Nerja 2015 dag 2: Blåsigt värre

Efter en hyfsat god natts sömn åt vi frukost på terrassen med utsikt mot havet. Vädret var rätt blåsigt men lagom varmt. Efter frukosten packade vi ihop våra cykelgrejer och körde till cykelaffären i Nerja. De öppnade affären bara för oss och efter lite fix och meck stod vi redo att bege oss ut på den första cykelturen. Men först vile killen i cykelaffären ta en bild av oss alla med cyklarna. Han ska använda den som inspiration för att få fler tjejer att börja cykla i Nerja.

Utanför cykelaffären

Katrin som varit i området många gånger föreslog en tur till Salobrena där vi kunde äta lunch. Sagt och gjort, vi hoppade upp på cyklarna och trampade iväg. Jag märkte rätt snabbt att växlarna på min cykel, som var alldeles ny, inte hade kollats. Jag kunde inte få upp kedjan på den stora klingan och vi var tvungna att stanna för att fixa det. Ylva McGyver och Super-Susanne grejade detta ivrigt påhejade av två damer ur Nerjas lokalbefolkning. De är inte vana att se kvinnor cykla här och än mindre att meka med cyklar. 

Cykeltjejer väcker uppmärksamhet

Sen fortsatte turen. Landskapet är fantastiskt och vyerna tar andan ur mig. Jag vill stanna hela tiden och fota men det går ju inte för sig när man är kör med dessa tjejer. Vi körde längs med kusten. Det är aldrig platt utan det går ständigt uppför eller nedför. Backarna är långa och lagom kurviga. Susanne och Katrin, som är ledare i Fredrikshofs cykelklubb, gav oss tekniktips och en lektion i utförskörningar och kurvtagning. Det var välbehövligt för sköldpaddan Ally. 

Jag o lilla cykeln

Det blev en härlig tur till Salobrena. Där hittade vi ett trevligt lunchställe som serverade god spansk omelett och gott kaffe. När det var dags att bege oss tillbaka till Nerja hade det blåst upp rejält och vi hade motvind. Hemfärden blev tung och stundtals riktigt obehaglig när vinden tog tag i oss och cykeln. Tur att vi inte hade diskhjul på cyklarna. Vädret blev sämre och lagom till vi kom hem började det regna rejält. Vi har en backe upp till huset som är minst sagt utmanande. Den börjar med tre serpentinsvängar med 18% lutning, vilket jag numera vet motsvarar ca 10 grader. Sen "planar" den ut lite grann. Backen mäter 650 meter och vi kommer att avverka den ett antal gånger både uppför och nedför. Idag cyklade vi uppför den för första gången.

Eftersom detta är en resa tillsammans med fyra triathlontjejer kändes det helt naturligt att ge sig ut och springa efter en blåsig cykeltur på 78 km. Not! Men Ally höll god min och följde med. Hon kämpade på och tog sig uppför backen ytterligare en gång idag, denna gång gåendes. Väl hemma i huset sjönk jag ner i en soffa medan de andra stretchade och duschade. Det kändes väldigt annorlunda att inte behöva börja rådda hemma eller ta hand om barnen direkt efter passet utan bara kunna tänka på sig själv och vila. Men det är väl det som kallas semester!? 

Efter middag och lite rödvin blev vi alla supertrötta och vid halv-10 ville alla gå och lägga sig. Avfärd imorgon 8-8.30. Jag är nöjd med dagen, maxfart 59,8 km/h. Helt galet snabbt! Nu vill jag sova gott och imorgon när jag vaknar ska det vara sol, blå himmel och vindstilla :). Godnatt!