Tur i oturen

Hela veckan har jag gått och känt mig lite vemodig och det kulminerade i torsdags, då skulle jag och Jenny åkt till New York för att springa marathon. Men eftersom Samuel kom valde jag att skjuta upp min resa till nästa år. Och då blir det inte med Jenny... Men så igår läste jag att NY marathon blir inställt i år på grund av stormen Sandy. Och det var verkligen i elfte timmen. De flesta utlänningar har ju redan rest dit och även hämtat ut sina nummerlappar. Jag tycker verkligen synd om dem och kan bara föreställa mig hur besvikna de känner sig. Även om de är garanterade en startplats i nästa års New York Marathon så måste det kännas oerhört tråkigt. Tävlingsledningen har under hela veckan sagt att loppet blir av och välkomnat alla löpare för att sen, knappt två dygn före start, meddela att loppet blir inställt.

Så med facit i hand kan man konstatera att det var tur att jag valde att skjuta upp min resa till nästa år. Tänk om jag valt att åka som planerat och så blev loppet inställt, då hade jag varit mer än besviken. Jag har bokat en startplats till 2013 och betalat den och jag hoppas att den finns kvar trots det som hände i år. Och Jenny sms:ade från New York att hon är på nästa år, så då åker vi tillsammans som det var meningen från början :).

Allhelgonahelgen har varit lugn. Igår var jag och badade med Timothy i Gustavsberg. Det var fullt med folk och kö till entrén men vi fick plats. Timothy är som en liten fisk i vattnet och är mer under ytan än ovanför. Han kan simma jättebra under vattnet men har inte riktigt kommit på hur man simmar med huvudet ovanför. Förhoppningsvis kommer han på det under hösten, det återstår sex gånger på simskolan. Sen var vi och fikade i det extremt tråkiga centrumet, som dock räddas av att systrarna Delselius har ett café där. Det var kul att göra något med bara Timothy för en gångs skull.

Idag har vi varit på landet och äntligen tagit upp båten. Sen åkte vi till Alsike för att besöka killarnas nya kusin Svante. Mycket bilåkning alltså vilket Samuel inte tycker om. Och han vägrar att sova i i bilen vilket är lite frustrerande för oss alla. Han vill hellre lyssna på barnmusik eller skrika.

Timothy vilar öronen

Svante var så liten och söt och sov nästan hela tiden vi var där. Hans två storebröder var jättestolta och snälla mot honom. Samuel var lite mindre förtjust. Han blev jätteavis när jag höll den lilla bebisen.

Fem glada kusiner