Idag var första gången som Samuel verkade tycka det var kul att bada. Det var 33 grader varmt i vattnet och han log med hela ansiktet när vi gick ner i vattnet. De andra gångerna har han hållit i mig krampaktigt och bara gjort övningarna utan att röra en min. Idag dök han från mattan och från kanten och åkte rutschkana i full fart ner i vattnet med huvudet före. Han frustar lite när han kommer upp men ser sen glad ut och vill göra det igen. Jag tycker det är fascinerande hur snabbt de lär sig. Efter bara ett par försök förstod han att när jag sa: Dyk! så ska man stänga ögonen och munnen och blåsa ut luft. Riktigt små barn gör ofta detta rent instinktivt, men uppenbarligen funkar det även när man är 1,5 år. Jag är så stolt över min lilla badkille!
Vid lunchtid kom min kära kompis Mimmi och hennes dotter Annika på besök. De bor i London och vi ses inte så ofta nuförtiden, men när vi ses känns det alltid som det var igår. Samuel sov nästan hela tiden men han hann leka en liten stund med Annika.
Sen var det dags att hämta Timothy och åka till nästa skidskola. Jag satt och läste under tiden, Jesper Juuls "Livet i familjen: om det viktiga samspelet". Hoppas jag lär mig nåt bra. Just nu känner jag mig inte direkt som en fulländad mamma eller fru...
På kvällen, i väntan på Linas matkasse, stack jag ut och sprang en kort sväng på ca 7 km. Bättre med en kort runda än ingen runda alls tänker jag och försöker känna mig lite nöjd med mig själv. Det går inte så bra med träningen just nu och jag oroar mig lite för hur jag ska hinna komma i form till Vasaloppet. Jag ser ju att många av mina medtävlande är flitiga och åker rullskidor, och jag funderar på att prova Perrys. Men än sålänge har det stannat vid en fundering, för när skulle jag ha tid för det?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar