Mellandagsvila

Bloggen och jag har haft mellandagsvila. Vi åkte till Småland på juldagen och här har det inte hänt så mycket. Vi har tagit det lugnt, ätit god mat och umgåtts med Perrys föräldrar och bror med familj. Det är dock full fart mest hela tiden på de tre äldsta killarna. Samuel försöker hänga med så gott det går och lilla Svante sover mest. Men räkna med att det kommer vara full fart på honom nästa jul.

Vädret har varit ganska trist, regn och mildväder och vägarna är isgator så vi kan inte ut och promenera eller springa. Men det går bra att åka spark. Jag har åkt lite längdskidor i ett 2,3 km långt (kort) elljusspår med dåliga superisiga spår. På annandagen körde jag fyra varv och igår blev det tio varv utan fäste så det var bra stakningsträning. Idag var det dock fint väder. Solen sken och det var några grader kallt. Killarna var och åkte skridskor på förmiddagen och Samuel passade på att sova i vagnen. Jag backade in i en hård snödriva och spräckte kofångaren så nu måste nya bilen till verkstan efter semestern. Otroligt klantigt men inte så mycket att göra nåt åt. Bara att betala och vara glad att det inte stod nån i vägen.

Ikväll åker vi hem till Stockholm igen för att packa om. På söndag bär det av till fjällen om alla är friska.

Julafton 2012

Imorse vaknade killarna rätt tidigt. De vittjade sina strumpor och Timothy upptäckte även att tomten hade laddat in Star Wars Angry Bird i vår iPad. Han var förundrad över hur tomten kunde veta koden till paddan, det funderade han på hela dagen men var lycklig över att få spela.

Glada killar på julaftonsmorgon

Efter en god frukost började vi förbereda maten till julbordet. Förutom de traditionella rätterna ville vi göra några juliga sallader. Mamma/mormor kom på förmiddagen och barnen tävlade om hennes uppmärksamhet. Samuel ville inte sov middag, han kände nog att det var nåt stort på gång, men till slut fick vi honom att sova i knappt en timme.

På eftermiddagen kom David och Sophie. Vi fikade, åt delar av den gigantiska saffranskransen, julgodis, pepparkakor och drack glögg. Sen var det dags för Kalle och hans vänner. Timothy satt som fastklistrad framför TV:n trots att han ser tecknade filmer jämt och ständigt. Han skrattade högt flera gånger och sa till oss vuxna att vara tysta. De gamla klassikerna håller även i nästa generation. Efter Kalle kom tomten och knackade på dörren. Timothy avslöjade direkt att det var Perry men vi spelade vidare på att det var tomten och att pappa var och handlade. Jag vet inte om han gick på det men han var högtidlig och artig mot "tomten" i alla fall.

Tomten och Timothy

Barnen fick många paket och även jag hade nog varit rätt snäll för jag fick några jag med :). När tomten gått var det dags för julmiddagen. Det var full fart på Perry och mig i köket medan de andra lekte med barnen. Middagen blev lyckad. På menyn stod bland annat fyra sorters sill, gubbröra, ägg, rökt lax, gravad lax med fänkålssallad, apelsinsallad med dadlar och pumpafrön, brysselkålsallad med valnötter och rökt sidfläsk, köttbullar, prinskorv, Janssons frestele, skinka, bröd och ost. Till efterrätt blev det ris á la malta. Timothy fick mandeln, av farbror David, och vart lycklig såklart. Han lovade dock att vänta några år med att gifta sig.

Den kalla delen av julbordet

Nu sover killarna och vi pustar ut i soffan. Vår första jul i lägenheten, och vår första jul tillsammans med Samuel, blev en lugn och skön och vit jul. Imorgon är det dags att packa bilen och åka till Småland. Jag kanske hinner med en tur i längdspåret innan i åker, i annat fall får jag sätta mitt hopp till att de spårat elljusspåret hos svärföräldrarna.

Årets familjebild

Dan före dan...

vaknade jag kl 6 efter en orolig natt och kände mig trött och förkyld. Jag sov för en gång skull inne hos Timothy och hade sett fram emot en natt med sammanhängade sömn. Men kl 2 steg Timothy upp för han blödde näsblod. Samuel sov faktiskt hela natten, vilket är ovanligt. Klockan halv-8 var jag i Ågesta och kämpade mig två varv runt golfbanan, kroppen var inte på min sida idag. Första varvet fick jag agera spårare, det var bara en som åkt före mig och det låg några centimeter irriterande nysnö i spåren så jag hade inte så mycket fäste. Andra varvet vart det lite bättre och om jag hade orkat och hunnit tre varv, hade jag fått hårda och lite isiga fina spår. Men det blev inget tredje varv utan jag hoppade istället in i bilen och körde till Sickla för att handla de sista julklapparna och lite mat som behövde kompletteras.

När jag kom hem hade Perry städat och killarna lekte koja. Efter lunch var det dags för Timothy att testa sina nya längdskidor. Det är första gången han har riktiga pjäxor, tidigare har han haft skidor där man spänner fast vanliga skor. Han var jätteduktig och höll på i över en timme. Jag hoppas intresset håller i sig så vi kan åka lite tillsammans i fjällen. Jag och Samuel tog en liten tupplur, Samuel i tre timmar och jag i 30 minuter. Sen var jag nästan människa igen.

Längdpremiär

 

På eftermiddagen fortsatte vi att städa, pynta och laga mat. Jag bakade en saffranskrans som blev gigantisk och jätteful. Den fick knappast plats på plåten men den smakade supergott och den kommer räcka i flera månader. Det var Ernst recept, fast hans blev inte så stor och ful. Nästa gång kanske jag inte ska använda mjöl med extra jäskraft när jag bakar bullar, det kanske bara är till för matbröd. Men sånt vet man inte förrän man har testat.

 

Min enorma saffranskrans

 

Sen var det dags för killarnas julbad och som vanligt blev det kaos under ca en timmes tid. Det ligger kläder och är blöta små fotspår i hela lägenheten. Golvet i badrummet svämmar över med vatten och det ligger leksaker överallt. Dessutom skriker Samuel när han måste gå upp ur badet och är som en liten ål. Men vi börjar vänja oss vid att det bara är så. Tänk vad tyst och tråkigt det hade varit om vi inte haft de små bustrollen.

 

Nu håller jag på att koka risgrynsgröt och snart ska killarna gå och lägga sig. Men först ska Timothy hänga upp sin julstrumpa bredvid sängen. Förra året hade han jättesvårt att somna kvällen innan julafton, vi får se hur det blir i år. Samuel förstår inte så mycket. Han tycker mest det är kul att gå och dra i alla dekorationer i julgranen och titta på alla våra tomtar och säger "titta dä". Idag sa han "prata" när han kom med sin telefon och lite senare "mamma titta". Nu står han i köket och pekar på micorn och säger typ "vedting", jag tror han vill ha sin välling :).

 

Tänk imorgon är det julafton, igen...

 

 



Äntligen julledigt

Äntligen fredag! Idag var Perrys sista arbetsdag före den långa ledighet som jag sett fram emot så mycket. Imorse sov jag och småkillarna länge och slöade sen i pyjamas ännu längre. Sen satte vi fart, förmiddagens projekt var att lämna tillbaka några böcker på biblioteket. Det var full kaos i Sickla redan kl 10.30 och vi fick leta länge efter parkeringsplats. Snön vräkte ner och alla var stressade. Men vi hittade en plats till slut. Vi lämnade snabbt tillbaka böckerna och lämnade sen Sickla köpkvarter mycket tacksamma över att inte behöva handla något.

På eftermiddagen åkte vi till stan för att träffa Mimmi, Tom och Annika från London. De var påväg till Karlstad men hade några timmar tillgodo innan deras tåg skulle åka. Vi satte oss på ett café och fikade och pratade. Eftersom jag knappt hunnit äta lunch köpte jag en stor tunnbrödsrulle med Skagenröra. Den var väldigt god. Till dessert delade Mimmi och jag på en gigantiskt chokladboll och till det en soja-latte, sen var jag mätt och nöjd. Sen blev det plötsligt lite bråttom till tåget och där stod vi på T-centralen med två hungriga och trötta killar. Och överallt var det massor med folk och väskor. Så det blev McDonald's innan vi tog bussen hem.  

Nu sover killarna snart och vi ska slå in julklappar och försöka komma i julstämning. Julgranen är klädd och tomtarna på plats och ute gnistrar fin nysnö, så det är bara att njuta. Tur att jag åkte skidor igår kväll, idag hade det varit ännu mer svårvallat efter dagens snöfall. Jag ser fram emot första julen då vi är fyra. Tänk att Samuel kom till oss tillslut, det var mer än vi hade hoppats på för ett år sen.

Vår fina julgran

Kontraster som stör och berör

Igår fick jag en avi med posten, det var ett paket från Postkodlotteriet. Jag åkte till vårt hopplösa utlämningsställe, en liten ICA-affär, som nu i juletid formligen svämmar över av paket. Försändelsen innehöll en bok, "A Day In The World - Ett dygn i tusen bilder". Det är en storslagen resa runt jorden och är resultatet av det största dokumentationsprojekt av mänskligheten som genomförts under en enda dag. Över 100 000 bilder fotograferades av personer över hela världen – både proffs och amatörfotografer - totalt 165 länder. Den digitala dokumenteringen visar allt från kärlek, frihet, vackra och hemska saker. Men en sak har bilderna gemensamt: De visar vardagen för människor över hela vår jord. I boken visas tusen bilder. Alla bilder finns på www.aday.org

Jag fastnade för två bilder, på samma uppslag, och kunde nästan inte slita mig. Jag tror att bilderna medvetet placerats bredvid varandra för att kontrasterna ska bli extra tydliga. Kanske högg det till lite extra i hjärtat eftersom min lillebror kommer från Dhaka i Bangladesh, där bilden på de två små pojkarna är tagen. I vilket fall som helst kommer jag att titta på dessa bilder många gånger. Jag kommer att titta på dem när jag känner mig konsumtionsbenägen, kanske kan det stoppa ha-begäret lite grann. Inte för att det hjälper de fattiga att jag slutar handla, men jag hoppas kunna tänka efter en extra gång innan jag köper något jag egentligen inte behöver.

Två små pojkars hem i Dhaka, Bangladesh      Foto: Tobias Nörgaard Pedersen

En liten flickas rum i London, Storbritannien                Foto: Suzanne Plunkett

Idag har Samuel och jag varit och hälsat på Lina på mitt jobb. Samuel var blyg ovanligt länge men sen kom han igång och sprang omkring i korridoren och pratade med alla. Han blev bara lite arg när vi skulle gå därifrån. Sen hämtade vi Timothy, en trött kille som verkligen behöver jullov. Kilometern från förskolan och hem kändes som flera mil idag och han var tvungen att vila flera gånger.

På eftermiddagen kom mäklaren på besök igen och vi bokade en tid för fotografering av lägenheten. Nu är det påriktigt och det känns jätteläskigt. Vi tror att det kommer ta några månader att sälja lägenheten, men måste vara beredda på att det kan gå snabbt. Dags att börja leta efter hus alltså, vilket inte är så lätt eftersom det ligger extremt få objekt ute till försäljning just nu.

Jag hoppade över middagen och stack iväg till Ågesta och åkte två varv på golfbanan. Spåren var fantastiskt bra och mitt gamla klister från i måndags funkade ganska bra fortfarande. Jag glömde pannlampan men det var faktiskt inte så mörkt så jag klarade mig ändå. 16 härliga kilometrar i behagligt tempo. Sen racerfart hem och duscha, äta, klä julgranen, julpynta och natta Timothy. Snart är det dags att krascha i säng och hoppas att Samuel sover bättre i natt än föregående natt.

Samuels första kontroll på BVC

Idag var det dags för Samuels 1,5 årskontroll på BVC. Både Perry och jag gick dit med honom. Jag hade glömt bort vad de kolla på den här kontrollen så vi hade inte övat på nåt särskilt. Samuels utveckling går ju framåt och vi tycker att han är fantastisk. Det är bara hans raseriutbrott som är lite jobbiga.

BVC-sköterskan Lotta kollade längd, vikt och huvudomfång, kollade hur många ord han kan säga, om han kan bygga torn av klossar, klotterrita och hur mycket han förstår av vad man säger till honom. Desstuom fick han en spruta i låret. Allt var "normalt", han är bara lite längre än genomsnittet och har lite mindre huvud, och han klarade till och med ordtestet trots att han bara varit här i fyra månader. Han pep till lite när han fick sprutan i benent men började sen leka direkt. Kort och gott så är han ett riktigt praktexemplar, i alla fall enligt mamma och pappa :).

Vår fina lilla Samuel

Just nu är han inne i en period där han pratar otroligt mycket. Han använder de ord han kan mycket flitigt; mest mamma, pappa, Timothy, titta där och banan, och däremellan är det en massa rapparkalja i olika röstlägen. Man undrar vad han vill säga, men han brukar vara nöjd om man svarar med "jahaaa" eller "säger du det". Och han skrattar jätteofta och högt och det låter supergulligt.

Efter BVC åkte jag till stan för att äta lunch med min nya chef. Vi var på Skeppsholmen, restaurang Hjerta, och åt husmanskost. Det kändes otroligt lyxigt att få sitta ner i lugn och ro och äta en god lunch. Det är mycket spännande på gång på jobbet och jag ser fram emot att börja jobba igen i april-maj. Sen besökte jag naprapaten för att försöka få bukt med min kroniska nackspärr. Dessa besök är alltid lika plågsamma men det brukar kännas bättre dagen efter.

Igår hämtade vi vår nya bil, en vit bil som inte är så vit längre... Imorgon ska Perry lämna in sommardäcken på däckförvaring och hämta nya, stora takboxen. Sen är vi nästan redo för jul- och nyårshelgernas resor. Då återstår det "bara" att packa, och jag fasar verkligen för hur mycket packning vi kommer ha med oss nu när vi är fyra. Vi hade ju svårt att resa lätt redan när vi var två. Jag förstår inte hur vi ens kunde tänka tanken att vi skulle klara oss med lilla Toyota Corollan när Timothy kom. Men det är mycket man inte vet innan man får barn.

Nu ska vi planera vad vi ska ha på julbordet, det har vi sagt förr men nu är det verkligen dags, och dricka glögg såklart! Träningen får vänta tills imorgon, då hoppas jag det blir lite längdåkning i Ågesta.

Lättrörd

Jag undrar om det är åldern, att det snart är jul, sömnbristen eller att jag är förälder som gör att jag är mer lättrörd nuförtiden jämfört med förr om åren. Jag kan bli rörd när jag hör pedagogerna berätta om en fantastisk dag för förskolan eller om de berättar om nåt bra Timothy gjort. Och varje gång jag hör Härlig är jorden eller En vänlig grönskas rika dräkt får jag en klump i halsen. Idag satt jag och blev tårögd i bilen påväg till Ågesta när de spelade Magnus Ugglas version av "Jag och min far" på radion. Jag blir rörd och berörd när jag läser tidningarna från SOS Barnbyar och Adoptionscentrum. Reportagen om barnens öden går rakt in i hjärtat och jag tänker att det kunde varit våra barn. Och när jag ser filmer om barn som far illa eller ännu hellre filmer som slutar lyckligt med att barnen får en ny familj, då är det bara att ta fram näsdukarna. Sådant som inte alls berörde mig förrut kan jag inte värja mig emot numera.

När jag kom hem ifrån min kvällstur i Ågesta för en timme sedan mötte jag våra grannar. Han bar på en stor väska och hon kämpade på med sin jättestora mage. De var påväg till BB för att få sitt andra barn. Jag blev otroligt berörd och glad och nervös, trots att vi inte alls känner varandra väl. Och nu när jag tänker på det samtidigt som jag lyssnar på Darins version av "Astrologen" blir jag nästan tårögd igen... Så nu kanske jag inte är "hård och besynnerlig" längre, som jag var i slutet av 1900-talet och början på 2000-talet, utan bara besynnerlig? Det räcker dock bra för mig.

Idag försov vi oss. Samuel vaknade kl 4 men somnade sen om. Vi vaknade av att Timothy kom in i sovrummet och då var klockan halv-9. Jag orkade inte stressa men försökte ändå få lite fart på killarna. Efter nattens snöfall var det hopplöst att dra vagnen på trottoarerna så jag fick gå mitt i vägen eller släpa vagnen efter mig. Vi var på förskolan strax före kl 10 och alla undrade om vi tagit sovmorgon. Sen kämpade jag mig till affären för att handla, innan vi gick hem och lagade köttbullar och lakritskola.

Dubbel sats köttbullar á la Ernst

 

Efter hämtningen ville Timothy ha snöbollskrig och leka i snögrottan. Det var kul och Samuel fick också vara med. Sen kom grannen Signe och de lekte en stund innan föräldrarna var stelfrusna och Samuel hade fått ett antal snöbollar i ansiktet och var ledsen. Köttbullarna var en succé hos killarna och Timothy tyckte att jag borde laga det oftare. Sen stack jag iväg och åkte skidor. Ikväll var det svårvallat men jag bestämde mig för Universalklister. Det var ok eftersom spåren börjat frysa på lite efter mildvädret under dagen. Det snöade dock vilket gjorde att det byggde på med is och snö under skidorna. Så jag såg ut som Papphammar emellanåt då det högg till under skidorna och det tog tvästopp. Dessbättre var det inte alls många ute i spåret idag men jag är glad att jag kom iväg. Nu ska jag ta lite glögg och provsmaka julgodiset.

Söndagsträning och adventsfika

Igår var vi i Nacka Forum och handlade julklappar. Vi kom dit hyfsat tidigt och det var tur för när vi åkte därifrån vid tre-tiden var det fullt kaos i p-huset. Vi bevittnade till och med en krock!

Idag fick jag sovmorgon och det var underbart. På förmiddagen gjorde vi lite julgodis och barnen var väldigt intresserade. Timothy var väldigt förtjust i Perrys knäck, och även Samuel fick smaka. Det är helt omöjligt att inte ge honom när han ser att Timothy får. Så det blev precis som alla sa: Nr 2 får göra allting mycket tidigare och det gäller även att äta godis och kaffebröd.

Nackspärren är kvar men lite bättre idag så jag bestämde mig för att gå till gymet. Timothy ville följa med och vi traskade iväg i snöovädret. Han var jätteduktig och tränade med mig så gott det gick. Jag körde ganska lugnt, rodde, sprang, cyklade och cross trainade 10 min var. Sen lite bålstyrka. Inget kvalitetspass men bättre än ingenting. Jag borde egentligen åkt skidor idag men vädret var inte så inbjudande och så kände jag mig lite lat och stel i nacken så jag struntade i det. Återstår att se om det finns någon snö kvar i veckan...

Timothy i roddmaskinen

Lite för kort för att sitta o cykla

Kanske en ny balansövning?

 



När vi kom hem var det lunchdags. Sen åkte vi till Annica och Olof i Stocksund på glögg. Det var jättetrevligt och gott. Timothy smaskade i sig en massa gott innan han gick ut i snön och lekte med de andra barnen. Samuel sprang omkring i huset och var allmänt glad. Jag var lite nervös att han skulle ha ner några av deras fina saker, men det klarade sig. Han var mest intresserad av alla trappor som fanns i huset, och så av skumtomtarna såklart.

Söndagsmiddagen var inget att skryta med direkt men det var vad huset erbjöd. Imorgon kommer matleveransen och då tvingas man laga lite mer näringsrik mat, så det var lite skönt med en snabbmiddag idag. Sen var det dans innan det var dags för nattning av killarna. Nu väntar bara en intensiv vecka till innan Perry har långledigt. Julafton firar vi hemma och sen åker vi några dagar till Perrys föräldrar i Småland. Nyår firar vi i Idre även i år tillsammans med Magnus, Åsa och Elsa.

Oglamourös söndagsmiddag

Mitt liv som Duracell-mamma

Idag hade vi inget inplanerat och det kändes skönt. Imorse ringde jag till Vårdcentralen för att kolla om de hade en tid åt Timothy. Den sista tiden har vi upplevt att han växlar mellan att höra väldigt dåligt, kan iof bero på trots, och att vara extremt ljudkänslig. Så jag ville kolla om han hade nåt i öronen. Vi hade tur och fick komma kl 10. Och mycket riktigt hade han en stor vaxpropp, typ 2 cm, i ena örat som läkaren spolade ur med vatten. Timothy var jätteduktig och sa själv att det kändes mycket bättre efteråt. Nu återstår det att se om han blir mer harmonisk utan vaxpropp. Efter Samuels obligatoriska raseriutbrott när vi skulle gå, lämnade vi Sickla Hälsocenter med buller och bång.

När vi kom hem var det lunchdags och precis då kom målaren för att måla en sista gång. Vi åt snabbt och gick sen ut för att leka i snön. Samuel somnade i vagnen efter 2 minuter och sen lekte Timothy och jag i snöhögarna. Vi grävde en grotta, lekte kurragömma, sprang hinderbana och lekte brandkår. Efter drygt en timme frös jag rejält, medan Timothy svettades som vanligt. Jag undrar om Isbjörn gör overaller till vuxna för i så fall överväger jag att köpa en. Innan vi gick in gick vi förbi frisören i området för att kolla om de hade en klipptid åt Timothy, och även nu hade vi tur och fick en tid på eftermiddagen.

Tittut i snögrottan

 

Vackert väder idag

 

Vissa passade på att sova gott

Vi gick in och drack varm choklad och åt mellanmål innan vi begav oss till simhallen. Båda killarna är som små fiskar i vattnet och det var jättekul. Jag blev helt dåsig av att först vara ute i friska luften och leka och sen ner i det varma vattnet. Så efter badet var jag färdig för sängen. Men då spurtade vi till frisören och hann precis. Nu är Timothy jättefin i håret. Frisörsalongen bjöd på pepparkakor och killarna fick varsin, vilket jag tyckte var en bra idé från början. Jag ändrade dock snabbt uppfattning när pepparkakan var slut och Samuel slängde sig på golvet och skrek när han inte fick fler. Puh, jag blir snart gaaaaaaaaalen på denna lilla söta envisa charmiga oemotståndliga arga unge!

Nyklippt och stylad

 

Det blev en intensiv dag och jag är själv lite förundrad över hur jag orkade hålla ångan uppe. Men tricket är nog att aldrig sätta sig ner och känna efter, för då finns det risk för att man känner hur trött man är och fastnar i soffan. Fast idag har allt gått jättebra med killarna. Timothy hjälper faktiskt till med Samuel numera, även om han tröttnat på att hjälpa till vid på- och avklädning av ytterkläder efter att ha fått några sparkar och slag av en ilsken Samuel. Och han pratar med jättesnäll röst till honom, för det mesta i alla fall.

Kvällen blev allt annat än harmonisk och Timothys humörsväningar verkar i alla fall inte enbart berott på vaxproppen. Ikväll var det många känslor í den lilla 5-åriga kroppen som inte visste hur de skulle komma till uttryck. Vad gör man? Vi vet inte riktigt men det brukar blåsa över efter ett tag och sen är det mest en liten ledsen kille man har att göra med. Förmodligen är det nån utvecklingsfas men jag fasar för hur det ska bli när han blir sex år, och det omtalade sexårstrotset sätter igång på allvar, om det är såhär redan. Det blev en rätt tidig läggning för båda killarna, föräldrarna var trötta. Nu kan resten av helgen bara bli bättre. Får se hur länge jag håller mig vaken i soffan ikväll. Två glas rödvin efter en hektiskt vecka brukar fungera som rena sömnmedlet, så ikväll behöver jag inte ta mina insomningstabletter som Jenny köpte åt mig i New York.

Fast i föräldrafällan?

Idag ringde en headhunter till mig och frågade om jag var intresserad av att byta jobb. Jag svarade först att jag kanske var det, mest för att jag var nyfiken på vad det var för jobb och på vilket företag, men sen ångrade jag mig och sa att det faktiskt inte passar så bra just nu. Jag tror att jag trivs på mitt nuvarande jobb, fast jag vet inte eftersom jag fått en ny tjänst under föräldraledigheten, och planerar att gå tillbaka dit i vår. Och jag känner att jag har lite svårt att fokusera på jobbet just nu när jag gå hemma. Samtidigt blev jag lite irriterad på mig själv, över att jag inte bryr mig mer om min eventuella karriär. Det är nu jag borde ha all tid i världen att fundera över det. Men jag resonerar som så att om man är 40 år och inte har gjort karriär hittills, så kommer jag inte göra det nu heller. Visst vill jag ha ett utmanade jobb och hyfsat bra betalt, men det hoppas jag kunna få där jag är nu. Om inte får jag ta tag i det senare. Så jag tackade nej.

Imorse lämnade jag en söt liten tomte på förskolan. På förmiddagen skulle alla 07:or lussa för de yngre barnen och Timothy bytte om i rekordfart.

Årets sötaste tomte

 

Jag och Samuel gick sedan till sjukgymnasten för att få övningar för min fot. När jag kom därifrån var jag om möjligt ännu mer förvirrad över hur jag ska komma till rätta med problemet. Det verkar som jag har två inflammerade senor i foten, en på insidan och en på utsidan. Så om den ena blir bra, blir den andra värre och tvärtom. Eller kanske det är så att om den ena blir bra så blir den andra också bra med automatik? Jag tror på det senare.

 

Sen var det dags för lunch med Markku, som till vardags bor i Helsingfors men som var här över dagen och jobbade. Vi träffades i Gallerian mitt i lunchrusningen men fick ett perfekt bord på Gallerian Stories med plats för vagn och Samuel och sen kom även Perry och gjorde oss sällskap. Vi åt en god lunch och bytte julklappar till barnen samt konstaterade att vi måste ses hela familjerna inom kort. Sen var det dags för mig och Samuel och åka hemåt för min mamma, alias mormor, skulle komma på besök och sen följa med till förskolan på luciafirande. Samuel somnade i vagnen och sov länge. När han vaknade var vi hemma och han blev jätteblyg för mormor som han inte träffat på nästan två månader. Men det gick över efter en stund.

 

Luciafirandet ägde rum utomhus och det var som vanligt massor med föräldrar, syskon och släktingar som ville vara med. Det snöade och var rätt kallt så julkänslan infann sig verkligen. Jag fick en bra plats så att jag såg barnen. Perry stod med Samuel på axlarna och såg nog inte så mycket men man hörde Timothy bra ändå. Barnen var jätteduktiga och man blir stolt över att se sin lilla kille därframme. Efteråt var det fika med hembakade lussekatter, pepparkakor, glögg och knäck. Det var Timothys sista lucia på förskolan, men nästa år får vi gå och titta på Samuel om vi bor kvar vill säga. Jag har lite svårt att tänka mig att Samuel ska börja på förskolan i maj, jag tycker han är så liten. Fast det finns ju många som bara är 1 år när de börjar, och han kommer vara 2 år då.

 

Nu har Perry gett sig iväg till Ågesta för att göra längdpremiär samt testa sina nya skidor. Jag ska göra lite stretchövningar för foten och sen sjunka ner i soffan och titta på TV.



2012-12-12

I förmiddags var jag hos läkaren med foten. Domen blev som väntat: springförbud, Voltaren och sjukgymnastik. Men han var positiv och trodde att jag kommer vara bra om 2-3 veckor om jag sköter mig. Dessutom kan jag göra allt utom att springa så om jag ska ha ett uppehåll från löpningen passar det faktiskt minst dåligt just nu. Nu är det fokus på skidåkning och i bästa fall kanske jag hinner simma lite också. Så jag var inte alltför nedslagen när jag gick därifrån även om det känns lite tråkigt att inte få springa.

På eftermiddagen hängde jag och Samuel i Nacka Forum så att städarna och fönsterputsarna kunde få lite lugn och ro hemma i lägenheten. Jag handlade lite julklappar och Samuel sov sina obligatoriska 30 min. Han var dock på väldigt gott humör idag och verkade harmonisk.

När vi kom hem efter hämtningen var det full fart i lägenheten. Städerskorna var försenade och där stod jag med två trötta och hungriga barn och en massa kassar som skulle packas upp. Jag insåg dock ganska snabbt att det inte var läge att gå in utan gav barnen varsin smörgås i trappuppgången, gick in och packade in maten i kylen och julklapparna i klädkammaren, innan vi gick ut igen. Vi tog hissen ner till kajen och gick till hotellet för att fika. Det blev en trevlig after-dagis och vi åt lussekatter och båda killarna satt stilla i varsin stor fåtölj. När vi kom hem strax efter klockan fyra var det skinande rent i hela lägenheten.

After dagis på Marina Tower

 

Idag blev det snabb middag. Killarna fick spagetti och korv och jag slängde ihop en pastasås på färska tomater, färsk basilika, vitlök, olivolja och färsk chorizo till Perry och mig. Det smakade bra faktiskt. Sen stack jag till Ågesta och tog ett varv på golfbanan och sen ett varv i elljusspåret, totalt 14 km. Det var härligt men kämpigt idag. Det snöade och var -6 grader och jag hade inte orkat valla om från i söndags, då det var -16. Så om Norges sämsta skidåkare heter Inge Glid, heter Sveriges sämsta skidåkerska Inge Fäste alias Ally. Men det gjorde inget för jag njöt av mörkret, snön och naturen. Eftersom jag ville skydda mina stackars öronsnibbar hade jag öronskydd under mössan, och på mössan hade jag pannlampan, så jag såg ut som en alien med extremt stora öron. Ångrar att jag inte tog en bild.

 

Underbara kvällsrunda

 

När jag var och handlade mat idag på Coop såg jag att de hade färska Budapestbakelser och blev plötsligt oerhört sugen. Så jag köpte två stycken och kände mig som värsta pensionären. Perry blev glad i alla fall och nu ska vi avnjuta denna skapelse :). 

 

Budapestbakelser, mums!

 

 

  

Case closed

Idag var vi på Notarius Publicus (NP) och fick stämplat översättningen av tingsrättsbeslutet för adoptionen. Nu ska beslutet skickas till Sydkorea, via Adoptionscentrum, sen är ärendet avslutat. Igår fick vi även intyg från Skatteverket att namnändringen är godkänd, så nu heter han verkligen Samuel och vi är hans rättsliga vårdnadshavare. Tjohoooo! Nästan värt att fira en gång till med champagne, eller det kanske får bli glögg den här gången.

Igår var jag på simavslutning med Samuel. De fick prova att bada med flytväst vilket alla barn, utom Samuel, ogillade. Samuel däremot var trött, som vanligt vid 10-tiden, och somnade nästan där han låg och guppade i det varma vattnet. Det såg härligt ut och jag tänkte på floating. Sen vart det några åk i rutschkanan och några dyk innan halvtimmen var slut. Jag köpte armpuffar till Samuel i julklapp och hoppas att vi kan åka och bada snart igen. Numera är det i alla fall inga problem att tvätta hans hår eller att doppa huvudet. Han gillar verkligen att dyka och åka rutschkana med huvudet före trots att han är under vattnet i flera sekunder innan jag plockar upp honom. Efter badet var det full fart hem för jag hade en tid hos kiropraktorn. Besöket avlöpte väl, trots att Samuel vaknade efter 5 minuter, och jag hoppas att ryggen och foten blev lite bättre av behandlingen.

Sen hem och göra mellanmål, iväg och hämta Timothy och iväg till Eriksdalsbadet. Igår var sista gången även för honom och alla föräldrar var välkomna att bada. Eftersom jag redan hade badat på förmiddagen fick Perry bada med Timothy. Jag och Samuel tittade på, fast han hade nog gärna badat en gång till. Efter badet var alla trötta och vi stannade påbvägen hem och åt en pizza i Hammarby Sjöstad. Sen hem och kolla julkalendern innan det var dags för nattning. Jag hann en snabbis till gymet innan jag stupade i säng.

Idag har vi varit på utvecklingssamtal på förskolan. Det är kul att höra om allt de gör och hur de stöttar barnen i deras utveckling och förbereder dem inför skolstarten. Timothy trivs bra på förskolan och känner sig trygg med pedagogerna. Samuel var med och fick ett raseriutbrott vid påklädningen. Så nu vet jag inte om han är välkommen där längre, annars är det tänkt att han ska börja i maj. Sen åkte vi till NP på Vattugatan för att lämna in våra handlingar vi ville ha stämplade innan Perry stack till jobbet och jag åt lunch med en gammal kollega. Klockan 12 var det dags att hämta handlingarna igen, varje gång jag är där slås jag av hur subtilt otrevliga tjejerna som jobbar där är. Men jag tänkte att det här är sista gången jag är där, så jag bjöd på ett God Jul innan jag gick. Jag hann handla ett par julklappar innan Samuel vaknade i vagnen och då åkte vi hem i snöovädret.

Hämtningen blev kämpig med vagnen i snömodden men vi hade tur och kunde ta bussen en hållplats. Nog för att jag gillar snö, men det förutsätter att snöröjningen fungerar. Imorgon blir det lämning med bilen eller snow racer och pulka. Det blev en lugn eftermiddag och kväll. Killarna ritade och kollade på TV. Timothy gav en förställning av Angry Birds, och den fortsätter imorgon, innan det var dags för julkalendern. Ikväll ska vi planera maten till julafton samt beställa så många julklappar som möjligt på nätet. Och dricka lite glögg också :).

Teaterföreställning: Angry Birds

Premiär i Ågesta

Imorse steg jag upp klockan 7, men efter att ha sovit 6 timmar i sträck kändes det inte som några problem. Termometern stod på -10 och jag valde att ta på mig långkalsonger under vintertightsen. En liten kille kom upp och gjorde mig sällskap på morgonen. Samuel var oförskämt pigg och fick titta på Teletubbies för Perry ville sova. Efter en snabb frukost stack jag iväg mot Ågesta. När jag kom dit var det -16 grader och det kändes riktigt kyligt. Jag la på ett lager kallare valla och önskade att jag hade haft lite mer kläder. Jenny kom kl 8 prick, prick. Spåren var helt ok men kärva och vi hade inte så mycket glid. Dess bättre hade vi bra fäste i backarna. Det var helt fantastiskt vackert i skogen och efter en stund gick solen upp. Vi körde 8 km på golfbanan och sen 6 km elljusspår. Det kändes att jag tränat dåligt de senaste månaderna, nu var det en hel vecka sen sist, men jag kämpade på. Jag gissar att Jenny fick sig ett riktigt lugnt pass, men hon sa inget utan åkte snällt bakom mig i spåret hela tiden. Jag var mycket nöjd när vi var klara, och kall. Men vilken premiärtur! Tyvärr förfrös jag mina öronsnibbar så de är fortfarande helt uppsvällda och röda och gör rätt ont. Får hoppas att de inte trillar av under natten.

Några få morgonpigga var före mig i Ågesta

Underbart fin dag, fast lite kallt

 

Jenny skiner ikapp med solen

 

Strax före kl 10 var jag hemma igen. Efter en varm dusch var jag nästan upptinad och det var dags att sätta fart med påklädning av killarna. Idag åkte vi till Skansen och gick på julmarknad. Det blev en härlig dag och jag tror bara det var jag som frös, men det gjorde inget för jag var så glad över att ha fått träna på morgonen. Timothy ville inte dansa runt granen för han sa att han var för varm och Samuel sov i drygt två timmar i vagnen. Jag förstår mig inte på den killen, hemma i sin egen säng kan han inte sova mer än 30 minuter och inte heller när jag promenerar med honom i vagnen. Idag var det kallt, en massa ljud plus att han fick stå i entrén till en restaurang med massa skrikande barn. Men han sov och sov och sov så tillslut var jag tvungen att väcka honom för att han skulle hinna äta lunch.

 

Varma vintermössorna på idag

 

På kvällen kom Olga, Janne och barnen över på middag. Vi åt en riktigt värmande vintermiddag. Först italienska delikatesser i form av ost, oliver, salami och parmaskinka. Sen ryggbiff, potatisgratäng och rödvinsås. Till efterrätt en smaskig blåbärspaj med massor av vaniljsås.

 

Så nu har man återställt näringsbalansen igen och är redo för en intensiv vecka. Imorgon är det sista gången på simskolorna. Tisdag utvecklingssamtal på förskolan. Onsdag läkarbesök, städning & fönsterputsning och besök av svärföräldrarna. Torsdag sångstund på öppna förskolan, lunch med Markku, luciafirande på förskolan och sen middag för våra föräldrar. På fredag tänker jag inte planera något utan bara ta det lugnt med killarna. Helst ska jag även hinna med 2-3 träningspass på kvällstid även om jag har lite svårt att se hur det ska gå till. Men jag orkar inte fundera på det just nu utan känner mig mycket nöjd över dagens prestation.



 

Färdigvallat

Imorse gick jag upp kl 6 för att åka till Arlanda och hämta mamma. Eftersom Samuel höll igång från halv-1 så kändes det ok att gå upp, hade liksom inte riktigt hunnit somna. I sista sekunden väckte jag Timothy som för ovanlighetens skull studsade upp ur sängen och absolut ville följa med. Mamma/mormor blev glad över att bli hämtad. Efter 7 veckor i Thailand, Vietnam, Laos och Kambodja var hon inte klädd för svensk vinter. Vi skjutsade hem henne till en väninna där hon ska bo i drygt en vecka. Sen får hon tillträde till sin nya lägenhet i Norrtälje. Hon hade handlat en massa roliga saker till barnen och Timothy blev superglad över thaiboxningsshorts och handskar, men även över Angry Birdsgrejerna och godiset han fick.

Glad thaiboxare

När vi kom tillbaka hem var det dags för lunch och sen gick hela familjen och sov middag. Timothy har ju alltid varit enkel att lägga och om man säger att nu ska vi sova middag, så går han och lägger sig i sängen även om han inte är trött. Idag somnade dock både han och jag rätt snabbt. När vi vaknade tyckte vi det var dags att åka lite snow racer och åkte ut till Nyckelviken. Där finns det en lång och härlig backe. Det var inte så mycket folk och helt underbart vackert.

Hej mitt vinterland

Påvägen hem stannade vi på Ica Maxi för att handla. Man kan tro att det är julafton i övermorgon för det var så otroligt mycket folk där. Jag sa nåt i stil med: Det är inte klokt vad folk handlar! Och Timothy svarade: Men mamma det gör ju vi också! Och ja, det är ju rätt sant.

Timothy fick bestämma middag idag så det blev spagetti och köttfärssås. Sen lite godis framför TV:n innan Perry nattade barnen och jag satte igång med kvällens projekt: valla skidor. Imorgon är det längdpremiär i Ågesta kl 8 sharp tillsammans med bästa träningskompisen Jenny :). Ikväll svor jag lite i smyg över att jag var så himla ordentlig i våras och la på grundvax, även på mina skräpskidor, inför sommarförvaringen. Men det var bara att rulla ut en presenning i hallen och sickla av det, smälta på ny glidvalla, sickla av och slutligen lägga på några lager fästvalla. Och sen städa upp allt skräp som hamnat på golvet. I natt ska jag dela rum med Timothy och hoppas sova som en prinsessa.

Perrys hemliga låda (vallabox)

Perrys fina vallaställ

Social fredag

Idag har vi haft en dag med mycket socialt umgänge. På förmiddagen var Kerstin med barnen Anna och Adam på besök. Barnen lekte jättebra och sen blev det fika med lussekatter och pepparkakor. Sen skulle de iväg och åka pulka och vi skulle iväg och bada. Men ett sms från en av Timothys dagiskompisar ändrade planerna. Vi gick till dem och åkte pulka och snow racer istället och sen blev det ännu en fika hemma hos dem. Vägarna var hyfsat plogade idag men inte trottoarerna så jag valde att inte ta vagnen. Istället drog jag Timothy på snow racer och Samuel på släp i sin pulka. Alla var nöjda och jag fick min dagliga träning med råge.

Killarna åker tåg

 

Timothy och Alicia kämpar uppför backen

 

Vid tretiden kom Perry och hämtade oss och vi åkte hem för att förbereda kvällens middag med Maria och Peter med barn. Ikväll blev det champagne och snittar med skagenröra till förrätt. Sen biff med salsiccia, pärllök och apelsinkokt morotscréme á la Tom Sjöstedt. Avslutningsvis yogurtsorbet med nötmüsli och hallon i brynt smör, också á la Tom. Till det gott rött vin; en Amarone Della Valpolicella och en Lirac, Côtes du Rhône. Barnen lekte, kollade på TV och spelade spel men kl 22 var de trött och ville hem och det var nog bra, inte minst för de utarbetade småbarnsföräldrarna. Mätta och trötta ser vi nu fram emot en lugn natt. Imorgon är det dock tidig uppstigning för mig. Jag ska hämta mamma på Arlanda kl 7.30. Sen hoppas jag få möjlighet att genomföra min efterlängtade löptur på vinterväglag. Godnatt!

 

Vardagsmotion

Idag har jag kämpat fram och tillbaka till förskolan två gånger. Vid lämningen var jag dum nog och tog vagnen. Det slutade med att jag släpade vagnen efter mig i djupsnön eller gick mitt i vägen. Jag var helt slut när vi kom fram och Timothy undrade varför jag alltid är så långsam!? Vid hämtningen spände jag fast Samuel i hans nya pulka och drog honom. Han såg lite skeptisk ut, särskilt efter att jag råkat välta hela ekipaget i en snödriva men han satt snällt och tyst kvar. Timothy var lite avis och frågade ca 100 gånger på hemvägen när det var hans tur att åka. Och han kunde inte förstå att man inte kan sitta två barn i en småbarnspulka.

Lite skeptisk

Efter lämningen imorse var jag och fikade hos Nadja och lilla Max. Hon hade dukat upp en lyxfika med allt man kan tänka sig; färskt bröd, croissanter, chokladbiskvier, kaffe, te och tårta. Så mina medhavda lussekatter var kanske lite överflödiga, men de gick åt de också. Efter fikan kände jag mig proppmätt och tog en promenad till Hammbarby Sjöstad medan Samuel sov, han har dock reducerat sin middagssömn till 30 minuter så lugnet varade inte så länge. När jag kom hem var jag helt genomsvettig igen och hann precis kyla av mig lite innan det var dags att gå till förskolan och hämta.

Så idag har jag fått rätt mycket vardagsmotion även om jag har abstinens efter löpningen. Men det dröjer till helgen innan jag hinner ut. Ikväll är Perry ute med jobbet så jag är ensam med killarna. Och imorgon ska vi ha middagsgäster. Så jag får väl ta mig i kragen och göra lite hemmaövningar för att inte bli helt försoffad.

Medan barnen tittade på TV förberedde jag efterrätten till imorgon. Jag rotade fram vår gamla glassmaskin och gjorde lite yogurtglass. Eftersom det är en enklare variant tar det förskräckligt lång tid för glassen att frysa, så för att skynda på processen (och spara el) ställde jag ut maskinen på balkongen. Sen glömde jag bort den men kom på den efter ca 1 timme och då var den väldigt frusen, och väldigt god...

Glasstillverkning på balkongen

 

Nu verkar det som jag inte kan ladda upp fler bilder till min blogg, gratisutrymmet i Picasa är fyllt och nu måste jag börja betala. Suck, jag orkar inte fördjupa mig i det nu men jag antar att jag inte har något val om jag ska fortsätta lägga upp bilder i bloggen.

Kvällsåkning

Det blev ingen middagssömn för någon av oss idag. Men dagen förflöt ganska lugnt ändå. Ute var det värsta snöovädret och jag var glad att Timothy stannat hemma från förskolan för annars hade jag och Samuel varit tvungna att gå och hämta honom klockan tre.

Vår långa backe ner till kajen har förvandlats till en jättelång pulkabacke. Det är så mycket snö att inga bilar kan åka där, men det går utmärkt att åka snow racer. Timothy och jag var ute och åkte ikväll och det var hur kul som helst!

Mitt inplanerade löppass blev inställt på grund av vädret och nu är det väl läge att rota fram längdskidorna istället och börja kolla upp vart de har dragit spår. Kanske längdskidspremiär till helgen?

Lååång backe

Ibland ramlar man av

En rätt insnöad bil mitt i backen

Insnöade

Julfesten på jobbet var bättre än väntat. Efter en något stressig dag hann jag till kontoret lagom till fördrinken; en magnumflaska champagne som vi vann på Tjurruset.

Torr, kall och gratis!

 

Mina snygga kollegor Anna och Lina

Sen åkte vi iväg till Bon Palaise, gamla Alladin, där festen ägde rum. Där bjöds det på glögg, julmat, stand up, dans och mingel. Vi avslutade kvällen med en drink på Clarion. Snöovädret hade inte börjat ännu kl 1 i natt så det var inga problem att ta sig hem. Jag fick sova till kl 4 då Samuel vaknade och sen sov vi lite av och till fram till kl 8.

Imorse berättade Timothy för mig att Lisa Nordén fick bragdguldet, det hade han sett på Lilla Akutellt. Han vet att jag gillar henne så han ville tala om det så fort han vaknade. I och för sig så visste jag det redan, men jag tyckte det var lite gulligt ändå. Stort grattis till Lisa som verkligen förtjänat årets Bragdguld!

Efter frukosten klädde jag på mig själv och båda barnen ordentligt och sen begav vi oss ut i snöovädret för att gå till förskolan. Jag hade tänkt att vi skulle ta bussen, men efter att ha stått en kvart och väntat gav vi upp och gick hem igen. Timothy ringde till förskolan och berättade att han inte kan komma idag på grund av snöovädret. Så det får bli en hemmadag med båda killarna. Och jag som sett fram emot att sova middag när Samuel sover. Nåja, kanske jag kan lura Timothy att sova lite eller titta på TV.

Påpälsade killar

Väntar och väntar...

Timothy och snötigern

Hektiska dagar

Igår fyllde Perry år. Timothy ville gå upp "asatidigt", som han uttryckte det, och gratulera pappa men jag lyckade hejda honom till klockan 7.30 i alla fall. Jag sov första natten i våningsängen och sov väl sådär, känns som jag håller på att bli gammal. Då brukar man ju inte kunna sova den första natten på nya ställen. Uppvaktningen var i alla fall uppskattad och Perry fick presenter och frukost på sängen.

Sen vet jag inte vart tiden tog vägen. Jag hade ambitionen att hinna ut med barnen och att hinna springa under dagen. Men jag hann inte utanför dörren utan stod mer eller mindre vid spisen fram till klockan 16.30 då vi fick besök. Först bakade vi lussekatter och sen förberedde jag Perrys födelsedagsmiddag, däremellan gjorde jag lunch och lite adventsfika. Perry var ute med barnen och åkte snow racer i två omgångar i det fina vintervädret. Det är så härligt att vi äntligen fått snö. Nu är det slut på sandiga och leriga överdragskläder och en massa grus på golvet i hallen.

Fin-fina lussekatter

På kvällen kom Perrys bror med familj hit och åt födelsedagsmiddag. Det var full rulle på de tre äldsta killarna, medan Samuel och lilla Svante tog det lite lugnare. 

Idag tog vi sovmorgon. Samuel och jag vaknade halv-8 och Timothy klockan åtta. Och det behövde vi för sen har det varit full fart hela dagen. Först skjutsade vi Timothy till förskolan och sen åkte Samuel och jag vidare till simskolan. Idag fick Samuel prova ha armpuffar på sig och simma omkring själv. Det tyckte han jättemycket om. Det blev även några åk i rutschkanan och några dyk från kanten. Det är kul att se att han uppskattar att bada nu. Efter simskolan åkte vi direkt till Volkswagen för att lämna in bilen på värdering. Sen ut och promenera i Hammarby Sjöstad 30 minuter innan jag skulle tillbaka och hämta bilen och då hade Samuel somnat i vagnen. Som tur var kunde bilen stå kvar nån timme i deras garage så jag hann kasta i mig en halv kebabrulle innan Samuel vaknade. När vi kom hem var det dags för mellanmål och jag hann ringa några samtal innan det var dags att ge oss iväg för att hämta Timothy. Tillbaka hem och lämna av Samuel till Perry som precis kommit hem från jobbet, och sen iväg till Timothys simskola. När vi sen kom hem igen var jag helt slut och ganska trött på att klä av och på barnen alla vinterkläder. Men jag vet att detta bara är början och jag älskar riktig vinter så jag står nog ut.

Eftersom det inte blev någon löptur igår hade jag bestämt mig för att ge mig ut ikväll. Men när jag såg att temperaturen krupit ner under -10 grader bestämde jag mig för att träna på gymet istället. Luftrören är inte vana vid ansträngning i så kallt väder ännu så det är bättre med lite långsam tillvänjning särskilt när jag precis varit förkyld. Jag såg att det ska bli lite mildare i mitten på veckan så jag kan vänta tills dess. Det blev ett lite tusingar på löpbandet och sen lite ostrukturerad styrketräning i sällskap av Anna. 

Nu har jag kollat på Solsidan, druckit te och ätit lussekatt, pepparkaka med mögelost, blåbärspaj med vaniljsås och lite smågodis. Låter kanske som en ovanlig kombo men den funkade bra. Sitter i soffan och är rätt nöjd med min hektiska dag. Jag hann allt jag skulle plus att jag hann träna, boka tid hos läkaren för att kolla upp foten, prata med förskolan och fått veta att Samuel får börja i maj nästa år. Vad jag inte hann med, men som jag tänkt, var att ta lite fina vinterbilder. Men det får bli en annan dag. Snart dags för lite skönhetssömn. Imorgon är det julfest på jobbet och då är även föräldralediga välkomna :). 

Premiäråket

Idag har vi haft en riktig hemmadag. På förmiddagen var vi ute och åkte lite snow racer med barnen. Vi hittade en lagom backe för Samuels premiäråk. Han verkade gilla det även om han inte säger det rakt ut. Timothy nöjde sig med den lilla backen men längtar efter att åka i jättestora backar. Han ville även åka slalom idag men jag sa att det fick vänta lite.

Se upp i backen

 

Sen gick vi in och åt pannkakor till lunch vilket var jättepopulärt. Efter maten var det dags för Samuel att ta sin middagslur. I natt var han vaken och pigg mellan klockan 1 och 5 så vi trodde att han skulle sova länge, och vi hoppades att vi under tiden skulle hinna montera ihop våningsängen. Men det blev bara 1,5 timmar och sen var det full fart med två hjälpsamma killar och en massa skruvar, sängdelar och kartonger. Men vi fick ihop sängen tillslut och den är jättefin och passar bra i Timothys rum. Den är rätt bred, 90 cm, men vi det var ett medvetet val för att även vuxna ska kunna sova bra i den.

 

Timothy har paxat överslafen

 

Vid 16-tiden stack jag iväg för att handla lite inför Perrys födelsedagsmiddag imorgon. Det var helt kaotiskt i Sickla som vanligt. Det var kö till pakeringsplatserna trots att det var rätt sent på eftermiddagen och på ICA var det kö i alla gångar och folk handlade som om det var första gången de såg mat. Jag slutar aldrig att förvånas, men vi är ju likadana själva. För andra gången på rätt kort tid var jag inne på Erssons och frågade om de hade blåbärspaj. Men inte idag heller och trots att de hade en massa andra godsaker valde jag att åka hem tomhänt. Det var ju blåbärspaj jag ville ha. Så efter middagen tog jag saken i egna händer och bakade en enkel blåbärspaj. Nu sover barnen. Samuel somnade lite mindre nöjd i sin spjälsäng, medan Timothy var glad som en lärka över att få sova i överslafen. Han hade dock lite svårt att somna, han var orolig över att Perry ska vakna före oss imorgon så att vi inte hinner sjunga för honom och ge honom frukost på sängen.  

 

Någon löpning blev det inte idag heller, inte bra. Jag hann inte ens till gymet som jag tänkt, men imorgon ska jag ut och halka runt lite. Säsongens premiärtur på snöigt och isigt underlag! Jag älskar vintern trots att det inte går så bra att springa, så jag ser fram emot morgondagen.

 

Nu ska blåbärspajen avnjutas tillsammans med vaniljsås och en stor kopp te. Sen får väl Perry och jag köra sten, sax och påse om vem som ska får ta premiärnatten i våningsängen, för båda är i desperat behov av att få en hel natts sammanhängande sömn.

 

 



Första snön

Idag kom den första snön i Stockholm och den ligger kvar. Barnen är överlyckliga och vill bara vara ute och leka och själv tycker jag att mysfaktorn stigit med 100% jämfört med tidigare i veckan. Ikväll blev det italiensk kikärtsoppa till middag, ett par glas Sapro Sasso till och jag bara njöt av att titta ut på snön. En av de mysigare middagarna på länge.

Men det började inte så bra imorse. Våningsängen skulle levereras mellan klocka 9 och 10, vilket innebar att jag måste lämna extra tidigt för att vara hemma till 9. Klockan 8 ringer det på dörren. Där står städaren, som skulle kommit kl 11.30, och säger att den föregående kunden inte ville att han skulle komma kl 8. Jag är mitt i påklädningen av två busiga killar och blir lite matt. Jag säger vänligt men bestämt att vi har bokat 11.30-14.30 så han är välkommen tillbaka senare. Han sa ok och gick. Lämningen gick på nolltid och Timothy var helt lyrisk över snön. Samuel och jag skyndade tillbaka hem. Men det dröjer till kl 11 innan sängen kommer och då har mitt tighta schema spruckit totalt.

Jag hann i alla fall till NK för att äta lunch med Jenny. Det var flera månader sen vi sågs och det var så kul att se henne. Tyvärr hann vi inte prata så mycket men på tisdag är det julfest på jobbet och då ses vi igen. Jag fick en jättefin present från NY, ett minne ifrån det marathon som jag skulle deltagit och som sedan blev inställt. Jag hoppas verkligen att vi kommer iväg båda två nästa år.

Uppskattad present från NY

Sen var det full fart ut på stan för att handla presenter till Perry som fyller år på söndag. Jag hade fått noggranna instruktioner från Timothy om vad jag skulle köpa. Han är mycket engagerad och ser fram emot söndagen. När jag promenerade mot Slusesn för att ta bussen till förskolan passerade jag Stenbecks ståtliga julgran på Skeppsbron. Nu är den klar och nu är det verkligen snart jul.

Julgranen

 

Idag kom jag tidig till förskolan och alla barnen var inne och åt mellanmål, annars lämnar och hämtar vi alltid ute. Pedagogerna berättade att Timothy, tillsammans med en tjej på hans avdelning, just haft teaterföreställning för den övriga gruppen. De var så imponerade över föreställningen och visade film på barnen. Jag blev varm om mammahjärtat såklart och kände samtidigt en stor tacksamhet mot vår förskola. De har bidragit mycket till att Timothy är så trygg och har utvecklat en så god självkänsla att han vågar, och framförallt gillar, att stå framför gruppen och prata och agera. Men Timothy är inte unik i gruppen på något sätt utan alla barn får samma chans och lika mycket tid i rampljuset och det är värt hur mycket som helst. Idag stannade jag och Samuel ganska länge på förskolan innan vi gick hem. Samuel fick lite mellanmål och fick vara med och rita. Gissa om han var glad? Barnen är så gulliga och pratar jättemycket både med mig och Samuel. Så jag förstår varför Timothy älskar att gå till förskolan och blir arg ibland när det är fredag och han måste vara hemma. 

 

Efter förskolan ville Alicia och Timothy leka ute i snön men det ville inte föräldrarna så vi gjorde en kompromiss, de fick leka i snön påväg ner till Fogia där vi fikade. Det funkade och alla var glada. Fiket hade stängt men vi fick lite bullar, julmust och te i alla fall.

 

Påvägen hem sprang Timothy hela vägen längs kajen och gjorde snöbollar som han kastade på mig. Samuel sprang också så gott han kunde och skrek av förtjusning över det vita på marken.

 

Samuel i snön

Timothy gör snöbollar

 

Nu sover båda barnen och vi ska fixa lite inför att mäklaren kommer imorgon. Den här veckan har varit helt hysterisk med hantverkare, städning, varuleverans och imorgon mäklare.Nästa vecka har vi inga hembesök inplanerade och det ska bli skönt. Och så har vi en våningsäng i Timothys rum så det finns hopp om att få sova gott åtminstone varannan natt.