Första veckan som villaägare

Det går snabbt att vänja sig vid vissa saker, t ex vid att det är relativt kyligt ett hus och att det nog alltid kommer finnas en oändlig lista över saker som ska åtgärdas och inhandlas. Jag inser att man liksom aldrig kommer bli färdig. Och det är kanske det som är tjusningen med att bo i hus även om det just nu känns övermäktigt. Vi har packat upp det mesta, mest tack vare Perry. Det återstår att fixa förvaring, lampor och en hel del möbler men vi har fått till det rätt bra så att vi kan få livet att fungera. I helgen hade vi besök av svärföräldrarna och då kom det upp en del tavlor och några lampor också. Och så har vi fått den nya TV:n på plats, även om jag inte fattar hur den fungerar så är bilden fin i alla fall.

Veckan som gått har varit rätt körig och med minimalt med sömn. Perry har skolat in Samuel på den nya förskolan och jag har "skolat" in Timothy, vilket innebar att följa med honom första dagen och stanna några minuter och prata med läraren. Sen har han gått i skolan och på fritids som vanligt. Jag är förundrad över hur anpassningsbar han är och alltid har varit. Även för Samuel har det gått över förväntan på den nya förskolan. Båda barnen visar dock tydliga tecken på att flytten inte passerat obemärkt förbi. De är stökiga och bråkiga och röjer runt på ett sätt som de aldrig gjort förr. Att vi vuxna är trötta och bara måste packa upp hela tiden gör ju inte saken bättre. Så idag har vi haft en riktig familjedag och bara hängt med barnen hela dan. Vi har varit ute och lekt, bakat pepparkakor och lussekatter och fikat mest hela dan. Och nu är det faktiskt lite julstämning i huset.

I fredags avslutade vi vår lägenhetsförsäljning. Vi fick slutlikviden och vår lånebild ser nu lite trevligare ut när man loggar in på banken. Det kändes vemodigt att lämna över nycklarna men faktiskt helt ok, vilket nog beror på att vi trivs så bra i huset. Det var verkligen dags att gå vidare nu.

Träningsveckan har varit över förväntan, fem kvalitetspass uppdelat på fyra dagar får man vara nöjd med. Det känns som att jag både i simningen och löpningen tagit ett steg framåt och jag njuter av att köra järnet varje gång tillfälle ges. Lite konstigt med tanke på att den senaste tiden varit så himla stressig och fokus har legat på allt annat än träning. Men det kanske är som Jenny sa i fredags: Du har nog vilat dig i form! Ja det kanske jag har gjort. Jämfört med henne så framstår min träningsmängd som rena vilan, men jag är nöjd och tycker jag får bra utväxling för den tid jag lägger ner. Det verkar som min kropp behöver relativt mycket vila för att orka växla upp så det är väl bra att den får det. I lördags var jag och Perry ute och sprang tillsammans. Vi upptäckte att vi har skogen bara en kilometer från huset. Där finns både elljusspår och en massa bra trail-och mtbspår. Vi sprang en riktigt tuff terrängrunda på 11 km i snöstorm, men det var så kul och vi var båda överlyckliga över att vi har så nära till skogen. Det är alltså inte bara i Nacka det finns bra träningsmöjligheter även om Hellas är svårslaget.

I lördags eftermiddag var Timothy och jag på Operan och såg Nötknäpparen. En fantastisk balett som man kan se hur många gånger som helst. Timothy tyckte den var jättebra och var fascinerad över dansen och kostymerna. Jag gillar balett och opera och jag lovade mig själv att det måste bli mer av det under 2014.

En sak som jag tror jag kommer få svårt att acceptera är pendlandet och beroendet till SL. Jag lider varje dag och i eftermiddags tog jag min cyclocross och cyklade till Sportson. Där ska den vinterrustas och sen blir det nog ett par dagars cykling i veckan i alla fall för jag står bara inte ut med att åka tunnelbana varje dag.

Nu återstår bara en vecka och sen är vi jullediga. Men mycket ska hinnas med på jobbet och jag har inte handlat en enda julklapp, men det ordnar sig nog på ett eller annat sätt.

Äntligen på rätt plats

Öppen spis ger hög mysfaktor och värme

Perrys födelsedagspresent