i alla fall avseende den fysiska delen av kroppen. Efter förra veckans träningspass var jag rejält sliten och hade till och med träningsvärk i benen, vet inte när det hände sist. Men 1,5 dags vila gjorde susen och igår var det på pigga ben som trampade iväg till jobbet. På kvällen var det dags för den sista lektionen på crawlkursen. Vi hade fått i hemläxa att göra våra egna träningspass och sen köra dem igår. Jag hade faktiskt gjort min läxa även om jag glömde lappen hemma, men jag kom ihåg det mesta av övningarna. Och när mitt pass var slut fick jag fortsätta med ett av tränarens gamla pass. Det var hårdkörning från början till slut, nästan så att jag blev lite illamående faktiskt men det var skönt. Det känns lite tråkigt att kursen är slut, precis nu när vi kommit igång och kan grunderna. Nu vill jag lära mig mer teknik och bli snabbare. Så jag försöker övertala en kille, som var vikarie två gånger, att hålla en fortsättning-fortsättningskurs med oss. Jag hoppas verkligen att det blir av.
Som sagt, kroppen verkar vara påväg att återhämta sig, värre är det med huvudet. Den sista tiden har jag varit otroligt tankspridd och glömt saker. I början tolkade jag det som ett tecken på att jag höll på att stressa av och därmed inte brydde mig så mycket om tillsynes oväsentliga saker. Men nu tror jag snarare att det är ett tecket på en hög stressnivå i kroppen. I helgen glömde jag både att stänga av plattan efter jag lagat mat och att ställa in kylvaror i kylskåpet när jag varit och handlat. Kulmen kom dock igår i badhuset när jag lyckades låsa in nyckeln till mitt skåp i skåpet. Som tur var upptäckte jag det inte förrän jag simmat klart och då var det en snäll tjej på crawlkursen som gick ut och hämtade personalen. Det kom med en jättestor tång och klippte upp låset. Trött, hungrig och lite skamsen åkte jag sen och handlade kl 22 på kvällen och var kvar i affären tills de bokstavligen körde ut mig. Hemma väntade varm choklad och mackor och en varm filt att gömma sig under. Välbehövligt!
Igår var Samuels första dag på förskolan. Allt verkar ha gått bra förutom att han blir arg, precis som vanligt, när han måste lämna sandlådan, lämna gungan eller byta lek. Han somnade på sin lilla madrass och sov 1,5 timmar med de andra barnen. Det blir spännande att se när Perry kan börja lämna honom. Timothy har börjat sommarklubben, vilket innebär att alla stora barn som ska vidare till förskolklass i höst har egna aktivteter. Det kommer bli mycket utflykter och andra roliga saker anpassade för 6-åringar. Han tycker det ska bli jättekul att få umgås med lite större barn. På hans avdelning är barnen i blandade åldrar och det är klart att det inte alltid är kul att hänga med 2,5 åringar när man själv snart är 6 år.
Veckans deppiga nyhet är att en av mina bästa träningskompisar blivit sjuk. Förutom att jag saknade henne på crawlkursen igår och kommer få springa utan henne på lunchjoggen på torsdag, har jag varit orolig för henne hela helgen och känt mig låg. Men nu verkar det gå åt rätt håll och jag hoppas att hon snart är på benen igen. Det är så lätt att ta hälsan för given sålänge man är frisk och skadefri och det är inte alltid man är så snäll mot sin kropp. Men jag har ju upprepade gånger lovat mig själv att blir bättre på det, och i helgen var det faktiskt en vän till mig som sa att hon tyckte att jag blivit bättre på att ta hand om mig själv på sista tiden. Små steg i rätt riktning alltså :)!
Samuel njuter i solen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar