämt mig för att strunta i träning när jag känner mig supertrött och halvsjuk. Jag tror snarare att det bryter ner kroppen än bygger upp den. (Det tog bara 40 år för mig att komma fram till det). Så det spelar ingen roll att det bara är 100 dagar kvar till Vasaloppet, nu ska jag vila tills jag är någolunda frisk och lite piggare, för sen blir det hårdkörning.
Så ikväll kommer jag gå och lägga mig senast kl 21, men först ska jag kolla på Solsidan och slappa en stund i soffan. Kanske somnar jag redan där...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar