Sista veckan som Nacka-bo

De senast nätterna har jag sovit väldigt dåligt och vaknat med en konstig känsla i kroppen. Det kan ju ha nåt att göra med alkoholkonsumtionen kvällen innan, men jag har inte mått dåligt utan snarare känt mig stressad. I lördags var min första tanke: Detta är sista lördagen jag vaknar upp i den här lägenheten! Och samma sak på kvällen: Detta är sista lördagen jag går och lägger mig i den här lägenheten! Och morgonen efter: Detta är sista söndagen... Men så här kan det fortsätta hela veckan utan jag måste ta mig samman och försöka tänka positivt. Fast det är svårt för just nu känner jag mig väldigt vemodig och låg.

Vi flyttade in i vår lägenhet i februari 2007 och då var den nybyggd. Vi levde livets glada dagar och hade många mingelfester under året. I slutet på 2007, över julhelgen, fick vi så äntligen åka till Korea och hämta vår lilla Timothy. Och plötsligt försvann kontoret och gästrummet till förmån för den lilla kille som flyttat in. Perry jobbade på Söder och jag i city och vi hade max 20 min till jobbet på cykel. Livet flöt på och vi trivdes bra. Under flera år såg det ut som vi inte skulle få fler barn och vi slog oss till ro i lägenheten. Men så kom han då äntligen 2012, vår lilla busiga Samuel. Och genast kändes lägenheten för liten. Vi stod ut i ett år innan vi bestämde oss för att det var dags för att flytta. Och nu är vi där. Och vi flyttar inte bara till hus, utan vi byter kommun och stadsdel, från att alltid ha bott söder om stan flyttar vi norr om stan. Jag har alltid trott att jag inte har nåt emot förändringar, men jag kanske har blivit annorlunda med åren. Eller så är det att jag flyttar för sällan nuförtiden...

Helgen gick åt till att packa och rensa och packa och rensa. Vi var alla lite halvkrassliga så vi gick på lågvarv. En mycket trevlig middag hemma hos oss i fredags och en fantastiskt middag hos goda vänner lördags orkade vi dock med. Vi blev bjudna på rysk middag med allt vad det innebär. Lite annorlunda men mycket trevligt och gott. På kvällen när vi för sista gången på mycket länge promenerade hem längs kajen från Finnboda bort till Saltsjöqvarn blev vi lite vemodiga igen. Stockholm är så vackert, särskilt i juletid med alla färgglada lampor. Men vi kommer tillbaka. I vår ska vi ta in på hotellet en natt och hänga i våra gamla hoods, säger vi nu i alla fall. Jag tror det är bra att ha sånna där grejer att hänga upp sig på, även om det inte kommer att hända, så att det inte känns så definitivt.

I dag fyller Perry år, men vi firade honom igår. I morse var vi och betalade huset och sen åkte vi dit och tittade. Jag blev jättebesviken och ångrade mig och ville bara ha tillbaka lägenheten. Det kändes kallt och sunkigt och det luktade instängt, eller kanske var det mögel. Ingen har bott i huset på två veckor och det skulle vara nystädat men det var väl sådär med den saken. Alla ytskikt såg 100 gånger värre ut än förra gången vi var där och nu har jag bara lust att skicka dit tio snickare i två veckor så att de får fixa till allting som är sunkigt. Men så kommer det naturligtvis inte att bli. Under två veckors tid, tills vi fått betalt för lägenheten, kommer vi vara belånade upp över öronen så allt sånt får vänta. Nu ska vi först och främst klara av flytten. Och kanske kommer det kännas lite bättre när vi får dit våra egna grejer och boar in oss med vår egen lukt. Det viktigaste är att killarna trivs och att allt går bra med skolan och förskolan, allt det andra är sekundärt. Liksom att jag deppar över att jag inte kommer hitta lika fina löparrundor i Täby som jag har här, i-landsproblem men icke desto mindre saker som upptar min tankeverksamhet.

Det har inte blivit någon träning sen i torsdags, hann bara träna två dagar förra veckan. Och även om det innebar fyra kvalitetspass känns det alldeles för lite. Mest för att humöret inte blir så bra utan träning för formen försvinner inte på fyra dar, det vet jag. Idag känner jag mig lite bättre från snuvan så imorgon blir det lunchpass och sen simning på kvällen. Så kanske sinnesstämningen är lite bättre imorgon kväll får jag hoppas.

Från och med fredag är vi Täbybor. En epok slutar och en ny börjar.

Pepparkaksbak med Timothy

Är man på rysk middag så är man!