Ally mitt i livet: Nerja 2015 dag 7: Tiden går fort när man har kul

Dagarna går och vi har snart varit här i en hel vecka. Det är ganska lång tid men dagarna har bara flugit iväg. Idag pratade jag med killarna på Skype och längtan efter dem blev påtaglig, jag vill ta på dem, hålla i dem och pussa på deras mjuka kinder. De undrade när jag ska komma hem. Perry såg lite trött ut, det är jobbigt att vara ensamstående pappa. Vädret hemma har heller inte varit så bra men idag åkte de till Skansen, vilket jag tror var uppskattat. I övermorgon får jag träffa dem igen :).

Imorse tog vi lite sovmorgon, steg upp kl 7.30 och gick direkt ner till stranden för att simma. Det var en lugn morgon och vattnet var blankt. De har lagt ut bojar längs hela stranden ca 3-400 meter ut så vi tog sikte mot en av dem. Vattnet håller nog inte mer än 17-18 grader och det känns iskallt när det börjar rinna in i våtdräkten. Men så fort man börjar simma glömmer man bort kylan. Vattnet är klart och salt. Det är både bra och dåligt att man ser botten, men mest bra konstaterade jag efter ett tag när jag inte sett några hajar eller lik utan bara en mjuk sandbotten och några snäckor. Vi simmade mellan bojarna och fick ihop ca 1500 meter. Jag hade gärna simmat längre om det inte varit så kallt Idag hittade jag ett fint flyt, hahaha, i simningen och det funkade bra med sikten och andningen idag. Men mer träning krävs, jag måste bli bättre på att navigera och få upp en högre frekvens på armarna.

Morgonstund har guld i mund

Mot stranden

Ylva spanar ut över havet

Jag redo att hoppa i Medelhavet

Efter simningen hade vi gjort oss förtjänta av en god frukost. Och sen var det dags för poolhäng igen. Jag och Brita gav oss ut och sprang intervaller innan lunch i värmen. Det blev 1000-metersintervaller för mig och 2000-meters för Brita. Jag kände mig tung och trött och flåsade som en hund medan Brita gled fram som en gasell. Men jag lyckades hålla acceptabelt tempo på mina 6 intervaller och joggade hemåt rätt nöjd och med tilltagande magknip. Det är andra gången jag springer intervaller sen i november förra året, jag har helt enkelt varit för krasslig för att våga utsätta kroppen för högintensiv träning, så det var kanske inte så konstigt att benen hade svårt att få upp farten.

På eftermiddagen blev det lite molnigt vilket var skönt. Det var otroligt varmt att springa mitt på dagen då det var närmar 30 grader i skuggan. Vi gick ner på stranden och jag samlade lite snäckor och stenar till barnen. Sen satt vi och pratade om livets allvar en stund innan vi masade oss uppför backen igen. Nu blir det en slappar-eftermiddag och sen kvällsmat. Imorgon är sista cykeldagen, klockan 14 ska vi lämna tillbaka cyklarna. Eventuellt hinner vi med en simtur på eftermiddagen men annars är det dags att börja packa.