Mellandagsmys

I morse ringde väckarklockan klockan åtta och för ovanlighetens skull sov vi alla fyra. Uppstigning och avfärd mot IKEA. Planen var att stå där när portarna öppnades plus att knipa en av de åtråvärda familjeparkeringsplatserna närmast ingången, något jag inte lyckats med sen vi fick barn. Vi misslyckades med båda men hittade en parkering och steg in på IKEA klockan 10-över-10. En glad Timothy lämnades in på Småland, barnpassning, medan en missnöjd Samuel som även han gjort sig redo att storma in på leklandet genom att ta av sig skor och jacka, fick följa med på shoppingrunda. Det hela avlöpte dock väl och kvart-över-11 var vi klara och satt och åt lunch. Avfärden gick sen nästan som planerat, förutom att vi glömde Timothys jacka i restaurangen och kom på det precis när vi betalat och skulle lämna varuhuset. Så det var bara att ge sig in i labyrinten igen, och nu var det betydligt mer folk, och åka upp till plan 3. Jackan fanns som tur var kvar och sen snirklade vi oss ut i rekordfart.

Väl hemma lovprisade vi ännu en gång lyxen att ha ett hus. När man bott i lägenhet ett antal år känns det overkligt att kunna parkera precis framför dörren när man varit och handlat. Man kan låta ett sovande barn sitta kvar en stund i bilen och sen lugnt packa in sina varor. Nu blev det Perry som packade in medan jag kastade mig in och slängde på mig träningskläderna och rusade ner till elljusspåret. Där blev det 4 x 2500 meter med 1 min vila mellan varje, men tyvärr gick det inte alls så fort som jag hoppats på. Men jag gjorde det i alla fall och var hemma på drygt 1 timme.

På eftermiddagen på våra kära vänner Ylva och Pelle på besök. Vi fikade och myste i soffan i vårt stora vardagsrum. Samuel lekte mest på sitt rum och Timothy spelade LEGO Star Wars på sitt nya Wii i källaren. Det är verkligen kul att få besök och jag hoppas att fler av våra vänner hittar hit snart.

Till middag lagade jag en härlig hjortgryta och till det blev det några glas Côtes du Rhône och ljuv musik från Så mycket bättre. Barnen gillade köttet och vi satt faktiskt tillsammans till bords i drygt 20 minuter, inte illa. Sen sa Samuel att han var klar och ville ha en glassbåt och då var det bäst att lyda ;).

Perry har köpt en trainer, som han fram tills idag ännu inte har testat. Jag förstår inte hur han kunnat hålla sig (eller så är det på grund av mig och att min träning oftast går först som han helt enkelt inte haft tid), jag måste alltid testa nya grejer på en gång. Men här om dagen trodde jag att han satt och trampade nere i källaren för jag hörde ett monotont malande ljud och såg inte till honom. Jag frågade Timothy om pappa var i källaren och cyklade. Timothy tittade konstigt på mig och sa nej, varpå jag frågade vad det då var som lät. Timothy bara suckade och sa: mamma ibland frågar du så konstiga saker. Det är Samuels batteridrivna tåg som kör runt runt på hans tågbanan. Jag höll då med om att mina frågor var lite konstiga, men tyckte att det hela var lite lustigt.

Nu är den i alla fall invigd, Timothy hejade på och Perry kämpade på. Hoppas röd vin och hjortgryta var bra bränsle :).

Kör hårt Perry

En timme senare hör jag inte längre något från källaren och går ner och kollar. Perry sitter djupt försjunken över...paddan. Tydligen ska man kunna synka trainern med paddan och lägga in rundor som man vill köra, rundor som går vart man vill i hela världen. Verkar dock inte vara fullt så enkelt som den duktiga försäljaren utlovade. Imorgon får vi leta bruksanvisning. Nu blir det mer rödvin i soffan!

Det är mycket med det tekniska...