Träning. En summering av träningen visar att det blev nästan 40 mil cykel, knappt 4 mil löpning och 2,5 km OW-simning. Visst hade jag kunnat träna mer, men jag tycker det var rätt lagom. Jag är inte nöjd med min cykelform så den ska jag försöka förbättra till augusti. Simningen i havet kändes bättre än förväntat, inte för att det gick särskilt snabbt utan mer för att jag kunde simma avslappnat och hitta en bra rytm istället för att fokusera på hur rädd jag är för det djupa havet och alla fiskar och andra saker som man kan tänkas stöta på i öppet vatten. Löpningen gick väl som förväntat, jag har ingen snabbhet men är hyfsat uthållig. Foten kändes lite men blev inte värre och om inget oförutsett inträffar hoppas jag klara maran under 4 timmar även i år.
Vila. Det blev mycket mer vila än jag trott, både fysisk och mental. Det faktum att man inte behövde tänka på nån annan än sig själv, innebar att man efter träningspassen bara kunde slappa. Ibland däckade jag vid poolen, ibland i soffan, nån dag blev det en tur till stan och en annan eftermiddag gick jag ned på stranden och samlade snäckor och stenar till barnen. Jag gjorde helt enkelt precis vad jag kände för. Det var mentalt väldigt avkopplande och nästan den del av semestern som jag njöt mest av. Träning i all ära men visst är det skönt att koppla av ibland också! Och vi sov minst 8 timmer varje natt. Till och med jag som nästan alltid sover dåligt kom till ro mot slutet av veckan och min rumskompis påpekade att jag snarkat. Det måste väl tyda på att jag sovit tungt :).
Socializing. Att resa med fyra tjejer som man inte känner jättebra var spännande. Det visade sig att vi kompletterade varandra på ett bra sätt trots, eller kanske tack vare, att vi alla är väldigt olika. Vi är fem starka tjejer som vet vad vi vill men som samtidigt är hyfsat flexibla och inte rädda att säga vad vi tycker. Eftersom vi bodde i ett rätt stort hus med tre sovrum och tre badrum blev det sällan krockar i badrummet, vilket annars kan vara en källa till irritation. Vi hade hyrbil och det var gångavstånd till stranden så alla kunde göra lite vad de kände för och det var inte alltid vi hängde ihop alla fem. Fysiskt var vi förvånansvärt jämna och kunde köra de längre cykelturerna tillsammans, även om det blev lite olika klungor längs vägen, vilket var jättekul. Jag var inte starkast i nån gren men heller inte svagast och trivdes ganska bra som gruppens medelmåtta, även om jag i smyg drömmer om att bli en bättre cyklist och om att springa som en gasell. Det blev många givande samtal under veckan, både roande och engagerande men vi avhandlande även endel djupa ämnen. Jag tycker på det hela taget att det var väldigt berikande och är glad att jag fick chansen att lära känna dessa fyra fina tjejer ännu bättre.
Maten. Vi lagade den mesta maten hemma i huset. Jag var Stockholmsvegeterian hela veckan och trivdes rätt bra med det. Ylva och jag blev ett bra team i köket och eftersom de andra inte protesterade lagade vi oftast maten. Vi åt grillad fisk, tortillas, sallader med linser och fetaost, grillade grönsaker, rödbetor med chevre, pasta med vitlök och citron, tapas, ostar mm. Och även om vi var på träningsresa drack vi nåt glas vin eller cava varje kväll. Vi åt alltid rejäla frukostar och varje gång vi handlade på Mercadona tänkte jag att detta kommer vi aldrig äta upp, men jo då, det mesta gick faktiskt åt. Och det slank även ner endel chips, choklad och glass. Skönt att resa med tjejer som har en sund inställning till mat och kan unna sig godsaker ibland. Annars hade det blivit en hård detoxvecka för Ally.
Miljön. Jag har inte varit på solkusten tidigare men jag kommer definitivt att åka dit igen. Nu hade vi nog lite tur med vädret också så det var alldeles underbart. Vilka cykelturer vi var på! Vi körde både uppe i bergen och längs med havet och överallt var vägarna var jättefina och bilisterna hänsynsfulla. Vi kunde promenera ner till havet på 5 min och simma i klarblått vatten utan att vara rädda för att bli överkörda av båtar. Vi sprang upp till byn som blivit utsedd till Spaniens vackraste by; Frigiliana, längs små grusvägar förbi plantage och skällande hundar. Vi passerade igenom många fina små byar när vi cyklade och alla hälsade så glatt på oss. Och allt gick i en stilla lunk, ingen stress och ingen hets, det saknar jag. Jag la märke till svenskarnas aggressiva körstil redan i bilen hem från Arlanda, trist.
Det enda negativa med resan var nog att det tog några dagar innan jag kom in i semesterlunken och kunde börja slappna av. Först då kunde jag börja sova på nätterna också. Och när jag väl kommit ner i varv ville jag bara gå kvar på lågvarv. Vi får se hur länge jag lyckas hålla nere varvtalet här hemma.
Återgången till jobbet kunde dock inte blivit bättre. Vi lunchtid igår fick jag reda på att jag fått en tjänst som jag sökte för flera veckor sen. Rekryteringsprocessen hade dragit ut på tiden på grund av att det var oväntat många kvalificerade sökande, men nu hade de bestämt sig. Och det var mig de helst ville ha. Och jag ville verkligen ha det här jobbet så jag tackade nästan ja på stående fot, men så gör man ju inte om man är en eftertänksam och någorlunda balanserad snart 43-åring. Så jag sansade mig bad om ett nytt möte. Efter att vi träffats igår kväll och diskuterat villkoren tackade jag faktiskt ja, även om jag borde tänkt över natten som Perry sa. Nu ska det tillläggas att jag byter jobb internt vilket gör det hela lite mindre dramatiskt och förhoppningsvis får mitt agerande att framstå som lite mindre överilat. Så nu har jag flera utmaningar att se fram emot inom den närmaste framtiden. Den första på torsdag då jag blir ensam med killarna i fyra dagar. Men det blir en barnlek jämfört med de åtta dagarna som Perry var ensamma-pappan. Och med åtta dagars egentid i bagaget borde tålamodsdepåerna vara fyllda till bredden, så det blir nog bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar