Nerja 2015 dag 9: Återseenden

Idag var det hemresedag. Vi steg upp kl 7 för att hinna fixa iordning lite i huset innan vi stack. Vi hade betalat för städning och tvätt av lakan och handdukar vilket kändes otroligt bra. Jag gick ut en sista gång på terrassen för att titta på utsikten och andas in den klara morgonluften. Det skulle bli ännu en varm dag.

Sista morgonen

Sen var det full fart. Min reseväska hade spruckit i botten men Brita hade som tur var med sig silvertejp så att jag kunde tejpa ihop den hjälpligt. Jag bad en tyst bön om att den skulle hålla hela vägen hem. Sen kom taxin. Vi var på flygplatsen i god tid och incheckningen gick bra trots att en av oss inte hade nåt pass. Vi klarade oss igenom säkerhetskontrollen, hann shoppa lite tax-free och lyckades alla bli ombordsläppta på planet, även hon utan pass. Först då kunde vi andas ut. Hade det inte varit söndag och att vi suttit på utspridda platser, hade vi nog skålat i Cava. Det går alltså att resa utan pass, eller så hade Ylva bara en otrolig tur den här gången. 

Flygresan hem kändes oändligt lång och tråkig. Jag ville bara vara hemma NU och få träffa killarna och få komma hem till huset. Efter fyra timmar tog vi mark och efter ytterligare 20 min mötte jag mina fina i ankomsthallen på Arlanda. Det var obeskrivligt härligt att få krama de små igen, och även den stora :). Samuel sa att han längtat och längtat efter mamma och även Timothy verkade glad över att se mig. Vi åkte hem och grillade och sen var det läggdags. Jag hade sett fram emot att få natta barnen och mysa med dem på kvällen, men så blev det inte. Jag fick borsta tänderna på Samuel men inte mer, sen var det pappa som gällde. Som plåster på såren fick jag läsa för Timothy, men sen var det även där pappa som skulle göra slutnattningen. Så jag har nog lite att jobba på här hemma. På torsdag åker Perry till Skottland för att cykla tillsammans med sina kompisar, så om inte förr lär jag väl duga då. 

På flyget hem visade Ylva mig en fin dikt. Det kanske inte är så dumt att vara lite "extra allt" ändå...

If I Had My Life to Live Over by Nadine Stair

If I had my life to live over,

I'd dare to make more mistakes next time.

I'd relax, I would limber up.

I would be sillier than I have been this trip.

I would take fewer things seriously.

I would take more chances.

I would climb more mountains and swim more rivers.

I would eat more ice cream and less beans.

I would perhaps have more actual troubles,

but I'd Have fewer imaginary ones.

You see, I am one of those people who has lived sensibly and sanely,

hour after hour, day after day.

Oh, I've had my moments, and if I had to do it over again,

I'd have more of them.

In fact, I'd try to have nothing else.

Just moments,

one after another,

instead of living so many years ahead of each day.

I've been one of those people who never goes anywhere

without a thermometer, a hot water bottle,

a raincoat and a parachute.

If I had to do it again, I would travel lighter than I have.

If i had my life to live over, 

I would start bare foot earlier in the spring

and stay that way later in the fall.

I would go to more dances.

I would ride more merry-go-rounds.

I would pick more daises.