Våra goda vänner Anna och Johan med barnen Sixten och Valter kom på besök och åt lunch med oss. Jättekul att träffas som vanligt men småkillarna tyckte att "lägenheten" var lite väl stor när de lekt kurragömma. Och trots att vi har ett jättestort lekrum nere i källaren, ville barnen helst vara där vi vuxna var. Jag hoppas att det kommer ändra sig ju äldre barnen blir, kanske det blir mer lockande när Timothy får sitt Wii i julklapp. Samuel verkar gilla att ha ett eget rum, att leka i i alla fall. Så fort han ska sova går han med bestämda steg in till Timothys rum och lägger sig i underslafen.
Perry och jag hade bestämt att vi skulle fixa en god middag ikväll, för att fira att vi äntligen? köpt hus. Så Perry åkte iväg och köpte pilgrimsmusslor, löjrom och hummer. Jag la skumpan på kylning och funderade på hur vi skulle kunna få lugn och ro på vår lyxmiddag. Jag hade en rätt bra plan men eftersom middagen drog ut på tiden blev barnen tröttare och tröttare och så även jag eftersom champagnen lätt gick ner tillsammans med matlagningsbestyren. Strax före klockan 19 satt vi alla till bords, men då var Timothy och Samuel som bäst upptagna med att rita. Timothy gick med på att äta, lite snabbt för att sen fortsätta, men Samuel vägrade. Och eftersom han är en mycket bestämd liten kille så fick han fortsätta rita. Perry och jag avnjöt löjromssnittar, pilgrimsmusslor med potatiskräm och smörsås och gratinerad hummer, ackompanjerat av en god champagne i ett förhållandevis högt tempo. Trots det hade vi knappt hunnit svälja sista tuggan innan Timothy deklarerade att han nu gjort ett julkort till grannen, som vi vet har en kanin som heter Glass, och det skulle promt levereras just ikväll. Helst precis nu. Samuel var inte sen att hänga på med sin spretiga teckning. Så inom loppet av 10 minuter hade vi avslutat vår lyxmiddag, klätt på barnen ytterkläder, packat teckningar och morötter i påsar och var påväg till grannens brevlåda. Det är inte så långt och barnen tyckte det var väldigt spännande. När de kom fram la Timothy sin påse i brevlådan, medan Samuel vägrade och skrek IIIIIIINTE! Han ville ha moroten själv. Så det var bara att gå hem igen.
Efter att jag diskat upp efter middagen, det tog bra mycket längre tid än att äta själva måltiden, var det det dags att klä granen. Eftersom vissa av oss i familjen är allergiska har vi en plastgran. I år ser den extra fjuttig ut eftersom vi har 4 meter i takhöjd i vardagsrummet. Men det är mest Perry som stör sig på det, Timothy var eld och lågor och superentusiastisk över allt julpynt. Nu ligger han i soffan och ska försöka somna medan han tittar på granen. Tänk vad julen var spännande när man var liten. Nu är den mest ett stressmoment, i alla fall fram till själva julen faktiskt börjar. I år är jag tröttare än vanligt och det jag önskar mest av allt är att få sova ordentligt, och att träna förstås ;).
Recept från nya kokboken
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar