Nerja 2015 dag 4: Premiär för OW-simning

Idag fick cykeln vila och Brita och jag gav oss av på en löptur till Frigiliana. Vädret var kanon, sol vindstilla och ca 20 grader. Det blev en fin men jobbig tur med upp till Spaniens vackraste by. Kanske inte den bästa marathonträningen men mycket roligare än att springa asfalt. Vi sprang på små grusvägar under oliv- och fikonträd och passerade fina gårdar med arga hundar. Det var ca 10 km upp till byn och när vi kom fram var det rejält varmt. Svetten rann och vi stannade en stund för att dricka och beundra utsikten. Sen var det bara att bege sig hemåt igen.

Underbar utsikt

Vi fick ta en annan väg tillbaka eftersom det kom en arg hund springande mot oss som vi inte vågade passera, men efter att ha förirrat oss in på ett plantage hittade vi till slut ut på en väg som ledde oss hem. Vi hittade även en spännande frukt som vi pallade och åt, Japansk mispel. Den smakade jättegott.

Japansk mispel

När vi kom hem var de andra tjejerna var ute på bergsetapp på cykel. Vi fixade lunch som vi åt i solen och sen hamnade vi vid poolen. Det var nästan för varmt i solen idag och efter ett par timmar var jag tvungen att gå in. Ylva ville åka och simma i havet och jag erbjöd mig att följa med, hade hoppats på att nån annan skulle göra det men det gjorde ingen. Och jag ville inte att hon skulle simma själv, så det blev jag som fick hänga med och göra OW-premiär i Medelhavet. Jösses vad kallt och vilka stora vågor och vad SALT vattnet var. Jag kämpade på men kan inte påstå att det var nån större njutning. Fokus låg definitivt inte på simtekniken utan på att navigera, undvika att andas i mitt i en våg samt att inte förlora Ylva ur sikte. Tur att jag inte ska köra IM på Hawaii! Vi fick ihop nästan 1000 meter innan vi kravlade upp på stranden igen. Jag var lätt illamående av vågorna och kallt vatten i öronen, helt stelfrusen och törstig som bara den efter ca 10 rejäla salta kallsupar. Men en erfarenhet rikare i alla fall och jag konstaterade ännu en gång att OW-simning har få likheter med simning i bassäng. Men jag var glad att jag följde med, bättre simpartner än Ylva går inte att få. Snabbt in i en solvarm bil och hem för att fixa middag. Det blev tapas och rosé på terrassen, alldeles ljuvligt att kunna sitta ute och äta middag i kjol och linne. Nu går trötta och rätt rödmosiga (solbrända), tjejer till sängs. Imorgon har vi vilodag och ska ut och vandra och shoppa. Kanske blir det morgonsimning för vissa, jag har dock ännu inte bestämt mig för om jag tillhör den skaran.

Ylva, Katrin och Susanne redo för 18% lutning 

Dagarna här går fort och vi har snart avverkat halva vår vistelse. Min snuva, kraxiga hals och allergi är som bortblåst och jag känner mig frisk och stark för första gången sen i november förra året. Det känns otroligt lyxigt att bara kunna tänka på sig själv och att när man inte tränar bara kunna vila. Mitt resesällskap är förträffligt och vi kompletterar varandra på ett utmärkt sätt. Det är spännande att lära känna nya människor som delar samma intresse som en själv. Och jag konstaterar ännu en gång att det går att finna nya vänner även i vuxen ålder, det är aldrig försent.