Det är aldrig försent

Jag träffade en tyst överenskommelse med mig själv i söndagskväll. Och det var att jag skulle försöka ha en lite mer avslappnad inställning till livet i största allmänhet men i synnerhet till det som har med barnen att göra. Tidigare har jag varit rätt principfast och ibland kanske på gränsen till oflexibel, vissa tycker nog att jag har varit lite överspänd eller uttryckt i klartext; betett mig som om jag haft en pinne "därbak". Så efter att ha grubblat över mitt eget beteende ett tag, det satt ju rätt hårt inne att erkänna för sig själv att barnens periodvis jobbiga beteenden troligtvis triggas och förvärras av mina egna tillkortakommanden, så har jag nu bestämt mig för att försöka ändra lite på det. Jag inser att det inte är gjort över en dag men jag ska försöka. Nu har det gått en halv vecka och det är dags för att göra en första utvärdering:

I måndags var vi och simmade på förmiddagen och påvägen hem somnade Samuel. När vi kom hem rullade jag ut vagnen på balkongen och han sov i nästan 3 timmar. (Så länge får han normalt inte sova för då kan han kanske inte somna på kvällen.) När han vaknade var han lite ledsen och arg men fick snabbt mellanmål och blev glad igen. Resten av dagen var han jätteglad och han somnade utan problem på kvällen.

I går var Samuel och jag på stan tillsammans med Mimmi. Samuel somnade i vagen påväg till stan, innan lunchen, vilket jag normalt skulle blivit störd över. Mitt nya jag tänkte att han får sova och så får han lunch när han vaknar. När han vaknde 2 timmar senare var vi inne i en affär och han blev jätteledsen och arg. Till min egen förvåning plockade jag då fram ett paket russin och gav honom. Men oj, russin före maten vad hemskt, eller?! Samuel blev jätteglad och var nöjd i ytterligare nästan en timme. Vid det laget var vi hemma igen och vi åt lunch tillsammans kl 13.30. Sen var Samuel som en liten sol resten av dagen.

Idag var vi och fikade hos Mattias och Emmie på förmiddagen. På hemvägen somnade Samuel, innan lunchen igen, och jag rullade ut honom på balkongen. Kl 12 kom Sofia och Holger på besök och vi åt lunch och hade jättetrevligt. Samuel sov i drygt två timmar och vaknade lite arg och ledsen som vanligt. Mitt nya jag satte då på TV:n och Teletubbies och både Holger och Samuel sken upp som två små solar och satt helt fixerade vid TV:n. Sen fick Samuel återigen en mycket sen lunch innan det var dags att gå och hämta Timothy.

Emmie och Samuel delar på russin

Så sammanfattningsvis tycker jag att mitt delvis nya förhållningssätt i vissa situationer med barnen, framför allt med Samuel, fungerat över förväntan. Och det har inte blivit någon katastrof, snarare tvärtom. Barnen är lugna och glada och så även jag. Samuel har knappt haft några utbrott där han ligger på golvet och skriker, undantaget är när man stänger av TV:n när han kollar på Teletubbies för då skriker han alltid och slår på TV:n igen.

Nattningarna med Samuel går numera nästan för bra för att vara sant. Man håller honom i famnen inne i sovrummet i några minuter och sen börjar han sträcka sig efter sin säng. Då lägger man ner honom och bäddar om honom och då brukar han gosa ner sig och skratta. Sen säger man godnatt och går ut. Oftast somnar han ganska snabbt men ibland hör man honom ligga och prata för sig själv en stund innan det blir tyst. Vi bara njuter sålänge det varar, väl medvetna om att det förmodligen kommer att upphöra när som helst. Att han sen vaknar eller låter några gånger per natt så att vi vaknar blir lättare att stå ut med när nattningarna går så bra.

Lite Gangnam style före läggning

Så det verkar som lugnare mamma ger gladare barn, det har bara tagit 40 år för mig att upptäcka det som förmodligen är en självklarhet för alla andra föräldrar. Och gladare barn ger lugnare mamma. Den enda nackdelen med mitt nya jag so far är att jag inte stressar upp mig över att jag inte hinner/orkar träna, vilket i förlängningen kan få förödande konsekvenser. Så nu ska jag fundera över hur jag bibehåller samma disciplinerade förhållningssätt till träningen som jag hade förut. Eller behöver man kanske inte alltid vara så himla disciplinerad? Alltid finns det nåt att grubbla över :)!

PS. Man blir glad av att höra Miss Li i Grey's anatomy. Superduktig tjej!!! DS