Ally mitt i livet: Nerja 2015 dag 6: Heldag på cykeln

Avfärd klockan 9 med välfyllda magar, vattenflaskor och ramväskor. Vädret var vackert idag igen och man kände att det skulle bli riktigt varmt. Vi körde 3 kilometer till Torrox och tog sen höger mot Competa. Det blev en 20 km lång klättring där vi avverkade nästan 1100 höjdmetrar. Utsikten tog nästan andan ur mig och jag ville stanna och ta bilder hela tiden, men det gick inte för sig. Ett par bilder hann jag dock med.

Katrin och jag efter en rejäl stigning

Oliver? Mandel?

Tjejerna trampade på i ett för mig högt tempo. Jag försökte att inte tappa på klungan; Brita, Susanne och Ylva, och kämpade på i mitt tempo. Samtidigt utkämpades en kamp inom mig; jag är inte superbra på att cykla, har troligtvis sämst VO2Max i gruppen, kortast ben och är minst explosiv vilket självklart är en nackdel när man kör bergpass. För några år sen hade jag lackat ur, surat och börjat fundera på hur dålig och värdelös jag är, inte bara på cykling utan på det mesta här i livet, vilket självklart innebär att jag rätt och slätt är en helt värdelös människa. Nu har jag dock blivit äldre och klokare så jag bet ihop, kämpade och försökte se det positiva i situationen. Och det var faktiskt inte alls särskilt svårt. Jag är på semester med fyra fantastiska tjejer som både är fina vänner och jätteduktiga idrottskvinnor. Vi tränar tillsammans, shoppar, äter god mat, dricker rosé och cava och har det jäkligt trevligt. Så vad gör väl det att man inte hänger med klungan i uppförsbackarna?

Efter Conpeta gick det utför och jag tränade på kurvtekniken. Nu var jag inte sist och det gick i en rasande fart nedför serpentinerna. Lite läskigt ibland men mest härligt. Jag gillar fart, både på skidor, och på cykeln, det ger mig en känsla av frihet. Att köra på gränsen, så att man nästan tappar kontrollen, ger mig kickar. Man känner att man lever samtidigt som man måste vara väldigt fokuserad på det man gör. Vägarna här är fina, inga tjälskador eller ojämnheter, så man vågar släppa på rejält. Bilisterna är väldigt hänsynsfulla och kör om med stor säkerhetsmarginal, till skillnad från bilisterna i Stockholm som gärna kör så nära att man får backspegeln i ryggen. Om spanjorerna tutar så är det i serpentinkurvorna för att göra oss uppmärksamma på att de kommer körande runt hörnet och det är aldrig nån som vevar ner rutan och skriker åt oss eller visar fingret som de gör hemma. Vi körde igenom Arenas och sen var vi nästan nere på havsnivå igen. Klockan hade hunnit bli 12 så i Torre de Mar körde vi ner till stranden för att äta lunch. Det blev goda omeletter och en tomatsallad. Jag och Susanne unnade oss faktiskt en öl, jag tror det är bra näring i öl.

Cykelparkering längs strandpromenaden

Playan

Lite näringsdryck

Efter lunchen körde vi bort mot Malaga. Vägen dit är flack och vacker, går längs havet. Benen började bli lite trötta men vi ville ha lite flera mil idag så det var bara att trampa på. I Rincon de la Victoria vände vi tillbaka och körde mot Nerja. När vi kämpat oss upp för vår back stannade klockan på 11,5 mil. Bra dagsverke!

Det blev belöning i form av glass och jordgubbar vid poolen och sen en liten tupplur för undertecknad innan det var dags att fixa mat. Ikväll blev det grillad röding med pasta Limone och sallad. Till detta lite vitt vin. Nu är klockan snart 22 och det är dags att somna. Imorgon står det OW-simning och löpning på schemat. Tack för en fantastisk dag!