Första snön

Idag kom den första snön i Stockholm och den ligger kvar. Barnen är överlyckliga och vill bara vara ute och leka och själv tycker jag att mysfaktorn stigit med 100% jämfört med tidigare i veckan. Ikväll blev det italiensk kikärtsoppa till middag, ett par glas Sapro Sasso till och jag bara njöt av att titta ut på snön. En av de mysigare middagarna på länge.

Men det började inte så bra imorse. Våningsängen skulle levereras mellan klocka 9 och 10, vilket innebar att jag måste lämna extra tidigt för att vara hemma till 9. Klockan 8 ringer det på dörren. Där står städaren, som skulle kommit kl 11.30, och säger att den föregående kunden inte ville att han skulle komma kl 8. Jag är mitt i påklädningen av två busiga killar och blir lite matt. Jag säger vänligt men bestämt att vi har bokat 11.30-14.30 så han är välkommen tillbaka senare. Han sa ok och gick. Lämningen gick på nolltid och Timothy var helt lyrisk över snön. Samuel och jag skyndade tillbaka hem. Men det dröjer till kl 11 innan sängen kommer och då har mitt tighta schema spruckit totalt.

Jag hann i alla fall till NK för att äta lunch med Jenny. Det var flera månader sen vi sågs och det var så kul att se henne. Tyvärr hann vi inte prata så mycket men på tisdag är det julfest på jobbet och då ses vi igen. Jag fick en jättefin present från NY, ett minne ifrån det marathon som jag skulle deltagit och som sedan blev inställt. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg båda två nästa år.

Uppskattad present från NY

Sen var det full fart ut på stan för att handla presenter till Perry som fyller år på söndag. Jag hade fått noggranna instruktioner från Timothy om vad jag skulle köpa. Han är mycket engagerad och ser fram emot söndagen. När jag promenerade mot Slusesn för att ta bussen till förskolan passerade jag Stenbecks ståtliga julgran på Skeppsbron. Nu är den klar och nu är det verkligen snart jul.

Julgranen

 

Idag kom jag tidig till förskolan och alla barnen var inne och åt mellanmål, annars lämnar och hämtar vi alltid ute. Pedagogerna berättade att Timothy, tillsammans med en tjej på hans avdelning, just haft teaterföreställning för den övriga gruppen. De var så imponerade över föreställningen och visade film på barnen. Jag blev varm om mammahjärtat såklart och kände samtidigt en stor tacksamhet mot vår förskola. De har bidragit mycket till att Timothy är så trygg och har utvecklat en så god självkänsla att han vågar, och framförallt gillar, att stå framför gruppen och prata och agera. Men Timothy är inte unik i gruppen på något sätt utan alla barn får samma chans och lika mycket tid i rampljuset och det är värt hur mycket som helst. Idag stannade jag och Samuel ganska länge på förskolan innan vi gick hem. Samuel fick lite mellanmål och fick vara med och rita. Gissa om han var glad? Barnen är så gulliga och pratar jättemycket både med mig och Samuel. Så jag förstår varför Timothy älskar att gå till förskolan och blir arg ibland när det är fredag och han måste vara hemma. 

 

Efter förskolan ville Alicia och Timothy leka ute i snön men det ville inte föräldrarna så vi gjorde en kompromiss, de fick leka i snön påväg ner till Fogia där vi fikade. Det funkade och alla var glada. Fiket hade stängt men vi fick lite bullar, julmust och te i alla fall.

 

Påvägen hem sprang Timothy hela vägen längs kajen och gjorde snöbollar som han kastade på mig. Samuel sprang också så gott han kunde och skrek av förtjusning över det vita på marken.

 

Samuel i snön

Timothy gör snöbollar

 

Nu sover båda barnen och vi ska fixa lite inför att mäklaren kommer imorgon. Den här veckan har varit helt hysterisk med hantverkare, städning, varuleverans och imorgon mäklare.Nästa vecka har vi inga hembesök inplanerade och det ska bli skönt. Och så har vi en våningsäng i Timothys rum så det finns hopp om att få sova gott åtminstone varannan natt.

 

 

Lucky day

Vissa dagar har man bara flyt. Idag var en sån dag och det behövde jag verkligen efter gårdagen. Vädret var i och för sig lika trist som igår, men jag vaknade nästan utvilad imorse och Timothy var superglad och hjälpsam hela morgonen. Vi hade tur och hann precis med bussen så att vi slapp gå hela vägen till förskolan i regnet. Efter lämningen hade jag tänkt åka och handla lite mat men Samuel var inte på humör så vi gick hem istället. Jag vet inte om det var regnet, blåsten, regnskyddet på vagnen, det faktum att han var tvungen att sitta i vagnen eller något helt annat som gjorde honom väldigt arg. Under förmiddagen var vi hemma och kastade boll och läste böcker och det var bra. Jag njöt verkligen av att kunna vara hemma, utan hantverkare i lägenheten och med fint golv i köket. Efter en tidig lunch somnade Samuel i sin säng strax före kl 11.30.

Jag åt lunch i soffan framför TV:n och tittade på film för ovanlighetens skull. När jag hyrde "Margin call" undrade jag i mitt stilla sinne hur långt jag skulle hinna se, men jag hann se hela filmen innan Samuel vaknade. Idag sov han 2,5 timmar men var jättetrött ändå hela eftermiddagen. Filmen var förresten rätt bra, helt klart sevärd.

Kl 14.30 ringde Perry och sa att han var påväg hem. Jag gjorde en frivolt av glädje såklart. Det innebar att jag kunde ta bilen och åka och handla innan jag hämtade Timothy. Och att jag slapp släpa ut Samuel igen i regnet. När vi kom hem satte vi barnen framför TV:n, första gången idag, så Perry kunde jobba och jag stack till gymet. Vilken lyckodag!

När jag kom hem var det gemensam middag innan Perry skulle iväg och träffa sina cykelkompisar och planera en cykelresa. Jag badade båda killarna, nattade och röjde upp lite. Nu ska jag slappa i soffan med en kopp te och lite senare popcorn och Grey's Anatomy.

Idag har det varit en bra dag!

Glad, påhittig och energifull mamma sökes

Idag var det RIKTIGT marathonväder! Och är det inte lite typisk att det är extra dåligt väder just de två dagarna när Samuel och jag verkligen inte bör vara hemma i lägenheten. I normala fall är vi ju inte hemma särskilt ofta på dagarna, det är snarare rätt sällan han sover hemma. Men igår och idag hade det varit lämpligt, särskilt eftersom han just nu är inne i en gnällperiod och inte alls särskilt trevlig att ha med sig ute bland folk. Jag tror det beror på att nya tänder är på gång, men man vet inte. Så det är bara att försöka härda ut.

Idag åkte vi till IKEA och där fick Samuel springa omkring på de stora ytorna. Sen åt vi en tidig lunch innan han somnade i vagnen, bara för att vakna superarg 35 minuter senare. Så det blev en snabb avfärd och eftersom jag inte hade någonstans att ta vägen åkte jag hem. Hemma var det full fart, två snickare och två rörmokare var på plats och de blev inte direkt glada över att se mig och Samuel. Golvet var nästan klart så rörmokarna höll på att koppla in diskmaskinen. Jag ställde en fråga till en av dem och fick då ett osannolikt otrevligt svar. Och han tycktes aldrig vilja sluta utan malde på och malde på med sina spydigheter. Till slut blev jag riktigt arg och sa ifrån, då gick hans kollega emellan och sa att allt var lugnt och att de skulle fixa osv. Men maken till otrevlig männsika har jag aldrig träffat. Så ska ni anlita rörmokare bör ni undvika Tyresö VVS. Byggsnabben som fixade golvet kan jag däremot rekommendera. 

Efter att ha hämtat Timothy var jag rätt mör och kände mest för att dra en filt över huvudet, men det såg ut som kriget hemma så det var uteslutet. Jag satte barnen framför TV respektive iPad, inte bra, och började städa upp efter hantverkarna. Sen lagade jag en osedvanligt onyttig och tråkig middag; falukorv och makaroner, som barnen dock uppskattade mycket och åt utan att klaga. Efter middagen blev det mer TV-tittande i väntan på Perry. Jag kände mig som en superdålig mamma men var för trött för att orka göra nåt åt det.

Nu har vi nattat två rätt arga killar och jag känner mig deppig och lite ledsen och funderar på vad jag gör fel med barnen. Ska man inte låta dem titta på TV, hålla på med iPad och dator bara för att de blir arga när de ska stänga av? Eller hur göra man? Vi har försökt med timer, försökt säga hur lång tid det är kvar hela tiden, kört den hårda vägen med att bara stänga av och den mjuka vägen med att de får se klart programmet eller spela klart banan de håller på med. Men ändå blir det arga och sura miner ibland. Någon som har bra tips? Nu har vi bett Timothy komma med förslag på hur vi ska göra för att det ska fungera bättre.

Nu ska Perry och jag försöka återställa ordningen i lägenheten. Det återstår bara några smågrejer för målaren att fixa sen är det klart. Det blir en tidig sänggång ikväll och jag har fått lov att sova på soffan. På torsdag kommer våningsängen och då kan vi turas om att få sova ordentligt. Jiipeee! Långa dagar med gnälliga barn och bråkiga hantverkar blir man ju inte piggare av direkt. Men imorgon blir en bättre dag!

Nytt golv...

...och diskmaskinen på rätt plats

Timothy tyckte det var som ett dansgolv

Det finns inget dåligt väder...

...bara dåliga kläder. Och det är kanske sant, men framför allt väljer man ibland fel kläder och då kan vädret kännas riktigt tjurigt. Ikväll var det typ "Marathonväder" ute, fast med lite svagare vindar. Fyra grader varmt, regn och blåst den 26 november, då känns det rätt naturligt att sätta på sig vintertights, en underställströja, vindjacka, mössa och vantar, vilket det inte gjorde den 2 juni. Idag frös jag ingenting, jag var precis lagom. Den 2 juni frös jag som f-n. Det beror nog delvis på att sträckan idag bara var en fjärdedel av ett marathon, så jag hann aldrig bli riktigt genomblöt. Men avgörande är nog det faktum att jag den 2 juni struntade i jacka och underställ, det var ju sommar. Nästa gång, om det blir några fler så kalla maror i Stockholm, kommer jag veta bättre. Första löpturen på en vecka kändes befriande trots vädret. Formen var bättre än förväntat men foten sämre än jag hoppats på. Jag var som vanligt som en ny människa när jag kom tillbaka hem till vårt rätt stökiga hem.

För numera är det rätt trångt i vardagsrumsdelen. Där står, förutom det vanliga möblemanget, nu även diskmaskinen, dock ej inkopplad, köksön, matbordet och alla stolar, vitrinskåpet och några flyttkartonger med matvaror. Som tur var ska vi bara ha det såhär ett par dagar till för sen ska det nya govlet vara på plats.

Compact living

 

Så idag har jag och Samuel fått hålla oss borta från lägenheten. Imorse gick vi ner på hotellet och åt ännu en frukost och sen har vi hängt i Nacka Forum och shoppat, ätit och fikat. Samma program gäller imorgon.

 

Idag kom äntligen brevet från Tingsrätten. Nu är Samuel vår påriktigt och det har vi skriftiligt bevis på. Om vi inte hade varit så himla trötta skulle vi ha druckit skumpa, igen, och firat. Men det får bli till helgen då Perry fyller år.

 

Efter 3 månader och 1 vecka blev det klart



Söndag på stan

Gårdagen förflöt ganska lugnt. Vädret var inte så uppmuntrande så vi var inne hela dagen. Timothy hade playdate med Olle så de lekte hela eftermiddagen. På kvällen åkte vi till Xiangköket på Frejgatan och träffade kompisar och åt en utsökt middag. Det blev ungefär samma rätter som förra gången och de var minst lika goda nu. Det blev som vanligt en tidig hemgång för oss på grund av Samuel, men vi är tacksamma att vi kan ha med honom på restaurang så det gör inte så mycket.

Idag hade Timothy bestämt att vi skulle till NK och kolla julskyltningen och han skulle träffa tomten. Och så blev det. Årets julskyltning är fantastisk och Timothy sprang mellan de olika fönstrena och tittade och skrattade. Han stod tålmodigt i kö till tomten och gick själv fram och överlämnade sin önskelista. Men sen blev han nog lite tagen av stundens allvar för han såg lite besvärad ut när han satt i tomtens knä. Efter tomtebesöket var Timothy hungrig och som vanligt ville han ha sushi. Efter 8 laxbitar och ett antal skålar misosoppa var han redo för nya utmaningar. Vi föreslog att vi skulle gå till BR-leksaksaffär så att Timothy kunde peka ut några saker han önskar sig. Timothy säger då: Men mamma, det är försent för jag har ju redan lämnat min önskelista till tomten. Mamman drar då till med att ibland måste föräldrar hjälpa tomten att köpa vissa julklappar för tomten har så väldigt mycket att göra, samtidigt som hon funderar över hur länge man egentligen ska lura sina barn att tomten finns på riktigt. Timothy nöjde sig med svaret och vi gick till BR.

Timothy framför NKs skyltfönster

Timothy och tomten kollar in önskelistan

Efter besöket på BR gick killarna åt sitt håll och jag åt mitt. Jag skulle på brunch med tjejerna på Rival men först blev det en liten shoppingrunda med Lina, och som vanligt hittade jag precis det jag sökte. Det blev ett par fina mockastövlar som sitter som gjutet. Så nu har jag shoppat färdigt till mig själv för i år. Brunchen var över förväntan. Fräsch och prisvärd mat i mycket trevlig miljö. Rekommenderas starkt!

På kvällen började vi röja i köket för imorgon kl 7.30 kommer golvläggarna och ska bryta upp golvet. Det ska bli skönt att få det gjort och vi är glada att det blir klart innan jul. Och den sista november kommer en mäklare hit för att göra en värdering av lägenheten, första steget taget mot flytten till förorten. För en gång skull är båda barnen nattade före kl 20, vilket innebar att vi kunde titta på Solsidan "live". Inte mycket träning den här veckan men nu börjar vi i alla fall bli lite friskare så imorgon är det äntligen dags :).

Idag åt jag säsongens första stora skumtomte. I år är de inplastade vilket innebär att de inte får samma torra yta och att de inte är lika sega som förr om åren. Men de är helt ok nu med och de är och förblir en favorit bland julgodiset.

Första skumtomten i år

Gamla och nya vänner

Just nu är jag lite låg och jag tänkte tillåta mig att vara det. Jag är förkyld igen och har inte kunnat träna på hela veckan. Och hela tiden kommer det reklam och tidningar i brevlådan om att det är dags att börja träna inför Vasaloppet och igår kom nya Runner's World. Men jag väljer att inte bli stressad för det tjänar ingenting till. 2013 får bli ett mellanår för mig, det kommer inte bli några personbästa och det är bara att acceptera för annars är det ingen idé att genomföra några lopp alls under nästa år. Jag tänker försöka ha kul och delta i de lopp jag känner för. Jag hoppas i smyg att Perry och jag ska åka Vasaloppet och Vätternrundan tillsammans, ooooo så romantiskt...

Igår var vi på Öppna förskolan på förmiddagen och på eftermiddagen gick jag faktiskt hem och sov för ovanlighetens skull. Sen hämtade vi Timothy och åkte hem till goda vänner i Sundbyberg för att äta middag. En gemensam kompis från Malmö var på besök som vi inte träffat på länge. Det var full fart med fem barn, alla rätt trötta så de växlade mellan att vara speedade, arga, glada och ledsna. Men hur som helst så var det supertrevligt. Det var länge sen vi sågs och jag hade gärna stannat kvar längre, men kl 19 åkte Samuel och jag hem för att sova. Perry och Timothy kom hem senare.

På middagen igår diskuterade vi relationer, och då framför allt vänskapsrelationer. Vi konstaterade att man under åren tappar kontakten med vissa kompisar som man trodde man skulle umgås med hela livet. Medan man samtidigt får kontakt med nya personer som man börjar umgås med och som så småningom kanske även blir ens vänner. Vissa menar att man inte kan få nya riktiga vänner i vuxen ålder, men det tror jag man kan. Jag sörjer inte vänner jag tappat kontakten med, det berodde ju troligtvis på något, utan glädjs istället nästan varje dag över de relationer jag har. Det har aldrig legat för mig att umgås med någon bara för att det alltid har varit så, även om det inte ger mig något längre. Då ägnar jag hellre tiden åt annat. Idag har jag fler nära vänner än för några år sen. Mina vänner är personer i olika åldrar, med olika yrken, utbildning, ambitioner och drömmar men alla är lika viktiga för mig. Det som kännetecknar mina vänskapsrelationer är att oavsett hur ofta eller sällan vi ses så känns det aldrig som det var längesen. Och det förekommer inga förebråelser, ursäkter eller dåliga samveten om man inte hört av sig på ett tag, möjligtvis förklaringar. Däremot kan man önska att vi kunde ses oftare.

Igår hade Perry och jag 9-årig förlovningsdag, men den passerade nästan obemärkt förbi. Och idag fyllde Samuel 1,5 år, vilket vi kanske borde firat eftersom vi inte hade möjlighet att fira hans 1-årsdag. Men det hanns inte med och lika glad var han. Men nu är vi i alla fall rättsliga vårdnadshavare till vår lilla Samuel, så nu kan vi ge honom fler namn (hos Skatteverket heter han fortfarande inte Samuel), döpa/namge honom och vi har även rätt att få föräldrapenning för honom. Det känns bra. Nu ska vi bara skicka de sista handlingarna till Sydkorea och sen kan vi släppa barnprojektet för gott.

Idag var jag och badade med båda killarna och det var en liten utmaning, men det var helt klart värt det för de tyckte det var jättekul. På kvällen var jag på AW med min gamla grupp på jobbet, som numera inte finns. Vi var på Hotellet och det var mycket trevligt. Jag beställde dock en alldeles för liten maträtt för att bli mätt, trots att jag ätit kasslerstuvning med killarna hemma, så det fick bli skumpa i baren istället :). Jag gick hem precis när det började bli lite drag på Hotellet men var rätt nöjd då. Nu väntar en härlig helg med familjen, en middag med goda vänner och även en brunch med bästa tjejerna. I have a great life!

Moët von oben

 

Det är aldrig försent

Jag träffade en tyst överenskommelse med mig själv i söndagskväll. Och det var att jag skulle försöka ha en lite mer avslappnad inställning till livet i största allmänhet men i synnerhet till det som har med barnen att göra. Tidigare har jag varit rätt principfast och ibland kanske på gränsen till oflexibel, vissa tycker nog att jag har varit lite överspänd eller uttryckt i klartext; betett mig som om jag haft en pinne "därbak". Så efter att ha grubblat över mitt eget beteende ett tag, det satt ju rätt hårt inne att erkänna för sig själv att barnens periodvis jobbiga beteenden troligtvis triggas och förvärras av mina egna tillkortakommanden, så har jag nu bestämt mig för att försöka ändra lite på det. Jag inser att det inte är gjort över en dag men jag ska försöka. Nu har det gått en halv vecka och det är dags för att göra en första utvärdering:

I måndags var vi och simmade på förmiddagen och påvägen hem somnade Samuel. När vi kom hem rullade jag ut vagnen på balkongen och han sov i nästan 3 timmar. (Så länge får han normalt inte sova för då kan han kanske inte somna på kvällen.) När han vaknade var han lite ledsen och arg men fick snabbt mellanmål och blev glad igen. Resten av dagen var han jätteglad och han somnade utan problem på kvällen.

I går var Samuel och jag på stan tillsammans med Mimmi. Samuel somnade i vagen påväg till stan, innan lunchen, vilket jag normalt skulle blivit störd över. Mitt nya jag tänkte att han får sova och så får han lunch när han vaknar. När han vaknde 2 timmar senare var vi inne i en affär och han blev jätteledsen och arg. Till min egen förvåning plockade jag då fram ett paket russin och gav honom. Men oj, russin före maten vad hemskt, eller?! Samuel blev jätteglad och var nöjd i ytterligare nästan en timme. Vid det laget var vi hemma igen och vi åt lunch tillsammans kl 13.30. Sen var Samuel som en liten sol resten av dagen.

Idag var vi och fikade hos Mattias och Emmie på förmiddagen. På hemvägen somnade Samuel, innan lunchen igen, och jag rullade ut honom på balkongen. Kl 12 kom Sofia och Holger på besök och vi åt lunch och hade jättetrevligt. Samuel sov i drygt två timmar och vaknade lite arg och ledsen som vanligt. Mitt nya jag satte då på TV:n och Teletubbies och både Holger och Samuel sken upp som två små solar och satt helt fixerade vid TV:n. Sen fick Samuel återigen en mycket sen lunch innan det var dags att gå och hämta Timothy.

Emmie och Samuel delar på russin

Så sammanfattningsvis tycker jag att mitt delvis nya förhållningssätt i vissa situationer med barnen, framför allt med Samuel, fungerat över förväntan. Och det har inte blivit någon katastrof, snarare tvärtom. Barnen är lugna och glada och så även jag. Samuel har knappt haft några utbrott där han ligger på golvet och skriker, undantaget är när man stänger av TV:n när han kollar på Teletubbies för då skriker han alltid och slår på TV:n igen.

Nattningarna med Samuel går numera nästan för bra för att vara sant. Man håller honom i famnen inne i sovrummet i några minuter och sen börjar han sträcka sig efter sin säng. Då lägger man ner honom och bäddar om honom och då brukar han gosa ner sig och skratta. Sen säger man godnatt och går ut. Oftast somnar han ganska snabbt men ibland hör man honom ligga och prata för sig själv en stund innan det blir tyst. Vi bara njuter sålänge det varar, väl medvetna om att det förmodligen kommer att upphöra när som helst. Att han sen vaknar eller låter några gånger per natt så att vi vaknar blir lättare att stå ut med när nattningarna går så bra.

Lite Gangnam style före läggning

Så det verkar som lugnare mamma ger gladare barn, det har bara tagit 40 år för mig att upptäcka det som förmodligen är en självklarhet för alla andra föräldrar. Och gladare barn ger lugnare mamma. Den enda nackdelen med mitt nya jag so far är att jag inte stressar upp mig över att jag inte hinner/orkar träna, vilket i förlängningen kan få förödande konsekvenser. Så nu ska jag fundera över hur jag bibehåller samma disciplinerade förhållningssätt till träningen som jag hade förut. Eller behöver man kanske inte alltid vara så himla disciplinerad? Alltid finns det nåt att grubbla över :)!

PS. Man blir glad av att höra Miss Li i Grey's anatomy. Superduktig tjej!!! DS

Klokare med åren?

Jag har alltid tyckt att trötta människor är rätt tråkiga, både de som alltid klagar på att de är trötta och de som verkligen är så trötta att de tar varje tillfälle i akt att sova. Nu menar jag inte folk som är trötta på grund av att de har en sjukdom, utan vanliga unga friska personer som alltid somnar på bion, framför TV:n, på bussen, på middagar osv. Men nu är jag där själv och jag tycker att jag är så otroligt tråkig. Jag har nästan blivit besatt av sömn, det första jag tänker på när jag vaknar på morgonen är när jag kan tänkas få sova nästa gång. Varken kroppen eller hjärnan fungerar normalt och i söndags avstod jag faktiskt från ett inplanerat träningspass trots att jag inte var jättesjuk eller skadad, utan bara för att jag var så trött att det nästan värkte i kroppen. Igår kväll tvingade jag dock ut mig själv på en löptur rätt sent, kroppen strejkade men jag vann och sprang klart, vilket fick följden att jag imorse vaknade med ännu mer halsont och utmattningskänsla i kroppen.

Men nu har jag bestämt mig för att strunta i träning när jag känner mig supertrött och halvsjuk. Jag tror snarare att det bryter ner kroppen än bygger upp den. (Det tog bara 40 år för mig att komma fram till det). Så det spelar ingen roll att det bara är 100 dagar kvar till Vasaloppet, nu ska jag vila tills jag är någolunda frisk och lite piggare, för sen blir det hårdkörning.

Så ikväll kommer jag gå och lägga mig senast kl 21, men först ska jag kolla på Solsidan och slappa en stund i soffan. Kanske somnar jag redan där...

En badkille till

Idag var första gången som Samuel verkade tycka det var kul att bada. Det var 33 grader varmt i vattnet och han log med hela ansiktet när vi gick ner i vattnet. De andra gångerna har han hållit i mig krampaktigt och bara gjort övningarna utan att röra en min. Idag dök han från mattan och från kanten och åkte rutschkana i full fart ner i vattnet med huvudet före. Han frustar lite när han kommer upp men ser sen glad ut och vill göra det igen. Jag tycker det är fascinerande hur snabbt de lär sig. Efter bara ett par försök förstod han att när jag sa: Dyk! så ska man stänga ögonen och munnen och blåsa ut luft. Riktigt små barn gör ofta detta rent instinktivt, men uppenbarligen funkar det även när man är 1,5 år. Jag är så stolt över min lilla badkille!

Vid lunchtid kom min kära kompis Mimmi och hennes dotter Annika på besök. De bor i London och vi ses inte så ofta nuförtiden, men när vi ses känns det alltid som det var igår. Samuel sov nästan hela tiden men han hann leka en liten stund med Annika.

Sen var det dags att hämta Timothy och åka till nästa skidskola. Jag satt och läste under tiden, Jesper Juuls "Livet i familjen: om det viktiga samspelet". Hoppas jag lär mig nåt bra. Just nu känner jag mig inte direkt som en fulländad mamma eller fru...

På kvällen, i väntan på Linas matkasse, stack jag ut och sprang en kort sväng på ca 7 km. Bättre med en kort runda än ingen runda alls tänker jag och försöker känna mig lite nöjd med mig själv. Det går inte så bra med träningen just nu och jag oroar mig lite för hur jag ska hinna komma i form till Vasaloppet. Jag ser ju att många av mina medtävlande är flitiga och åker rullskidor, och jag funderar på att prova Perrys. Men än sålänge har det stannat vid en fundering, för när skulle jag ha tid för det?

Barnfri tur med inslag av nostalgi

Imorse fick vi sovmorgon! Samuel sov till kl 8.30, helt fantastiskt. Trots denna ynnest var både jag och Perry helt utslagna när vi vaknade, och det berodde inte på skumpan eller Amaronen igår utan på den förkylning som verkar ha parkerat i våra kroppar. Även svärmor var krasslig och Timothy började snora och hosta igår tyvärr. Efter en supergod frukost bestämde Perry och jag oss för att åka en tur till Västervik och lämna båda killarna hos farmor och farfar. Det var första gången vi lämnade Samuel och det var med viss tvekan, men eftersom vi visste att han var i trygga händer och att vi bara var 30 minuter bort kände vi oss ganska lugna, men bara ganska.

Stan var ganska död denna mulna söndag men vår favoritaffär Ogräs på Storgatan har numera söndagsöppet. Idag var det Perrys tur att shoppa loss, framför allt var målsättningen att hitta uppslag till en födelsedagspresent och kanske även julklapp. Och det lyckades han bra med. Jag lade band på mig själv och nöjde mig med att köpa en fin sjal, som var ganska billig. Sen gick vi till Åhlens och handlade ett par grejer som Timothy ska få i julklapp och vi kände oss väldigt duktiga och välplanerade för en gång skull.

Eftersom alla trevliga caféer i stan var stängda valde vi att åka ut till Gränsö slott. Det är alltid lite speciellt att komma dit eftersom det var där vi hade vår bröllopsfest den 8 maj 2004. Och det är en dag som vi alltid kommer att minnas med stor glädje. Men tänk vad tiden går fort när man har kul, snart har vi 10-årig bröllopsdag! Vi fikade i det mysiga caféet och bara njöt av att vara en stund på tu man hand. Sen gick vi en liten sväng för att kolla in omgivningarna där vi tog våra bröllopsfoton och jag tror vi blev lite nostalgiska båda två.

Gränsö slott

 

En mäktig murgröna

 

8 maj 2004

 

På samma bro 18 november 2012



 

När vi kom tillbaka var allt lugnt. Samuel och farmor sov och Timothy och farfar lekte. På kvällen åt vi en tidig middag och sen var det dags för oss att börja packa bilen och åka hemåt. Men innan dess hade killarna dansuppvisning till Timothys nya favolåt "Gangnam Style". Det är så kallad K-pop med den sydkoreanska rapparen PSY. Har ni inte hört den eller sett videon så gör det, den är mycket speciell. Men får jag välja mellan Torssons, som jag tvingades lyssna på igår, och PSY föredrar jag den senare. Tyvärr hann jag inte fånga killarna på bild eller video när de dansade, men jag är övertygad om att det kommer fler tillfällen inom kort.

Hemresan gick bra och det finns hopp om att Samuel kommer acceptera att åka bil till fjällen. Båda killarna var mer än nöjda när vi bäddade ner dem i sina egna sängar. Borta bra men hemma bäst!

Samuels första resa till Småland

Imorse väckte Samuel oss kl 7 som vanligt. Jag kände genast att gårdagskvällen varit mer än trevlig, vilket också bekräftades av Perry som igår kväll hade suttit uppe och väntat på det obligatoriska "kebab-sms:et" som aldrig kom. Istället kom jag infarande genom dörren strax före kl 24 och var i fin form, glad och pigg som en lärka och pratade oavbrutet. När jag är påväg hem på kvällskröken efter aktiviteter då det varit alkohol inblandat brukar jag alltid skicka ett sms till Perry med frågan: Vill du ha en kebab? Men igår kom det alltså inget sms, vilket berodde på att jag för ovanlighetens skull var väldigt mätt när jag gick hem. Så trots att jag passerade flera kebabhak på Folkungagatan påvägen till bussen, ringde ingen klocka om att jag skulle skicka sms till Perry. Så stackars Perry fick gå och lägga sig hungrig...

Jag hade gärna sovit ytterligar 2-3 timmar imorse men det var bara att bita ihop och stiga upp. Idag skulle vi åka till Perrys föräldrar i Småland och hämta Timothy. Så det blev en tidig frukost och sen snabbpackning innan vi drog iväg vid 9-tiden. Efter ett snabbstop på ICA, där jag laddade med Coke och sega råttor, satte jag mig tillrätta i bilen och andades ut. Perry körde och jag och Samuel skulle vila och sova under de kommande tre timmarna. Men som i så många andra fall blev det inte riktigt som jag tänkt mig. Men den här gången berodde det inte på Samuel.

Vi hann inte mer än ner i Södra Länken innan Perry gick igång rejält och började sjunga för glatta livet till en låt som önskats av en man som ringt in till Ring så spelar vi. Låten heter Volleyboll-Molly och framfördes av Torssons. Det var en av de sämre låtarna jag hört på mycket länge och jag blev förvånad över att Perry kunde texten. Han hade lyssnat på dem när han gick på högstadiet eller gymnasiet och blev tydligen nostalgisk. Så helt plötsligt satt vi och lyssnade på "Det spelades bättre boll", "Max och Nisse" och "Rolf Ren". Jag trodde inte att det var sant, tänk att det finns så dålig musik i SRs skivarkiv. Samuel satt i baksätet dansade med benen och klappade vilt i händerna och Perry sjöng och såg jätteglad ut. Jag bara slöt ögonen, försökte koppla bort ljudet och drömma mig bort. När Perry tröttnade på att sjunga, hade Samuel tröttnat på att åka bil och börjat skrika. Mitt huvud!!!!! Så på sträckan ner till Norrköping byttes Perrys skönsång ut mot barnvisor på hög volym. Samuel var sådär nöjd och visade sitt missnöje med jämna mellanrum genom att ge ifrån sig illtjut som får trummhinnorna att vända sig ut- och in. Strax efter Söderköping somnade han äntligen och vi kunde få lite lugn och ro de sista 40 minutrarna av resan. Jag fasar lite för våra inplanerade fjällresor...

Väl framme fick vi en god lunch och därefter fika såklart. Sen var det dags för lite uteaktiviteter. Samuel var nöjd med att bara springa omkring på en jättestora tomten. Han provade att gunga lite men det var inte så intressant. Timothy körde trampbil och sköt pilbåge. Perry tvättade bilen, som fick en helt ny färg efteråt. Jag gick mest omkring och frös och längtade efter att få gå in och vila under en varm filt.

Kalv på grönbete

Spänner bågen...

...och iväg med pilen

Timothy hade haft det jättebra och inte hunnit längta efter oss, det var ju så kort tid menade han. Jag tror dock att han längtat lite efter Samuel för han försökte krama honom vid varje tillfälle som gavs. Men efter ett par timmar var allt som vanligt igen och de småbråkade som de brukar.

På kvällen firade vi att det är första gången Samuel besöker farmor och farfar i Småland. Tyvärr var jag inte jättesugen på champagne idag, men efter en stund smakade det bra. Efter skumpan fick vi en jättegod middag; välhängd entrecôte med kulpotatis, sparris och rödvinsås. Till det en god Amarone Valpolicella. Sen var det dags för ett kvällsbad innan nattningen av två supertrötta killar. Även jag ser fram emot att få gå och lägga mig, idag har man ju inte varit pigg direkt...

Mera skumpa idag

Kvällsbad, Timothy övar på att flyta

Ett minne som inte sviker...

...har en av servitriserna på Noodle House på Götgatan. Idag kände hon inte bara igen mig utan även min kompis Ann-Louise som inte hänger där så ofta nuförtiden.

Samuel och jag hade en riktig slö morgon och gick pyjamas fram till kl 10. Sen satte vi fart och lämnade lägenheten vid 11-tiden. Vi tog en sväng på Söder och åt en mysig lunch innan Samuel somnade. Sen mötte vi Lina på Wayne's och fikade innan jag tokshoppade loss på Filippa K. Lina är min bästa personal shopper ever och det blir alltid dyrt när hon är med, men så blir det himla bra också! Hon tog hand om Samuel medan jag var inne och provade kläder, och Samuel var mer än nöjd. Han applåderade varje gång jag kom ut från provhytten med ett nytt plagg på mig, så jag tolkade det som att det var perfekt :).

Kl 17.30 mötte jag Ann-Louise och Ylva i Skrapan och det blev början på en ovanligt trevlig fredagskväll. Vi började med en flaska skumpa, den första korkskadad men den blev snabbt utbytt, och sen vidare till favo-restaurangen Noodle House för lite mat. Jag tror vi tog in alla smårätterna på menyn plus en varmrätt. Det blev även ett par flaskor vin och nån öl innan vi kände oss mätta och belåtna. Helt otroligt god mat! Och det var när Ann-Louise sa att hon ville ha en soya-honungssås till nudlarna som servitrisen sken upp och sa: Jag känner igen dig, men det var länge sen du var här! Ja, typ 10 år sen sa Ann-Louise. Snacka om att ha minne för ansikten. Vi blev kvar där ett bra tag och när vi skulle beställa dessert hade köket stängt. Det får vi spara till nästa gång! Godnatt!

Skål!

Vissa saker förstår man bara inte

Eftersom tingsrättens beslut om att vi får adoptera Samuel inte vunnit laga kraft ännu, det sker förhoppningsvis den 21 november, har Försäkringskassan sagt att de inte kan betala ut någon föräldrapenning till oss. Jag har flera gånger frågat om det inte räcker med medgivanden från kommunen, intyg från Korea att vi fått barnet i vår vård eller yttrandet från Tingsrätten att de godkänner adoptionen, men de har sagt bestämt nej. Vi måste vara barnets vårdnadshavare i juridisk mening, så kallade rättsliga vårdnadshavare. Så vi har inte haft något annat val än att accepterat det och försökt leva sparsamt sen i augusti.

MEN vi har fått barnbidrag för Samuel sedan vi kom hem, och det finner vi lite märkligt eftersom vi trodde att samma regler gäller där. Vi fick hem en blankett där vi skulle fylla i vilket konto barnbidraget ska sättas in på och där stod det klart och tydligt "För att kunna bli mottagare av barnbidraget ska du vara barnets/barnens rättsliga vårdnadshavare och barnet/barnen ska bo varaktigt hos dig". Jag fyllde i blanketten och skickade in den och tänkte att vi får väl bidraget retroaktivt i novmber. Men sen började pengarna komma och vi har inte ifrågasatt det. Vi fick även flerbarnstillägg på 150 kr i månaden.

Idag ringde en dam från Försäkringskassan och ville tala om att hon tänkte göra en stor utbetalning till mig. Hon hade tittat på vårt ärende och ansåg att det inte fanns några hinder för att vi ska få föräldrapenning. Och hon, liksom vi, konstaterade att det var lite märkligt att vi får barnbidrag men inte föräldrapenning. Nu är det ju bara några dagar kvar tills Tingsrättsbeslutet vinner laga kraft och allt är i sin ordning, men jag tackar och tar emot och bemödar mig inte ens med att tala om vad jag tycker och tänker om Försäkringskassans arbetssätt. Det är ju inte hennes fel, hon var bara snäll... Vissa saker förstår man bara inte och det är inte någon idé att bråka om det, men det brukar lösa sig tillslut.

På förmiddagen var vi och hälsade på Eva-Lotta och Alex. Killarna lekte och busade och kommunicerade på sitt eget lilla vis. Vi åt en god lunch innan det var dags för oss att åka och hämta Timothy.

Samuel och Alex

 

På grund av ändrade planer kunde Perry jobba hemifrån på eftermiddagen så Samuel fick stanna hemma medan jag körde Timothy till Norrköping. Där träffade vi farmor och farfar och flyttade över Timothy och alla hans grejer, innan det var dags för mig att vinka hejdå och köra tillbaka till Stockholm. Vi ses igen på lördag, men det var med en liten klump i halsen som jag vinkade till den lilla figuren i den andra bilen. Jag kommer sakna min fina Timothy som är så glad och klok och gosig. Nu får jag istället ägna mig 100% åt den lilla söta, men stundtals väldigt skrikiga, Samuel.

 

Påvägen tillbaka tänkte jag handla något riktigt gott som vi kunde äta ikväll för att fira att vi äntligen har fått föräldrapenningen. Så jag åkte till Sickla och gick in i den så kallade Saluhallen. Där var det dött och min inspiratioin var lika med noll. Det slutade med att jag köpte lite tryffelsalami och Pecorino innan jag åkte upp till Willy´s för att handla köttfärs, färsk pasta och basilika. I brist på annat tänkte jag göra en riktigt god köttfärssås och en tomatsallad. Och den blev helt ok, även om både Perrys och mina smaklökar är lite avtrubbade på grund av förkylningen. Till det blev det lite halvdant rödvin, och kvällen var räddad.

 

Men är det inte lite märkligt, nu har vi medvetet varit sparsamma i några månader och tänkt att när vi får pengar igen då.... Så ikväll tänkte jag verkligen köpa det jag var sugen på. Och då är man helt plötsligt inte sugen på nåt alls förutom köttfärssås och spagetti!! Varför längtar man alltid efter det som verkar långt borta för stunden, och sen när det är inom räckhåll är det inte så attraktivt längre?  

Den som spar han har

Imorse tänkte jag att Samuel och jag skulle vara ute på förmiddagen innan vi skulle äta lunch med Åsa i Nacka forum. Men när vi var påväg hem från förskolan ringde elektrikern och undrade om han kunde komma förbi och fixa eluttaget som bränt sönder av avfuktaren, plus att vi ville ha ett nytt uttag och ytterligare en dimmer i lägenheten. Så vi fick sätta full fart hemåt. Samuel var dock lycklig över att han fick springa en bit på kajen och accepterade att sätta sig i vagnen efter en kvart.

Liten kille på kajen

 

För att fixa ett eluttag vid köksön var elektrikern tvungen att dra elen från uttagen bakom kyl- och frys, vilka sitter längst bak i överskåpen. Så jag fick tömma det ena skåpet, spritskåpet. Det var nästan lite pinsamt att man har ett helt skåp fullt med sprit, observera inget vin, champagne eller öl står där av den enkla anledningen att det är proppfullt. Det fanns flera obrutna flaskor vodka med olika smaker, flera liter Martini, sherry, Jägermeister, tre olika sorters gin, glögg, congac, calvados, whiskey, drygt en liter Cointreau mm. Det sistnämnda är kvar sedan tiden då vi gjorde Cosmopolitans, och hur länge sen är inte det... Elektrikern sa inte så mycket utan konstaterade bara att vi har ett välfyllt spritförråd. Jag tänkte att jag skulle slänga lite av sånt vi aldrig dricker, men när vi kom hem på eftermiddagen var det hög tid att fixa middag så alla flaskorna åkte upp i skåpet igen. Och där lär de väl stå kvar ett tag till.

 

Den som spar han har

 

Vid lunchtid åkte jag och Samuel till Nacka Forum för att träffa med Åsa. Vi åt indisk mat  till lunch och Samuel sov nästan hela tiden. Sen vaknade han och var på ett uselt humör och det höll i sig under hela eftermiddagen. Jag hade tänkt ta en härlig promenad längs vattnet i Nacka strand och njuta av det fina vädret, och visst blev den en promenad men den var knappast njutbar. Samuel skrek i vagnen i typ 20 minuter, han var hungrig och övertrött men vägrade sova. Så småningom lugnade han ner sig och satt snällt i vagnen.

 

Kunde varit en härlig promenad, fin utsikt i alla fall

 

När vi kom till förskolan för att hämta Timothy möttes vi av en fräsande arg kille som skrek att jag kom förtidigt, idag med. Ja, ibland är man inte så poppis. Men jag påminde Timothy om att vi skulle hem och packa för imorgon ska han åka till farmor och farfar i Småland. Han ska vara där själv till på lördag då vi hämtar honom. Så vi fick med oss Timothy och båda killarna var hyfsat glada när vi kom hem.

 

Jag fixade middag och sen kom Perry hem och jag rusade till gymet och hann precis till spinningpasset. Jag spinnade som en galning idag, glad över att jag känner mig nästan frisk igen, och sen sprang jag hem och nattade en supermammig Samuel. Perry och Timothy hade packat enligt den packlista som Timothy ritade igår. Finjacka och klackskor skulle med, med klackskor menade han sina Timberlandkängor, och även en Angry Birds-kudde. Så nu är han redo för avfärd. Det blir spännande att se hur det går att köra till Norrköping, där vi ska möta farmor och farfar, med killarna imorgon. Planen är att Samuel ska sova påvägen dit, men sånna planer brukar ju gå om intet så jag har laddat DVD, iPod och iPad och Timothy har tagit med sina hörselskydd. Och han har lovat att jag kan låna dem när jag och Samuel åker hem till Stockholm igen.





Den som tar han får

Idag fick jag erfara att min yngste son är rätt handlingskraftig när det gäller att anskaffa föda. På eftermiddagen satt jag och svarade på ett sms medan Samuel struttade omkring som vanligt i lägenheten och lekte. Helt plöstligt hör jag ett smaskande ljud någonstans och jag rusar in i Timothys rum för att kolla om Samuel börjat äta på något olämpligt. Men det hade han inte gjort, han var inte ens där. Utan han satt fint i "sin" (Timothys) röda fåtölj och åt på en smörgås som han hämtat ute i köket. Jag hade förberett mellanmål till Timothy som han skulle få innan simskolan och låtit det ligga på köksbänken, lite för nära kanten uppenbarligen. Samuel var hur nöjd och glad som helst och jag iakttog honom på håll. När den första smörgåsen var slut begav han sig direkt mot köket igen för att hämta den andra smörgåsen som jag gjort iordning, snacka om att ha koll.

Supernöjd i Timothys fåtölj

 

Den röda fåtöljen har varit ämne för en ständigt pågående kamp de senaste veckorna och det verkar som att den enda lösningen är att Samuel får en egen i julklapp. Timothy fick den när han var 2,5 år men har inte suttit så mycket i den de senaste åren. Nu har den dock plötsligt blivit väldigt populär hos båda killarna. Om Timothy sitter i den kan Samuel gå och ställa sig framför honom och skrika rakt ut tills Timothy går därifrån, eller så försöker Samuel vräka ner Timothy ur fåtöljen. Den lilla killen vet vad han vill och är inte mycket för att dela med sig.

  

Idag har båda killarna varit på sina simskolor och de var trötta ikväll. De senaste dagarna har båda två visat tecken på svartsjuka och det är hård konkurrens om mamma just nu. Samuel skriker i högan sky om Timothy sitter i mitt knä eller om jag till exempel hjälper honom på med ytterkläderna. Han knuffas och kämpar för att få bort Timothy. Och tvärtom, Timothy vill absolut mysa hos mig om Samuel behöver hjälp eller uppmärksamhet och stökar och skriker om han inte får det. Det är lite påfrestande, men kul att man för en gång skull är populär...

 

Efter de senaste dagarnas fikaorgier tvingade jag mig själv att ta en joggingtur runt Hammarby sjöstad efter de två nattningarna. Jag och kycklinggrytan, som skumpade i magen, hade en ganska angenäm tur. Nu blir det lite te i TV-soffan och sen nattinatti!

Tre nyanser av grått

Helgen har varit lugn och vädret grått och trist. Igår regnade det och var allmänt tråkigt och idag var det så grått och mulet att man knappast såg toppen på Hammarbybacken. Jag var och handlade på förmiddagen igår och på eftermiddagen var Timothy på kalas medan Samuel och Perry tog en eftermiddagslur på 3 timmar. Jag förberedde kvällens middag under tiden. På kvällen kom Åsa, Magnus o Elsa över på middag och vi unnade oss en Bollinger och därefter mycket god mat, kladdkaka och smågodis samtidigt som vi planerade nyårsveckan Idre. Vi hoppas det kommer mycket snö och att det inte är alltför kallt. Timothy ska gå på skidskola och ser redan fram emot att åka slalomtävling, om det nu finns någon.

Imorse firade vi farsdag och Perry fick frukost på sängen, ett litet paket och en fin teckning. Eftersom vädret var uselt var det inte läge för utomhusaktiviteter. Timothy och Perry tog en tur till Fredells för att handla nya skruvar till våra handtag på kökssåpen. En viss liten person tycker om att hänga i dem och nu har två av handtagen ramlat av och skruvarna är trasiga. Samuel och jag var hemma och jag fick tillfälle att läsa tidningen och även en bok medan Samuel sov middag.

På eftermiddagen tog jag en lugn löptur runt Sickla sjön. Det var härligt, jag har inte sprungit på nästan en vecka och längtade verkligen ut. Halsen är bättre idag även om jag fortfarande är hes och hostig, men lite frisk luft har ju ingen dött av tänkte jag. När jag kom tillbaka hade farmor och farfar kommit på besök och lekte för fullt med killarna. Perry lagade en god middag som vi åt tillsammans innan det var dags för farmor och farfar att köra hem till Småland. Här hemma blev det tvagning av barn och sen nattning. En inte så händelserik helg är till ända men ibland behöver man ta det lite lugnt och vila upp sig, även om jag lätt blir rastlös.

Idag laddade jag över foton från kameran till datorn. Bland alla hundratals bilder fastnade jag för en som jag tog på Perry i Nyckelviken för några veckor. Det var sol och kyligt i luften och bilden är tagen i kraftigt motljus. Den gav mig lite energi idag efter två dagar utan tillstymmelse till solljus.

En höstbild

 

Från mingel och bullbak...

...på mindre än 12 timmar. Det gäller att kunna variera sig!

Rumblines årliga mingel igår kväll på Hotellet var lika trevligt som vanligt. Det bjöds på mycket skumpa, underhålling, god mat och gott om trevliga människor. Årets gäst var Jens Lind, han från TV-sporten som har Stopptid, och han levererade verkligen. Det var ett trevligt avbrott från de vanliga stå-upparna, inget ont om dem men det är alltid kul med omväxling. Jens berättade om vad han fascineras och drivs av i sitt jobb, vilka människor och berättelser som fångar hans intresse och hur han ofta får kämpa för att få redaktionen att godkänna hans prioriteringar. Men så blir det ofta bra till slut. Jens reportage minns man, de engagerar och berör på ett annat sätt än de vanliga inslagen på Sportnytt och jag tror det är många tittare som uppskattar det. Så jag hoppas han fortsätter rota i SVTs arkiv långt nere i källaren ett bra tag till.

Innan minglet var jag inne en kort sväng på jobbet och hade lönesamtal med min numera före detta chef, vilket inte beror på samtalets utfall utan på ännu en omorganisation. Det var ett mycket bra samtal och jag vet inte om jag börjar bli gammal eller bara är trött, för jag kände mig rätt nöjd när jag gick därifrån. Själva summan kan ju alltid vara högre men jag orkade inte bråka om det. Viktigare var att jag fick bekräftat att jag under året som gått utvecklats inom de områden som jag själv vill och som jag satsat på. Så det var med ganska lätta steg som jag och Lina gick till Hotellet, via McDonalds för att äta en hamburgare.

Skumpa o snittar är aldrig fel

 

Agneta o jag minglar vid bordet

Imorse var det slut på det glamourösa livet. Jag tröttare än vanligt så Samuel fick titta på Teletubbies själv ett tag. Men väljer man att stiga upp kl 6 så får man stå sitt kast. Idag är det fredag och båda killarna är hemma. På förmiddagen var vi inne och lekte och bakade bullar. Timothy tyckte det var kul att hjälpa till och Samuel tittade avundsjukt på. Bullarna blev jättegoda! Nu har vi ätit lunch och Samuel sover. Timothy och jag ska spela spel och sen ska vi gå ut en stund innan solen försvinner. Ikväll har Timothy beställt tacos och fredagsmys så det blir en helt vanlig Svensson-familjekväll, fast tillsammans med tre ovanligt fina killar.

Brorsorna

 

Jättegoda kanelbullar

 

Konst och mat

Igår var vi på utflykt till Artipelag på Hålludden.

Än en gång fascineras jag av stillheten, arkitekturen, ljuset och framför allt maten. Vi åkte dit tillsammans med Mattias och Emmie och tog bussen från Slussen till Värmdö marknad, för att sen ta en gratisbuss sista biten. Samuel somnade ganska snart i vagnen medan Mattias delade sin frukost med Emmie.

Frukostdags

 

Det var ganska många besökare på Artipelag trots att det var onsdag. Vi började med att äta lunch. Vi tog den prisvärda buffén och unnade oss en öl till det. Barnen smaskade på bröd och pasta och lite annat som de kom över.

 

Lyxlunch för föräldralediga

 

Finlunch för de små

 

Sen besökte vi utställningen "Upplyst". Vi fick en privat guide som följde med oss runt i salarna och berättade om konstverken och konstnärerna. Barnen satt i varsinn Babybjörn och trivdes ganska bra. Det är grundarna till Babybjörn som finaniserat Artipelag och därför finns det bärselar att låna, liksom barnstolar i mängder i restaurangen. Det finns konstverk både inne och ute. Egentligen får man inte fotografera konstverken, men som guiden sa, jag kan ju inte hindra er ifrån att fotografera utsikten och då kan det hända att det kommer med ett eller annat konstverk. Och utsikten kan man inte få nog av även om det är svårt att fånga känslan på bild.

 

Kängurumamma

 

Annika Liljedahs skulpturer



 

Tiden gick lite för fort så vi hann inte promenera så långt på strandpromenaden innan det var dags att rusa till bussen. Är det något som är lite mindre bra med Artipelag så är det kommunikationerna, men det går att ta sig dit med kommunala färdmedel.

 

En kylslagen promenad längs vattnet

 

Sen var det dags att åka till förskolan för att hämta storasyskonen. Vi var lite tidiga och passade på att ta en fika på Fogia innan hämtningen. Gårdagens bullar till halva priset blev helt ok efter några sekunder i mikron och nygjorda chokladbollar.

 

Fikadags!

 

På kvällen skulle jag gå och träna på gymet men däckade i soffan kl 20 och kom aldrig igång igen så jag gick och la mig halv-10. Jag tror jag har nån infektion i kroppen. Halsen är inte bra och jag har knappt nån röst. Så idag blir det öppna förskolan på förmiddagen och sen hem och vila på eftermiddagen så att jag är pigg till minglet på Hotellet ikväll.

 

 



 

Borde jag satsa på triathlon?

Jag kan simma hjälpligt, och med lite träning kanske jag kan få ordning på min crawlteknik igen, jag har en bra cykel även om jag cyklar långsamt och springa kan ju alla. Men framför allt är jag bra på snabba byten!

Igår var jag på Miniplask med Samuel. Efter simlektionen hade både han och jag duschat och bytt om på mindre än 10 minuter.

Snabbt byte

På kvällen, efter alla nattningar, slängde jag på mig löpargrejerna på några sekunder och gav mig ut i mörkret. Allt för att inte hinna ångra mig och känna efter hur trött jag egentligen var. Jag hann till och med få med mig telefonen så jag kunde lyssna på skön musik under löpturen. Agnes nya är bra att springa till!

Ingen snabbsnörning här inte

Ikväll var det dags igen. Klockan 17.38 stod jag och stekte fisk-nuggets i köket och klockan 17.45 satt jag på spinningcykeln på gymet, utan middag dock. Mycket bättre än förra veckan då jag rusade direkt från matbordet till spinningpasset. Idag fick det räcka med en kopp kaffe och en av Mattias hembakade kanelbullar i magen. Det ska väl tilläggas att det är knappt 100 meter till gymet från oss, men jag tycker ändå jag var ganska snabb.

11 år gamla med de funkar än

 

Så kanske jag borde överväga att testa triathlon i alla fall. Det verkar lite kul, utmaningen för mig blir att hinna träna simning och cykling. Men i vår kanske jag kan anmäla mig till en crawlkurs och damma av min Orbea. Idag är jag dock mycket nöjd med att jag hann till spinningpasset. Efter en rekordsnabb nattning av en övertrött Samuel, och en lite mer långdragen nattning av en ännu tröttare Timothy, ska vi nu sjunka ner i soffan och titta på Solsidan, dricka te och äta något smaskigt :). 

Transportsträckor

Idag känns det som jag ägnat större delen av dagen åt att transportera mig och barnen med hjälp av kollektiva färdmedel. På förmiddagen åkte jag och Samuel till hans simskola och sen hem igen. Vi var hemma ett par timmar innan det var dags att hämta Timothy och åka iväg med båda barnen till Timothys simskola. Som tur är tycker i alla fall Timothy det är jättekul att åka kollektivt och han är snäll och underhåller Samuel i vagnen också. Jag tror han tycker det är lite jobbigt när Samuel börjar skrika på bussen. Perry kom och hämtade oss på kvällen på Eriksdalsbadet och det var vi tacksamma för, för det hade börjat regna och blåsa rejält.

Hemma infann sig det vanliga middagskaoset, bara det att ikväll var det en timme senare än normalt vilket innebar att Samuel hann bli argare än vanligt innan han fick sin mat. Klockan halv-9 sov barnen och jag kunde äntligen ge mig ut och prova mina nya vintertights. En snabb 10 km-runda i mörkret på Södermalm blev det. Inga långa kvalitetspass nuförtiden men det går i alla fall undan när man är lite mörkrädd och längtar hem till Perry och soffan. Och tightsen var supersköna!

Rekommenderas: Asics winter tights

Killarnas dag

Idag var vi på Timothys begäran på Andys lekland i Sickla. Jag gillar inte att vara där men barnen har kul så man försöker stå ut i ett par timmar. Ljudvolymen är enormt hög och det är barn och bollar överallt. Timothy springer omkring själv överallt och blir helt svettig, det är värsta träningspasset för honom. Samuel tyckte mest det var kul att springa omkring på golvet och skrek av förtjusning.

Vågar jag?

 

Mamma, kan vi åka tillsammans?

 

Till slut tog han mod till sig och stack iväg

 

När vi kom hem stack Perry iväg för att se sitt MFF ta hem Allsvenskan på Råsunda. MFF förlorade dock mot AIK och missade därmed guldet som gick till Elfsborg efter att de spelat lika mot Åtvidaberg. MFF kom inte ens tvåa för det gjorde Häcken. Perry var dock inte alltför nedslagen när han kom hem.

 

Nu ska vi kolla på Solsidan och ladda för simskoledag imorgon. Kommande vecka har jag inte så mycket aktiviteter inbokat som tidigare. Jag vill se om Samuel blir lugnare av att vara hemma lite mer, eller om han blir uttråkad av att bara vara med mig. De senaste nätterna har han dock sovit lite bättre, så jag tror snarare att hans humörssvängningar och sömnproblem beror på att han får tänder. På bara ett par veckor har han fått fyra stora kindtänder och fem vanliga. Men man vet aldrig med de små liven så det är bara att prova sig fram.

 

Den här veckan var en riktigt dålig träningsvecka. Jag fick bara till ett spinningpass och några få promenader, men ibland är det rätt skönt med lugna veckor. Det blev detso mer sociala aktiviteter, god mat, skumpa och vin. Nästa vecka blir det lite mer fokus på träning. Jag köpte nya vintertights i onsdags så de måste invigas, alltid kul med nya grejer!