Ally mitt i livet: En härlig vecka i Tandådalen

Så var den här fjällveckan nästan slut, tiden går verkligen fort.

Vi har haft en härlig vecka och otrolig tur med vädret. Lagom kallt och en hel del sol. Timothy har gått i skidskola varje dag och Perry och jag har turats om att åka slalom, längd och vara med Samuel. Jag åkte 44,8 km längd i tisdags och igår ytterligare 22,4 km, så nu är jag snart framme i Mora :). Men nu har jag tränat klart inför detta Vasalopp. Jag tror nästan jag är uppe i 50 mil, vilket får anses som långt över förväntan. Nu gäller det bara att hålla sig frisk och hoppas att Samuel sover bra nästa vecka. Det ska faktiskt bli lite skönt att ställa undan längdskidorna efter loppet. Cykeln och löparskorna väntar på att få komma ut. Vid middagsbordet ikväll frågade faktiskt Timothy om jag inte skulle ut och springa efter maten. Det var flera månader sen jag sprang senast, så jag undrade varför han frågade det. Svaret blev; ja men mamma du brukar ju hålla på med det. Ja, det är ju sant, eller snarare brukade, för just nu kan jag inte springa på grund av foten.

Samuel har åkt mycket pulka i veckan och gillar verkligen sin gröna bebispulka som vi spänner fast honom i. Han har även bestämt att han alltid ska ha på sig sina googles när han går ut, för annars blir han arg. Så oavsett om det är sol eller inte så ska de på samtidigt som mössan åker på. Han har även övat på att åka rullband, fast utan skidor, och på att kasta snöbollar och springa i snön.

Timothy har lärt sig åka ännu bättre men var inte helt nöjd med skidskolan den här gången. Jag tror han hamnade i en lite för lätt grupp och han blev uttråkad av att åka i barnbacken i två dagar. Fast det kan vara bra att öva lite på tekniken också och inte bara fräsa på i backen. Timothy har även lärt sig att det inte är bra att slicka på liften, då fastnar man om det är -10 grader ute. Jag vet inte hur många gånger jag har berättat för honom att man inte ska slicka på metallföremål när det är kallt utomhus, ja inte annars heller men allra helst inte då, för man kan fastna. Men det är kanske nåt man bara måste testa om man är barn. Han fastnade i alla fall med läppen men kom loss ganska snabbt men fick ett stort sår på läppen som blödde. Men nu är han en erfarenhet rikare. Annars är det mest Star Wars som rör sig i huvudet på Timothy just nu och jag blir fascinerad över hur man kan vara så besatt av något. Jag undrar hur länge det kommer hålla i sig.

Imorgon kväll åker vi hemåt. Men om drygt en vecka är jag förhoppningsvis tillbaka i Mora, fast då utan min lilla hejarklack.