Är loppet redan kört?

Efter fyra sömnlösa nätter och lika många dagar tillsammans med en liten kille som hostar o nyser mig i ansiktet, är det nog inte så konstigt att kroppen resignerar. Jag kände det redan igår men försökte förneka det, men imorse var det ingen tvekan. Symptomen gick inte längre att bortse ifrån; det spränger i bihålorna, kliar och gör ont i halsen, har ont i huvudet och småvärk i hela kroppen. Formen som var på topp för en vecka sen, är nu som bortblåst och jag blir trött bara av att dra vagnen till dagis.

Klart jag känner mig besviken men jag hade förberett mig mentalt. Och jag är ju lite van, samma sak hände ju innan Lidingöloppet. Där valde jag att starta och joggade runt på en, för mig, rätt dålig tid. Nu är jag mer tveksam till om jag ska starta. Men det finns många som vill köpa startplatser fortfarande, så jag bestämmer mig imorgon bitti när jag ser om jag blivit sämre eller bättre. Dagen ägnas åt att trycka i mig diverse huskurer och försöka vila lite grann, vilket nästan är misson impossible när det ska lämnas, handlas, lekas, lagas mat, plockas undan, hämtas och lagas mat igen osv. Men det kunde varit värre, det kan det alltid...

Vädret ser ut att bli fint på söndag så kanske jag åker upp och tar en lugn tur bara för att ha gjort det. Men mina ambitioner att gå under 8 timmar känns inte längre realistiska, så det får bli ett annat år när barnen är lite större.

Nu är det dags att lägga sig i soffan och kolla lite längdskidor, dricka te och äta bullar. För även om uppladdningen är avbruten behöver man lite uppmuntran när man är sjuk :)!

Uppladdningen har börjat...

...på sämsta tänkbara sätt. Båda killarna blev jätteförkylda i slutet av förra veckan och vi har haft dålig nattsömn de senaste nätterna. Jag gör vad jag kan för att värja mig mot bacillerna med handsprit, massor med te och vitlök men risken är stor att jag redan är smittad. Men vi får se om ett par dagar, än sålänge har jag bara lite ont i halsen och är snorig. Timothy är på benen idag igen och på förskolan men Samuel är ynklig och vill bara hänga på mig hela tiden. Han hostar och har haft hög feber i ett par dagar och snorar nåt enormt.

Idag är det jättefint väder men vi stannar inne, förutom lämning och hämtning, så att Samuel får vila. Vasaloppet känns avlägset även om det nu är mindre än en vecka tills det är dags. Det blir inte så mycket fokus på uppladdning inför loppen numera, men i slutet på veckan ska jag väl klämma i mig ett par-tre Carbo gels från Enervit och sen är jag redo :).

Nu ska jag lägga mig i soffan, äta lite bullar och kolla på en film medan Samuel sover. Som sagt, uppladdningen har börjat!

Zzzzzzz...

En härlig vecka i Tandådalen

Så var den här fjällveckan nästan slut, tiden går verkligen fort.

Vi har haft en härlig vecka och otrolig tur med vädret. Lagom kallt och en hel del sol. Timothy har gått i skidskola varje dag och Perry och jag har turats om att åka slalom, längd och vara med Samuel. Jag åkte 44,8 km längd i tisdags och igår ytterligare 22,4 km, så nu är jag snart framme i Mora :). Men nu har jag tränat klart inför detta Vasalopp. Jag tror nästan jag är uppe i 50 mil, vilket får anses som långt över förväntan. Nu gäller det bara att hålla sig frisk och hoppas att Samuel sover bra nästa vecka. Det ska faktiskt bli lite skönt att ställa undan längdskidorna efter loppet. Cykeln och löparskorna väntar på att få komma ut. Vid middagsbordet ikväll frågade faktiskt Timothy om jag inte skulle ut och springa efter maten. Det var flera månader sen jag sprang senast, så jag undrade varför han frågade det. Svaret blev; ja men mamma du brukar ju hålla på med det. Ja, det är ju sant, eller snarare brukade, för just nu kan jag inte springa på grund av foten.

Samuel har åkt mycket pulka i veckan och gillar verkligen sin gröna bebispulka som vi spänner fast honom i. Han har även bestämt att han alltid ska ha på sig sina googles när han går ut, för annars blir han arg. Så oavsett om det är sol eller inte så ska de på samtidigt som mössan åker på. Han har även övat på att åka rullband, fast utan skidor, och på att kasta snöbollar och springa i snön.

Timothy har lärt sig åka ännu bättre men var inte helt nöjd med skidskolan den här gången. Jag tror han hamnade i en lite för lätt grupp och han blev uttråkad av att åka i barnbacken i två dagar. Fast det kan vara bra att öva lite på tekniken också och inte bara fräsa på i backen. Timothy har även lärt sig att det inte är bra att slicka på liften, då fastnar man om det är -10 grader ute. Jag vet inte hur många gånger jag har berättat för honom att man inte ska slicka på metallföremål när det är kallt utomhus, ja inte annars heller men allra helst inte då, för man kan fastna. Men det är kanske nåt man bara måste testa om man är barn. Han fastnade i alla fall med läppen men kom loss ganska snabbt men fick ett stort sår på läppen som blödde. Men nu är han en erfarenhet rikare. Annars är det mest Star Wars som rör sig i huvudet på Timothy just nu och jag blir fascinerad över hur man kan vara så besatt av något. Jag undrar hur länge det kommer hålla i sig.

Imorgon kväll åker vi hemåt. Men om drygt en vecka är jag förhoppningsvis tillbaka i Mora, fast då utan min lilla hejarklack.

Hej mitt vinterland

Bättre än såhär blir det inte

Jag o Timothy i backen

Samuel hejade på mig i längdspåret

Sista turen innan Vasaloppet

Timothy leker i snöhögen 

Resdag

Så var det dags att packa bilen igen och bege oss mot fjällen, den här gången mot Tandådalen i Sälen. Resan gick bra och killarna sysselsatte sig hela vägen, men det var låååångt. Det blev två matstopp och en färd i maklig fart eftersom sportlovstrafiken var tät. Jag sov rätt mycket och Perry fick köra hela vägen.

Lite uttråkad

Glad chaufför

Förväntasfull liten skidåkare

När vi passerade Vasaloppsstarten vaknade jag till. Om två veckor är det dags och jag hoppas verkligen att jag håller mig frisk. Den senaste veckan har jag känt mig hängig och trött och fram till igår morse hade jag inte tränat alls sen i tisdags. I går blev det dock tre varv på golfbanan i Ågesta i rätt bra fart, trots att jag druckit alldeles förmycket vin på fredagskvällen hemma hos Erik och Maria då vi firade mellankusinen Edvins födelsedag. På lördag eftermiddag var det dags att fira kusin Elvis 3-årsdag. Det var mycket trevligt och David och Sophie hade fixat jättemycket gott. Lördagskvällen ägnades åt att tvätta bilen, tvätta kläder, packa, lasta bilen och plocka undan i lägenheten.

Den kommande veckan har jag tänkt att ta ett långpass. Jag tänkte ta det imorgon, måndag, men det ska snöa hela dagen så eventuellt blir det på tisdag. Sen blir det ett par kortare pass och slalom med Timothy resten av tiden. Det ser ut att bli fint väder från tisdag och inte så kallt, så vi ser fram emot många härliga dagar i Sälen. Jag har även lovat Timothy att gå på after-ski, han ska dricka Fanta och jag får dricka öl :).

Hjärtan

För exakt ett år sen, på Alla Hjärtans Dag, skrev jag en blogg om några saker som känns bra just i mitt hjärta. Saker jag nämnde var träning och god kosthållning, men även lyxen att kunna unna sig saker med gott samvete och vikten av kärlek och omtanke. Nu, ett år senare, konstaterar jag att det är samma saker som får mig att må bra och att jag lika gärna kunde ha skrivit bloggen idag. Enda skillnaden är att jag har fått ytterligare två små armar som ofta omfamnar mig, Samuel. Han kan inte säga: Jag älskar dig mamma! ännu men jag tror och hoppas att han skulle vilja, för det känns som han gör det. Jag älskar i alla fall honom, av hela mitt hjärta <3.

http://runforfunally.blogspot.se/2012/06/lyssna-till-ditt-hjarta.html

Teckning från mina tre hjärtan

Golvad

Lycka är att ha ett parkettgolv i köket istället för ett betonggolv, och idag blev det verklighet! Jag åkte hemifrån tidigt för att gå på ett möte på jobbet. Sen träffade jag Perry och Samuel på stan kl 9 för överlämning. Samuel och jag fördrev dagen med att fika med Lina, äta lunch med Kerstin, gå på Stadsmuséet, fika och hämta Timothy innan vi landade hemma. Till min stora förvåning hade de hunnit lägga hela govlet idag. Imorgon kommer rörmokaren och återinstallerar diskmaskinen och nästa vecka fixar målaren det sista. Sen är vi på banan igen!

Nytt golv, igen

Vi firade med att gå till Pong och äta thaibuffé hela familjen. Det var som vanligt lite allmänt kaotiskt vid matbordet, nudlar och ris överallt och alltid nån som är påväg att hämta mat, men det var mysigt ändå. Nu ska vi ställa tillbaka möbler och plocka in maten i skåpen igen, den ligger nu i flyttlådor. Sen ska jag slöa i soffan hela kvällen för det är jag värd. Jag har gått, stretat, minst en mil idag i snömodden med vagnen. Desstuom har jag för ovanlighetens skull en grym träningsvärk efter dubbelpasset igår, och jag undrar varför kan man inte kan ta det lite lugnt i alla fall när man känner att en förkylning håller på att ta kroppen i besittning? Men det går tydligen inte om man heter Ally...

Dagens roligaste bild

Fettisdagen

Igår fick jag ett ryck och bakade kanelbullar. Vädret var inte så mysigt så Samuel och jag var inne hela dagen, förutom lämningen och en sväng till lilla ICA-affären. Där hittade jag en linssoppa på burk som jag tyckte verkade supergod. När jag kom hem såg jag att det var en Viktväktar-soppa, inget ont om det men det var inte inte riktigt vad jag tänkt mig. Men jag kompenserade den fattiga lunchen med fem nybakade kanelbullar till fikat och på kvällen en utsökt thaibuffé och 1,5 liter Singah tillsammans med en kompis. Killarna blev jätteglada över det ovanliga mellanmålet. Jag hann även gå på ett väldigt intressant jobbmöte, får se vad det kan leda till. Om två månader börjar jag jobba igen, fy vad tiden går fort.

Fantastiskt goa bullar

Idag fortsatte jag på den inslagna vägen och bakade semlor Fettisdagen till ära. Timothy och Perry hade redan ätit semlor idag, men Samuel och jag hade gått och väntat på våra hela dagen. Lite konstigt faktiskt eftersom jag egentligen inte gillar semlor så jättemycket. Men ett par per år är gott. De blev fina och goda. Resten av veckan får vi försöka dra ner på sötsakerna, annars kanske barnen blir sockerberoende, eller det kanske de redan är? Jag skakade ner min semla med den vanliga tisdagsträningen; Spining+Core+ lite jogg på löpbandet, så nu skulle jag kunna äta en semla till...

Finaste hembakade semlan 2013?

Imorgon kommer golvläggarna och nästa vecka, när vi är i Tandådalen, ska de fixa klart det sista. Sen är det bara att underteckna avtalet med mäklaren och köra. Läskigt!

Slut på torrperiod nummer två

Ännu en torrperiod är över. I fredags blev vi äntligen av med avfuktaren (igen) och vi väntar nu på att fått ett nytt golv (igen), vilket förhoppningsvis kommer ske inom ett par veckor. Tillsvidare får vi leva med betonggolvet, men vi är glada över att slippa oväsendet och att leva i en inplastad lägenhet. Vi firade med att laga en god middag och dricka mycket röd vin. Skumpan sparar vi tills golvet är på plats!

Avfuktaren borta!

 

Resten av helgen har vi tagit det extremt lugnt. I lördags var jag och shoppade, utan barn, ett par timmar på förmiddagen. Sen var Timothy och lekte med Olle hela eftermiddagen och Perry och jag tog en promenad med Samuel. Vi gick till Hammarby Sjöstad och tog en fika. Till Perrys stora förtret var semlorna slut så vi fick nöja oss med en bulle och en chokladboll. Samuel smaskade på smörgåsrån. På kvällen kom Ann-Louise och barnen över på middag och sen kollade vi på Melodifestivalen. Alla var glada att Sean-Banan gick vidare.

 

Imorse var jag ute och körde 34 km längd och sen har jag bara slappat hela dagen. Skidåkningen gick bra men jag borde nog inte valt klister idag, i alla fall borde jag lagt på mindre. Nu fick jag bra fäste men på bekostnad av glidet, så det blev ett bra träningspass. Bra spår som vanligt i Ågesta men otroligt mycket folk. Sen var Timothy och jag på bio, Sune i Grekland. Jag tyckte att den var kul men jag tror att Timothy inte riktigt förstod alla skämt och all ironi. Men det var kul att göra något med honom själv, utan Samuel. Timothy undrade dock varför inte Samuel kunde följa med, så det verkar som nån slags syskonkärlek har börjat spira dem emellan. Samuel blir olycklig när jag försvinner iväg, oavsett om det är själv eller med Timothy. Han är jättemammig just nu och vill helst sitta som en liten apunge fastklistrad i famnen hela dagarna. Hoppas det går över snart.

 

Nu ska jag ladda inför en intensiv vecka med tre jobbsamtal, ett par luncher, en kvällsaktivitet, en kväll ensam med barnen och förhoppningsvis kan jag klämma in ett par träningspass också. I slutet av veckan ska vi på två kalas, kusinerna Edvin och Elvis fyller och har fyllt år, och på söndag åker vi till Sälen. Hoppas, hoppas att vi alla håller oss friska!

Urladdning

Ikväll var det dags för längdåkning i Ågesta och efter helgens viloresa såg jag riktigt mycket fram emot kvällsturen. De senaste dagarnas ymninga snöfall gav mig dock lite huvudbry angående vallningen. Jag frågade min privata vallaexpert Perry, men han hade inte så många goda råd att ge.

Som vanligt blev det lite stressigt efter hämtningen. Killarna ville vara ute en stund när vi kom hem, sen gick vi in och jag började laga middag och de började bråka. Som en skänk från ovan kom Perry hem redan kl 17, så jag hoppade över middagen, vallade lite snabbt och stack iväg till Ågesta.

Ikväll var det bara ett spår, men det var bitvis isigt och det gick riktigt snabbt. Jag kände mig stark, trots att jag bara ätit en cocosboll sen lunchen, och stakade på i bra fart. Något fäste hade jag dock inte. De två första varven gick bra och jag bestämde mig för att ta ett till. Efter en kilometer gav klockan upp, slut på batteri, och även pannlampan lyste svagare och svagare. När det återstod 5 km laddade mobilen ur och vid det laget kände även jag att energidepåerna började ta slut. Men jag höll farten hela vägen och konstaterade att jag kört 25,5 km på ca 1 tim och 50 min, vilket jag var mer än nöjd med. En lagom urladdning såhär en helt vanligt torsdagkväll!

Urladdat

Vardag igen och full fart framåt

Efter en avkopplande helg i Vemdalen är vi nu åter hemma i Stockholm. Och precis som när vi åkte är det gråmulet och småregnar/snöar och är glashalt ute. Och i lägenheten är det precis som när vi åkte ca 30 grader varmt och ett evigt brummande. Så jag längtar redan tills vi åker bort igen, och det är ju faktiskt bara två veckor tills dess. Jag känner mig som en lyckligt lottad person trots allt!

Man brukar ju säga att tiden går fort när man har kul. Jag tycker nästan alltid att tiden går fort, kanske ett ålderstecken, oavsett om man har kul eller inte. Och jag tycker att jag blivit lite bättre på att leva i nuet och på att uppskatta små saker i vardagen som gör livet lite roligare.

I söndags, när jag satt i bilen påväg hem från fjällen, fick jag ett märkligt SMS. Det var från en som heter Jörgen.. Han inledde med att skriva mitt namn och beklagade sen att han inte kunde infinna sig dagen efter på grund av att han blivit sjuk. Jag blev förvirrad, jag känner ingen Jörgen men han kände uppenbarligen mig, hade jag bokat in nåt med nån som skulle komma hem och kolla lägenheten? Nej, jag kunde inte komma på vad det skulle vara så jag skrev tillbaka att jag hade glömt vad det var vi bokat. Då skrev Jörgen att han skulle komma och sko min häst, ."...om du har någon...". Det var ju rätt uppenbart att han hade fel nummer, även om namnet var rätt. Jag tyckte att det hela var lite komiskt i alla fall.

Gårdagen förflöt lugnt. Jag och Samuel var i stan och åt lunch med min gamla chef och sen var vi och shoppade lite. Hämtningen i snöstormen funkade bra och barnen fick soppa och pannkakor till middag och lyckan var total. Jag gav mig ut på en kort joggingtur på kvällen, i halkan och snöstormen, och var lycklig som ett barn när jag kom hem helt dyngsur. Foten kändes i och för sig inte så bra men det var så kul att springa igen även om det bara blev 7,5 km.

Idag var Samuel och jag hemma. Det är dags för den andra återrapporten till Korea och den ska innehålla en rapport från vår socialsekreterare efter att hon varit på hembesök hos oss. Hon skulle komma kl 15 och jag hade tänkt snygga till lite här hemma innan dess. Så gott det nu går när man har betonggolv och plastväggar...Men just idag vägrade dammsugaren att fungera så dammråttorna fick vara kvar tills grannarna kom hem och jag kunde låna deras. Hembesöket gick bra och killarna visade sig från sin bästa sida. Och det blev så påtagligt, när vi satt där och pratade med socialsekreteraren och barnen lekte, vilken otrolig tur vi har haft. Vi fick två friska, fina, kloka, underbara, vackra pojkar. Det är nästan svårt att fatta att barnprojektet nu är över för vår del, men det är det. Det blir ingen nr 3, vi är så nöjda med att vara fyra i familjen.

När hembesöket var över kastade jag mig in i bilen med dammsugaren för att åka till Electrolux närmaste servicecenter som ligger i Jordbro, vilket är ca 30 minuters bilfärd härifrån. Jag hade dock tur och killen som jobbade var supersnäll och fixade dammsugaren direkt. Det var ett kretskort som hade gått sönder och när det var bytt funkade den igen. Nu får det vara slut på saker som går sönder; lägenheten, bilen, dammsugaren, vad blir det härnäst... Full fart hem igen, bytte om på nolltid och rusade ner till gymet. Där blev det ett stenhårt spinningpass och därefter ett ännu hårdare corepass. Så nu är jag trött och nöjd och sitter i soffan och dricker te och äter bullar. Kroppen kändes förvånansvärt pigg efter min slapparhelg, som förutom 22,5 km längdåkning, bara bestod av lugn slalomåkning, en massa fika, god mat och vin. Jag var dessutom grymt sugen på att köra hårt idag och det var länge sen. Jag kanske borde satsa på att vila mig i form lite oftare...

Första liften upp och fyra fina åk i nypistad backe

Så var den harmoniska perioden över. Just när vi tyckte att det började bli riktigt mysigt att vara fyra i familjen och vi pratade om hur Samuel blivit mycket mer harmonisk och lugn, då tog det slut. Från och med i förrgår är vi tillbaka där vi började med raseriutbrott och ständiga kamper vid blöjbyten, påklädning och nattning. Men vi får vara tacksamma för den lugna period vi fick och kämpa vidare. Kanske är det en reaktion på att vi farit omkring mycket på sista tiden och att vi föräldrar är stressade. Hur som helst så är det något som inte är 100% bra just nu. Timothy är helt uppslukad av Star Wars och pratar oavbrutet om detta, vilket innebär att han ställer tusen frågor som jag inte har något svar på. Det slutade med att jag köpte ett LEGO Star Wars Bildlexikon så att jag kan lära mig alla figurerna och lite historik. Boken blev en succé hos Timothy.

Igår morse var jag först i liften, fick till och med vänta 5 minuter innan de öppnade. Tog första liften upp och fick sen ett fantastiskt åk i en nypistad backe. Jag hann med fyra åk innan det var dags att låta killarna sticka ut. Men dem kommer jag leva på länge. Otroligt bra fallhöjd på backarna i Skalshöjden och otränade slalomben blev lite trötta på slutet.

Mmmmmanchester

Då kör vi!

 

Resten av dagen blev inte riktigt som vi planerat men den slutade bra i alla fall. Jag hann med 22,5 km i längdspåret. Det var kallt och kärvt och jag åkte sista 7,5 km med pannlampa i skogen. Lite läskigt för jag var helt ensam. När jag kom tillbaka till parkeringen var det bara min bil kvar. Sen blev det bastu innan Perry och jag åt en sen middag med barnen parkerade framför varsin DVD. På kvällen skippade vi På spåret och Skavlan och satt och tittade på gamla foton i datorn och drack rödvin. Vi blev riktigt nostalgiska. Tänk vad mycket kul vi har gjort sen vi träffades 2002 och det är inte slut ännu. Det blir bara lite annan typ av resor och aktiviteter ett tag nu.