Veckans pepp...

...ser jag varje dag när jag cyklar till och från jobbet längs Stadsgårdskajen. Nedan fotade i farten för det är livsfarligt att stanna på Stadsgårdskajen under rusningstid, då blir man överkörd av en cykel snabbare än en gris blinkar (som Linus-Ida i Madicken skulle säga). Med fyra dagar kvar till Stockholm Marathon försöker jag intala mig själv att formen finns nånstans långt där inne och att inga baciller kommer fastna i min hals eller näsa. Jag ser som vanligt mycket fram emot loppet även om jag inte är så bra förberedd i år som jag brukar vara.

Snart är det dags!

Peppning hela vägen in till Slussen

Träningen inför långlopp är viktig men att kunna fokusera är också oerhört viktigt, särskilt dagarna innan loppet. Det får inte förekomma några negativa tankar och det enda jag vill är att känna glädje inför den kommande uppgiften. På startlinjen, omgiven av tusentals andra, finns det bara jag, min starka kropp och mina positiva tankar. Jag bryr  mig inte om de andra, hur mycket de tränat, hur sportiga de ser ut, hur snabbt de springer osv. Jag brukar också alltid känna stor tacksamhet för att just lilla jag får stå där frisk och skadefri, oftast, och får vara med om det fantastiskt roliga det innebär att springa ett marathon. 

Fokus har dock den senaste tiden legat på andra saker än på marathon. I helgen var jag ensam med barnen och det var fullt fokus på dem. Vi besökte mamma/mormor och det var lika kul som alltid. Undrar var hon får allt sitt tålamod ifrån? Hade hon lika mycket tålamod när vi var små? Eller är det nåt som kommer automatiskt när man får barnbarn? Jag hann med en lätt joggingtur på lördagen men annars blev det ingen träning men det gjorde inte så mycket. Killarna var jätteförkylda och även jag kände av halsen. 

Igår var jag och lämnade in min cykel för service och upprustning inför Vätternrundan, som för övrigt känns väldigt avlägsen. Cykeln kommer pimpas rejält med nya bromsar, däck, nytt styre, ny sadel och ytterligare en flaskhållare. Tyvärr räckte inte budgeten till nya hjul, vilket killen i affären hävdade hade gjort ytterligare 10-15% på min tid. Ett annat år i ett annat liv kanske jag lägger 12 000 kr på nya hjul, eller kanske inte...

Igår kväll var jag och investerade i en våtdräkt. Det var en upplevelse i sig och jag skrattar nästan när jag tänker på det. I en pytteliten och enormt varm affär på Vallhallavägen trängdes tre personer, plus killen som ägde affären. Vi tre kunder försökte få på och av oss olika våtdräkter i olika storlekar. För den som inte provat en våtdräkt avsedd för triathlon kan jag berätta att den ska vara slimfit och då menar jag slim. Jag var genomsvettig efter att ha fått på mig den första och kände mig sjukt instäng. Paniken var inte långt borta och jag tänkte att jag kommer aldrig kunna simma en meter i den här tvångsdräkten eftersom jag knappt fick luft. Men efter att jag fått hjälp med att dra upp ärmar och ben ordentligt kunde jag faktiskt börja röra mig lite och även andas. De andra två kunderna, två killar, försökte få på sig sina dräkter och hoppade omkring i butiken som Farbror Frej. De såg mycket roliga ut men det var verkligen inte läge att börja skratta. Det här var ju allvar och de verkade inte så skämtsamma så jag fick skärpa mig. Efter en timme var jag klar och vandrade ut ur butiken med en våtdräkt och ett par simglasögon som lämpar sig för simning i öppet vatten, eller var det svetsarglasögon jag fick med mig?

Redo för utebad

När jag skickade bilden till min strukturerade kompis Jenny, som ska vara med i Stockholm Triathlon, undrade hon vilket lopp jag ska vara med i. En högst befogad fråga, för ingen normal person köper väl en våtdräkt för 2000 kr utan att ha anmält sig till ett lopp? Jag var dock tvungen att erkänna att jag faktiskt inte har anmält mig till något lopp, ännu, fast jag tänker nog göra det. Det finns några stycken att välja på så beroende på hur det går med cyklingen framöver blir det kanske ett triathlon efter sommaren. Till en början ser jag bara fram emot härliga simturer på landstället utan trängsel och utan klorlukt.