Trots ansträngingen att koppla bort, nåddes vi igår av ett mejl från Adoptionscentrum. De meddelade att 36 familjer väntar på att hämta sina barn från Sydkorea och undrade samtidigt om vi vill ha kontakt med andra familjer i samma situation som oss. Jag blir bara så anti, varför skulle jag vilja det? Så att vi kan vältra oss i kollektivt spekulerande? För ingen vet om eller när vi får hämta våra barn. I juni kom information från de koreanska myndigheterna att de skulle skynda på adoptionsärenden så att så många barn som möjligt skulle kunna lämna landet före 1 augusti, då en ny lag träder i kraft som innebär att processen blir ännu längre. Detta skruvade naturligtvis upp förväntningarna hos oss som fått barnbesked och som varit inställda på 2-6 månaders väntan. Vi plockades dock snabbt ner på jorden igen när samma myndighet endast beviljade 1 resebesked i juli. Med den takten kommer det ta 3 år för oss väntande att få hem våra barn. Och så nu detta mejl från Adoptionscentrum, vilket bara ännu mer förstärker oron över att detta kommer att ta tid. Vår son i Korea blir snart 14 månader och det är dags att plocka bort alla små barnkläder i storlek 80 som nu blivit för små. Förra månaden tog vi bort alla i storlek 74...
Så imorse var det dags för mig och Orbean att ta en tur för att rensa kropp och själ från negativa tankar. Det blev en ok tur i strålande sommarväder med efterföljande bad. Så nu är man tillbaka på banan igen och jag ser fram emot trevliga dagar med familj och vänner.
Vädret har varit lite växlande den här veckan kan man säga. I måndags var det strålande sol och vi firade första semesterdagen med skumpa på bryggan. Tisdagen bjöd på värsta åsk- och hagelskuren i mannaminne med ett långvarigt strömavbrott som följd. Igår och idag är det åter högsommarväder och vi tackar och tar emot så länge det varar.
 |
| Måndag... |
 |
| ...tisdag... |
 |
| ...onsdag |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar