Kontraster som stör och berör

Igår fick jag en avi med posten, det var ett paket från Postkodlotteriet. Jag åkte till vårt hopplösa utlämningsställe, en liten ICA-affär, som nu i juletid formligen svämmar över av paket. Försändelsen innehöll en bok, "A Day In The World - Ett dygn i tusen bilder". Det är en storslagen resa runt jorden och är resultatet av det största dokumentationsprojekt av mänskligheten som genomförts under en enda dag. Över 100 000 bilder fotograferades av personer över hela världen – både proffs och amatörfotografer - totalt 165 länder. Den digitala dokumenteringen visar allt från kärlek, frihet, vackra och hemska saker. Men en sak har bilderna gemensamt: De visar vardagen för människor över hela vår jord. I boken visas tusen bilder. Alla bilder finns på www.aday.org

Jag fastnade för två bilder, på samma uppslag, och kunde nästan inte slita mig. Jag tror att bilderna medvetet placerats bredvid varandra för att kontrasterna ska bli extra tydliga. Kanske högg det till lite extra i hjärtat eftersom min lillebror kommer från Dhaka i Bangladesh, där bilden på de två små pojkarna är tagen. I vilket fall som helst kommer jag att titta på dessa bilder många gånger. Jag kommer att titta på dem när jag känner mig konsumtionsbenägen, kanske kan det stoppa ha-begäret lite grann. Inte för att det hjälper de fattiga att jag slutar handla, men jag hoppas kunna tänka efter en extra gång innan jag köper något jag egentligen inte behöver.

Två små pojkars hem i Dhaka, Bangladesh      Foto: Tobias Nörgaard Pedersen

En liten flickas rum i London, Storbritannien                Foto: Suzanne Plunkett

Idag har Samuel och jag varit och hälsat på Lina på mitt jobb. Samuel var blyg ovanligt länge men sen kom han igång och sprang omkring i korridoren och pratade med alla. Han blev bara lite arg när vi skulle gå därifrån. Sen hämtade vi Timothy, en trött kille som verkligen behöver jullov. Kilometern från förskolan och hem kändes som flera mil idag och han var tvungen att vila flera gånger.

På eftermiddagen kom mäklaren på besök igen och vi bokade en tid för fotografering av lägenheten. Nu är det påriktigt och det känns jätteläskigt. Vi tror att det kommer ta några månader att sälja lägenheten, men måste vara beredda på att det kan gå snabbt. Dags att börja leta efter hus alltså, vilket inte är så lätt eftersom det ligger extremt få objekt ute till försäljning just nu.

Jag hoppade över middagen och stack iväg till Ågesta och åkte två varv på golfbanan. Spåren var fantastiskt bra och mitt gamla klister från i måndags funkade ganska bra fortfarande. Jag glömde pannlampan men det var faktiskt inte så mörkt så jag klarade mig ändå. 16 härliga kilometrar i behagligt tempo. Sen racerfart hem och duscha, äta, klä julgranen, julpynta och natta Timothy. Snart är det dags att krascha i säng och hoppas att Samuel sover bättre i natt än föregående natt.