Ally mitt i livet: En bra helg med mycket träning och avkoppling

Återhämtningsveckan blev allt annat än lugn. Full fart på jobbet och hemma, och vad gör man för att koppla av när stressen intar ens kropp? Jo, man tränar såklart. I torsdags var det premiär för lunchöpning på Djurgården tillsammans med två kollegor. Det blev bara 9 km men med 10 intervaller i maxfart så blev jag helt ok trött ändå. Fast på kvällen var jag ändå rastlös och ville röra på mig, men det blev en garderobsstädning istället. Desto mer träning blev det i helgen.

Det är full fart på barnen på förskolan. Samuels inskolning går bra och han bryr sig knappast om Perry längre. Det enda som är lite knepigt är sömnen, men det beror inte enbart på Samuel utan även på två av hans nya små kompisar som ligger på madrasserna bredvid och har lite svårt att komma till ro. Timothy trivs bra på Sommarklubben och är helt slut när han kommer hem på eftermiddagarna. De är utomhus hela dagarna och hittar på en massa skoj.

Helgen tillbringade vi på landet, underbart trots endel fix och tidvis mulet väder. Det blev inte så väldigt mycket gjort men vi fick i båten och fick ned några frön i jorden. Timothy tyckte redan efter några timmar att de börjat gro. Han ser fram emot att skörda morrötter. Förra året tyckte rådjuren också mycket om våra grödor så vi får se om det blir nåt kvar till oss i år. Samuel gillar att vara på landet. Han får vara utomhus hela dagarna och leker bra själv och ibland går han och hälsa på mormor. Den här helgen har han ännu en gång fått erfara att han inte kan kliva rakt ut ifrån en trappa, utan måste backa ner. Han klarade sig dock utan skrapsår i ansiktet den här gången men fick ett blåmärke på bröstkorgen. Han har även ännu en gång fått lära sig att allt roligt har ett slut. Igår var det mormor som, med Timothys hjälp, fick slita loss honom från gungan när det var dags att gå hem och äta lunch. Samuel skrek som en galning och var som en orm, stackars mormor orkade knappt bära honom eftersom hon även skulle köra hem trehjulingen. Efter lite mat och sömn var han glad och pigg igen. På kvällen somnade han som en stock men vaknade helt hysterisk efter 10 minuter på grund av att glassbilen kom tutande precis utanför vårt hus. Stackars barn, inte undra på att han inte gillar glass, ännu. På kvällen var vi hos grannarna och kollade Eurovision. Samuel fick följa med, sovande i sin resesäng. Vi bar helt enkelt ner hela sängen med honom i och ställde in den i grannarnas sovrum. När det var dags att gå hem bar vi hem honom igen. Mycket praktiskt!

Träningsmässigt blev det en bra helg för både mig och Perry. Jag sprang 23 km i lördags, hade velat hålla tänkt marathonfart, men en kuperad bana och varmt och tryckande väder gjorde att det gick lite långsammare. Det blev tillslut 5.30-tempo, men det kanske är lagom med tanke på att jag kom igång med löpningen i april. Vi får se när det är dags. Igår cyklade jag 8,3 mil och det var en kamp mot trötta ben redan från början. Men naturen var fin och jag mötte många glada cyklister, bland annat deltagare i årets Roslagsvåren, så jag lyckades hålla humöret uppe och pannbenet hårt. Perry körde 10 mil!!!! i lördags och cyklade MTB med dagispapporna igår kväll. Så nu är han redo för cykelresan till Skottland. På torsdag åker de. För min del blir det lite lugnare nu fram till Stockholm marathon den 1 juni. Det är slut på långpassen men några kortare löp- och crawlpass kommer jag ta under veckan. Undrar vad jag ska göra med all tid jag får över?

Veckan som kommer fyller Samuel 2 år. Timothy planerar lillebrors stora dag och ser fram emot att få ge honom ett lila lasersvärd i present. Jag undrar dock vem som kommer bli mest glad över det? Fast Samuels gamla svärd har gått sönder, det lyser inte och låter inte längre vilket stör honom, så det kan hända att han inte kommer släppa ifrån sig det nya till storebror...