Svävar på små moln

Ibland känns det som livet är lite för bra, och som den cyniker jag stundtals är börjar jag då genast fundera på när det kommer ta slut. För jag tror ju inte att livet bara kan fortsätta vara sådär underbart för alltid, ingen förtjänar väl att sväva på små moln för alltid...

Just nu är det en sån period då det känns som allt är lite för bra. Foten har på nåt mirakulöst sätt blivit rätt bra och jag kan springa två gånger i veckan utan att förvärra skadan. Jag börjar så smått hoppas att jag kommer kunna springa Stockholm Marathon 1 juni. Dessutom har formkurvan börjat peka uppåt och jag orkar köra två bra långpass, cykel och löpning, dagarna efter varandra. Simningen går framåt och numera räknar jag det som riktig träning eftersom tekniken är såpass bra att jag kan simma mig rejält trött genom att reglera farten. Tidigare blev jag rejält trött bara av att ligga och försöka crawla. Man kan säga att det är tack vare den onda foten som jag kommit igång med cyklingen och simningen på riktigt, så inget ont som inte har nåt gott med sig. Och fördelen med att träna fler saker är att jag alltid är grymt sugen på att springa när det väl är dags och då brukar även benen vara pigga. Jag är dock aldrig lika sugen på att simma eller cykla men det brukar vara kul när man väl kommer igång. 

Det känns bra att jobba igen och släppa huvudansvaret för hemmet och barnen. Och det bästa av allt är att både barnen och Perry verkar gilla att vi bytt. Samuel är väldigt pappig numera så vi får se hur det går på inskolningen på måndag. Vi var på förskolan igår och pratade med hon som ska ta hand om Samuels inskolning. Vi tror att det kommer gå bra, han är så van att vara där och brukar inte vilja gå hem. Helst hade vi velat att Samuel skulle börja förskolan till hösten, men då har vi ingen syskonförtur längre eftersom Timothy börjar förskoleklass och fritids i augusti. Och vi vill att Samuel ska gå på samma förskola som Timothy gjort, alltså var vi tvungna att ta platsen vi blev erbjudna i maj för annars hamnade vi på plats 109. Men vi ska alla vara långlediga i sommar och det är väldigt få barn som skolas in nu i maj så vi tror det kommer bli bra ändå. Tänk vilken skillnad det är mot när Timothy började, då hade vi aldrig satt vår fot på en förskola. Nu känner vi oss helt trygga med både förskolan och pedagogerna.

Idag hade jag ännu en såndär skön vilodag då jag inte ens cyklade till jobbet. Efter crawlkursen igår kväll var jag helt slut. Vår ordinarie tränare var tillbaka och beordrade oss att köra grymma trappstegsintervaller. Jag svalde nog minst 1 liter vatten men jag kämpade så att jag blev helt svettig, ja man kan svettas av simning. När jag kom hem fixade Perry varm choklad och äggmacka så jag var rätt pigg imorse när jag vaknade även om kroppen var lite stel. Idag har det varit den varmaste dagen hittills i år och Lina och jag gick till Strandbryggan på lunchen och åt en lyxlunch tillsammans med Alex, Erik och Markus. Sen blev det en stor glass påvägen tillbaka till jobbet. Imorgon är det halvdag, myslunch med Anna, och sen väntar många sköna dagar på landet.

Nu kom Perry och påminde mig om att vi har bröllopsdag imorgon och undrade om jag orkar dricka lite champagne ikväll? Har jag nånsin sagt nej till skumpa? Hm...inte vad jag kan minnas i alla fall.

Som sagt livet leker och jag njuter av det så länge det varar!

Lyxlunch!

Skål, nästa gång blir det skumpa :)