Dan före dan...

vaknade jag kl 6 efter en orolig natt och kände mig trött och förkyld. Jag sov för en gång skull inne hos Timothy och hade sett fram emot en natt med sammanhängade sömn. Men kl 2 steg Timothy upp för han blödde näsblod. Samuel sov faktiskt hela natten, vilket är ovanligt. Klockan halv-8 var jag i Ågesta och kämpade mig två varv runt golfbanan, kroppen var inte på min sida idag. Första varvet fick jag agera spårare, det var bara en som åkt före mig och det låg några centimeter irriterande nysnö i spåren så jag hade inte så mycket fäste. Andra varvet vart det lite bättre och om jag hade orkat och hunnit tre varv, hade jag fått hårda och lite isiga fina spår. Men det blev inget tredje varv utan jag hoppade istället in i bilen och körde till Sickla för att handla de sista julklapparna och lite mat som behövde kompletteras.

När jag kom hem hade Perry städat och killarna lekte koja. Efter lunch var det dags för Timothy att testa sina nya längdskidor. Det är första gången han har riktiga pjäxor, tidigare har han haft skidor där man spänner fast vanliga skor. Han var jätteduktig och höll på i över en timme. Jag hoppas intresset håller i sig så vi kan åka lite tillsammans i fjällen. Jag och Samuel tog en liten tupplur, Samuel i tre timmar och jag i 30 minuter. Sen var jag nästan människa igen.

Längdpremiär

 

På eftermiddagen fortsatte vi att städa, pynta och laga mat. Jag bakade en saffranskrans som blev gigantisk och jätteful. Den fick knappast plats på plåten men den smakade supergott och den kommer räcka i flera månader. Det var Ernst recept, fast hans blev inte så stor och ful. Nästa gång kanske jag inte ska använda mjöl med extra jäskraft när jag bakar bullar, det kanske bara är till för matbröd. Men sånt vet man inte förrän man har testat.

 

Min enorma saffranskrans

 

Sen var det dags för killarnas julbad och som vanligt blev det kaos under ca en timmes tid. Det ligger kläder och är blöta små fotspår i hela lägenheten. Golvet i badrummet svämmar över med vatten och det ligger leksaker överallt. Dessutom skriker Samuel när han måste gå upp ur badet och är som en liten ål. Men vi börjar vänja oss vid att det bara är så. Tänk vad tyst och tråkigt det hade varit om vi inte haft de små bustrollen.

 

Nu håller jag på att koka risgrynsgröt och snart ska killarna gå och lägga sig. Men först ska Timothy hänga upp sin julstrumpa bredvid sängen. Förra året hade han jättesvårt att somna kvällen innan julafton, vi får se hur det blir i år. Samuel förstår inte så mycket. Han tycker mest det är kul att gå och dra i alla dekorationer i julgranen och titta på alla våra tomtar och säger "titta dä". Idag sa han "prata" när han kom med sin telefon och lite senare "mamma titta". Nu står han i köket och pekar på micorn och säger typ "vedting", jag tror han vill ha sin välling :).

 

Tänk imorgon är det julafton, igen...