lördag 4 maj 2013

Livet är fullt av överraskningar

Hade nån för en månad sagt till mig att jag skulle springa en halvmara den 4:e maj, hade jag förmodligen bara skrattat. Inte ett löpsteg sen november förra året och en halvtaskig fot.
Men idag stod jag, mot alla odds, på startlinjen i Kungsholmen Halvmarathon. Loppet där jag satte personligt rekord förra året med fina 1,43. Med minimalt med löpträning i benen, fullproppad med allergimedicin, en tejpad fot men glad som bara den stod jag där och insöp stämningen. Jag hittade två ryggar som jag hörde satsade på 1,45 och försökte hänga på dem. Friskt vågat, hälften vunnet! Efter bara några km kände jag att det gick för fort och släppte ryggarna och även min naiva förhoppning att gå under 1,45. Men jag kämpade på i mitt tempo och försökte hålla modet uppe. Det gick tungt idag, mycket tungt. Solen gassade och det var as-varmt, nåt som vi alla var ovana vid. Jag hade en rejäl svacka vid 16-17 km men kom igång lite efter en gel och mycket vätska. På slutet sprang jag faktiskt om de två ryggarna jag släppte i början. Tiden blev till slut 1,46, inte dåligt med tanke på förutsättningarna.

Dagens tråkiga nyhet var att min löparkompis Anna fick kräksjukan i natt och inte kunde starta. Vi hade sett fram emot den här dagen, hennes första halvmara. Jag vet ju precis hur det känns, hösten 2011 minns jag fortfarande med en viss bitterhet... Men det kommer fler halvmaror så vi får fortsätta träna!

Efter loppet träffade jag två kollegor som gjort fantastiskt bra lopp. Vädret var fantastiskt och det var härlig stämning i Rålis. Jag tackar Studenterna för ett bra arrangemang!

Väl hemma kom nästa överraskning! Min träningskompis Jenny kom över på en fika. Och det, ska ni veta, händer inte ofta. Så det var kul att träffas utan barn, utan träningskläder, inte på jobbet utan bara över en fika på min balkong. Hon fick höra om hela loppet, stackarn, för man behöver liksom debriefa lite efter ett lopp. Men hon förstod och hon lyssnade tålmodigt.

Nu är jag påväg till Alsike för att äta middag hos killarnas kusiner. Det vankas skaldjur ikväll. Vågar man hoppas på lite skumpa till det???

Jag och Dolly efter loppet 

1 kommentar:

  1. Hehe...fika är ju något hemmafruar ägnar sig åt...men okej det var både gott, trevligt...och kul att höra alla detaljer! :-)

    SvaraRadera