Dubbel högtidsdag

Idag fyller vår älskade lilla Samuel två år. Och idag är det precis ett år sen Adoptionscentrum (AC)ringde och talade om för oss att vi fått en son. Jag minns fortfarande den dagen som om det var igår. Det var högsommarvärme ute och jag var ute på lunchen för att handla skor till Timothy på Timberland i Mood Gallerian. Jag stod i kassan och betalade när det ringde. Jag kände inte igen numret men svarade och det var Kerstin på AC. Hon undrade om jag kunde prata. Jag ursäktade mig till expediten och gick ut ur affären. Under den korta promenaden hann jag tänka tusen tankar. Det var ju bara 3 månader sen vi skickade iväg vår ansökan till Korea så det kunde inte vara vår tur redan, hon måste vilja nåt annat, det var säkert nåt fel med vår ansökan, eller så var det stop i landet igen... Men hon ville säga att vi fått en son, som fyllde 1 år just idag. Sen stack jag direkt till AC för att hämta bilderna på Samuel och så ringde jag och sms:ade den glada nyheten till familj och vänner. Det var en lycklig dag!

I år firade vi Samuel både igår och idag. Perry åkte till Skottland för att cykla MTB tidigt imorse så vi igår firade vi med paket och frukost på sängen. Och sen pizza till middag och tårta till efterrätt. Timothy var så engagerad i sin lillebrors födelsedag. Han hade slagit in ett lila lasersvärd till honom och skrivit ett jättefint kort. Samuel blev glad och vill inte gärna släppa svärdet ifrån sig. Idag hämtade mormor båda killarna på förskolan. Sen åt vi middag och åt tårta igen :).

Samuels present från Timothy

 

Svärdet i ena handen och smörgås i den andra

Fight med storebror

 

Presenter från mormor

 

Garaget var också populärt

 

Idag var första riktiga dagen på förskolan för Samuel. Det var även första dagen jag skulle lämna och jag var lite nervös inför det. Men morgonen förflöt utan problem och vi kom i tid till förskolan. Samuel var dock ledsen när jag skulle gå och hängde runt mitt ben. Men hans rutinerade och gulliga pedagog Jeanette lyckades distrahera honom genom att börja leka och då sa jag hejdå och gick. Han tittade ledset men sprang inte efter. Resten av dagen hade gått jättebra och han hade sovit och varit glad när han vaknade. Han blev jätteglad när mormor kom och hoppade och sprang omkring på hela gården. Vi får se hur lämningen går imorgon, då kommer han definitivt vara mer på sin vakt.

Nedtrappningen inför maran går nästan enligt plan. Jag hann inte simma i måndags som jag tänkt men jag har avverkat två kortare löppass i veckan. I tisdags sprang jag 7 km varav 5 st 1000 metersintervaller i 4.45-tempo med 1 minuts vila. Det var väldigt tungt och jag fick kämpa som en galning för att hålla farten. Idag sprang jag 9,5 km med fyra fartökningar på 800, 600, 400 och 200 meter med 30 sekunder vila mellan varje. Idag kändes det lätt och trots att jag inte körde 100% låg jag i 4.40-tempo i alla ökningar. Det var ett skönt och välbehövligt formbesked. Nu återstår ett lugnt distanspass på lördag, ev cykling på söndag och sen ett kort pass på onsdag nästa vecka. Sen kan jag inte göra mer, förutom att äta bra, sova mycket och försöka undvika Samuels förkylning. Det sista känns som det svåraste.

Jag har även hunnit med en trevlig middag med löparkompisen Anna på Ho's och sen några glas bubbel på Judith & Bertil. Vi förenade nytta med nöje och planerade in sommaren och höstens lopp. Jag kommer dock inte riktigt ihåg vad vi bestämde...

Skål!