Efter en avkopplande helg i Vemdalen är vi nu åter hemma i Stockholm. Och precis som när vi åkte är det gråmulet och småregnar/snöar och är glashalt ute. Och i lägenheten är det precis som när vi åkte ca 30 grader varmt och ett evigt brummande. Så jag längtar redan tills vi åker bort igen, och det är ju faktiskt bara två veckor tills dess. Jag känner mig som en lyckligt lottad person trots allt!
Man brukar ju säga att tiden går fort när man har kul. Jag tycker nästan alltid att tiden går fort, kanske ett ålderstecken, oavsett om man har kul eller inte. Och jag tycker att jag blivit lite bättre på att leva i nuet och på att uppskatta små saker i vardagen som gör livet lite roligare.
I söndags, när jag satt i bilen påväg hem från fjällen, fick jag ett märkligt SMS. Det var från en som heter Jörgen.. Han inledde med att skriva mitt namn och beklagade sen att han inte kunde infinna sig dagen efter på grund av att han blivit sjuk. Jag blev förvirrad, jag känner ingen Jörgen men han kände uppenbarligen mig, hade jag bokat in nåt med nån som skulle komma hem och kolla lägenheten? Nej, jag kunde inte komma på vad det skulle vara så jag skrev tillbaka att jag hade glömt vad det var vi bokat. Då skrev Jörgen att han skulle komma och sko min häst, ."...om du har någon...". Det var ju rätt uppenbart att han hade fel nummer, även om namnet var rätt. Jag tyckte att det hela var lite komiskt i alla fall.
Gårdagen förflöt lugnt. Jag och Samuel var i stan och åt lunch med min gamla chef och sen var vi och shoppade lite. Hämtningen i snöstormen funkade bra och barnen fick soppa och pannkakor till middag och lyckan var total. Jag gav mig ut på en kort joggingtur på kvällen, i halkan och snöstormen, och var lycklig som ett barn när jag kom hem helt dyngsur. Foten kändes i och för sig inte så bra men det var så kul att springa igen även om det bara blev 7,5 km.
Idag var Samuel och jag hemma. Det är dags för den andra återrapporten till Korea och den ska innehålla en rapport från vår socialsekreterare efter att hon varit på hembesök hos oss. Hon skulle komma kl 15 och jag hade tänkt snygga till lite här hemma innan dess. Så gott det nu går när man har betonggolv och plastväggar...Men just idag vägrade dammsugaren att fungera så dammråttorna fick vara kvar tills grannarna kom hem och jag kunde låna deras. Hembesöket gick bra och killarna visade sig från sin bästa sida. Och det blev så påtagligt, när vi satt där och pratade med socialsekreteraren och barnen lekte, vilken otrolig tur vi har haft. Vi fick två friska, fina, kloka, underbara, vackra pojkar. Det är nästan svårt att fatta att barnprojektet nu är över för vår del, men det är det. Det blir ingen nr 3, vi är så nöjda med att vara fyra i familjen.
När hembesöket var över kastade jag mig in i bilen med dammsugaren för att åka till Electrolux närmaste servicecenter som ligger i Jordbro, vilket är ca 30 minuters bilfärd härifrån. Jag hade dock tur och killen som jobbade var supersnäll och fixade dammsugaren direkt. Det var ett kretskort som hade gått sönder och när det var bytt funkade den igen. Nu får det vara slut på saker som går sönder; lägenheten, bilen, dammsugaren, vad blir det härnäst... Full fart hem igen, bytte om på nolltid och rusade ner till gymet. Där blev det ett stenhårt spinningpass och därefter ett ännu hårdare corepass. Så nu är jag trött och nöjd och sitter i soffan och dricker te och äter bullar. Kroppen kändes förvånansvärt pigg efter min slapparhelg, som förutom 22,5 km längdåkning, bara bestod av lugn slalomåkning, en massa fika, god mat och vin. Jag var dessutom grymt sugen på att köra hårt idag och det var länge sen. Jag kanske borde satsa på att vila mig i form lite oftare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar