Samuels första kontroll på BVC

Idag var det dags för Samuels 1,5 årskontroll på BVC. Både Perry och jag gick dit med honom. Jag hade glömt bort vad de kolla på den här kontrollen så vi hade inte övat på nåt särskilt. Samuels utveckling går ju framåt och vi tycker att han är fantastisk. Det är bara hans raseriutbrott som är lite jobbiga.

BVC-sköterskan Lotta kollade längd, vikt och huvudomfång, kollade hur många ord han kan säga, om han kan bygga torn av klossar, klotterrita och hur mycket han förstår av vad man säger till honom. Desstuom fick han en spruta i låret. Allt var "normalt", han är bara lite längre än genomsnittet och har lite mindre huvud, och han klarade till och med ordtestet trots att han bara varit här i fyra månader. Han pep till lite när han fick sprutan i benent men började sen leka direkt. Kort och gott så är han ett riktigt praktexemplar, i alla fall enligt mamma och pappa :).

Vår fina lilla Samuel

Just nu är han inne i en period där han pratar otroligt mycket. Han använder de ord han kan mycket flitigt; mest mamma, pappa, Timothy, titta där och banan, och däremellan är det en massa rapparkalja i olika röstlägen. Man undrar vad han vill säga, men han brukar vara nöjd om man svarar med "jahaaa" eller "säger du det". Och han skrattar jätteofta och högt och det låter supergulligt.

Efter BVC åkte jag till stan för att äta lunch med min nya chef. Vi var på Skeppsholmen, restaurang Hjerta, och åt husmanskost. Det kändes otroligt lyxigt att få sitta ner i lugn och ro och äta en god lunch. Det är mycket spännande på gång på jobbet och jag ser fram emot att börja jobba igen i april-maj. Sen besökte jag naprapaten för att försöka få bukt med min kroniska nackspärr. Dessa besök är alltid lika plågsamma men det brukar kännas bättre dagen efter.

Igår hämtade vi vår nya bil, en vit bil som inte är så vit längre... Imorgon ska Perry lämna in sommardäcken på däckförvaring och hämta nya, stora takboxen. Sen är vi nästan redo för jul- och nyårshelgernas resor. Då återstår det "bara" att packa, och jag fasar verkligen för hur mycket packning vi kommer ha med oss nu när vi är fyra. Vi hade ju svårt att resa lätt redan när vi var två. Jag förstår inte hur vi ens kunde tänka tanken att vi skulle klara oss med lilla Toyota Corollan när Timothy kom. Men det är mycket man inte vet innan man får barn.

Nu ska vi planera vad vi ska ha på julbordet, det har vi sagt förr men nu är det verkligen dags, och dricka glögg såklart! Träningen får vänta tills imorgon, då hoppas jag det blir lite längdåkning i Ågesta.