Fast i föräldrafällan?

Idag ringde en headhunter till mig och frågade om jag var intresserad av att byta jobb. Jag svarade först att jag kanske var det, mest för att jag var nyfiken på vad det var för jobb och på vilket företag, men sen ångrade jag mig och sa att det faktiskt inte passar så bra just nu. Jag tror att jag trivs på mitt nuvarande jobb, fast jag vet inte eftersom jag fått en ny tjänst under föräldraledigheten, och planerar att gå tillbaka dit i vår. Och jag känner att jag har lite svårt att fokusera på jobbet just nu när jag gå hemma. Samtidigt blev jag lite irriterad på mig själv, över att jag inte bryr mig mer om min eventuella karriär. Det är nu jag borde ha all tid i världen att fundera över det. Men jag resonerar som så att om man är 40 år och inte har gjort karriär hittills, så kommer jag inte göra det nu heller. Visst vill jag ha ett utmanade jobb och hyfsat bra betalt, men det hoppas jag kunna få där jag är nu. Om inte får jag ta tag i det senare. Så jag tackade nej.

Imorse lämnade jag en söt liten tomte på förskolan. På förmiddagen skulle alla 07:or lussa för de yngre barnen och Timothy bytte om i rekordfart.

Årets sötaste tomte

 

Jag och Samuel gick sedan till sjukgymnasten för att få övningar för min fot. När jag kom därifrån var jag om möjligt ännu mer förvirrad över hur jag ska komma till rätta med problemet. Det verkar som jag har två inflammerade senor i foten, en på insidan och en på utsidan. Så om den ena blir bra, blir den andra värre och tvärtom. Eller kanske det är så att om den ena blir bra så blir den andra också bra med automatik? Jag tror på det senare.

 

Sen var det dags för lunch med Markku, som till vardags bor i Helsingfors men som var här över dagen och jobbade. Vi träffades i Gallerian mitt i lunchrusningen men fick ett perfekt bord på Gallerian Stories med plats för vagn och Samuel och sen kom även Perry och gjorde oss sällskap. Vi åt en god lunch och bytte julklappar till barnen samt konstaterade att vi måste ses hela familjerna inom kort. Sen var det dags för mig och Samuel och åka hemåt för min mamma, alias mormor, skulle komma på besök och sen följa med till förskolan på luciafirande. Samuel somnade i vagnen och sov länge. När han vaknade var vi hemma och han blev jätteblyg för mormor som han inte träffat på nästan två månader. Men det gick över efter en stund.

 

Luciafirandet ägde rum utomhus och det var som vanligt massor med föräldrar, syskon och släktingar som ville vara med. Det snöade och var rätt kallt så julkänslan infann sig verkligen. Jag fick en bra plats så att jag såg barnen. Perry stod med Samuel på axlarna och såg nog inte så mycket men man hörde Timothy bra ändå. Barnen var jätteduktiga och man blir stolt över att se sin lilla kille därframme. Efteråt var det fika med hembakade lussekatter, pepparkakor, glögg och knäck. Det var Timothys sista lucia på förskolan, men nästa år får vi gå och titta på Samuel om vi bor kvar vill säga. Jag har lite svårt att tänka mig att Samuel ska börja på förskolan i maj, jag tycker han är så liten. Fast det finns ju många som bara är 1 år när de börjar, och han kommer vara 2 år då.

 

Nu har Perry gett sig iväg till Ågesta för att göra längdpremiär samt testa sina nya skidor. Jag ska göra lite stretchövningar för foten och sen sjunka ner i soffan och titta på TV.