söndag 10 maj 2015

VO2Min

I dessa pollentider gäller det som allergiker att försöka hitta nåt som är positivt med våren. Det är ju trevligt att det blir ljusare och varmare ute, att alla människor blir gladare och att träden blommar. Men det väger knappast upp det faktum, att jag med många andra, från mars och i värsta fall till slutet av juli går omkring i ett töcken av trötthet, kliande hals, snorande näsa och svullna, kliande röda ögon. I början av säsongen är det enda jag kan fokusera på; när får jag sova nästa gång. Sen vänjer sig kroppen och man förlikar sig med att känna sig som en sengångare.

Träningen blir en utmaning, för vem vill inte träna ute när det är fint väder? Jag vill men kroppen vill inte. Men jag gör det och försöker göra det bästa utifrån förutsättningarna. Jag har kommit på att jag under pollensäsongen ska försöka öka mitt VO2Min (ett mått jag själv har hittat på), vilket innebär att jag antingen springer så fort jag kan eller så långt jag kan med så lite syre som möjligt. För det går inte att få så mycket luft när det känns som man andas genom ett sugrör och jag tror att det är ett bra sätt att stärka sina lungor och sitt pannben. För det är jättejobbigt och man flåsar hemskt mycket. I torsdags körde jag 400-ringar på Stadion och jag kämpade verkligen som en galning men inte gick det särskilt snabbt för det. På eftermiddagen nös jag konstant och snorade. Kollegorna trodde jag tagit med mig nån spansk influensa hem, men jag lugnade dem med att det bara var björken. I fredags satte jag mig faktiskt på trainern inomhus, för att låta kroppen få vila lite, och körde intervaller i 1,5 tim. I natt kom ett välsignat regn så idag körde jag ett rappt halvlångt pass på 25 km, delvis i spöregn, och gissa om det kändes bra. Så kanske det är min VO2Min-träning som redan gett resultat.

Idag kom Perry hem och det kändes också som en välsignelse. Nu ska vi vara hemma alla fyra ett tag och det ska bli skönt. Vi firade med en god middag och gott rödvin. Sen tittade vi på lite bilder från våra respektive resor innan John Blund kom. 

Samuel bland vitsipporna



Inga kommentarer:

Skicka en kommentar