Nu är slutet nära

Igår var sista dagen på min föräldraledighet. Jag och killarna var i Danderyd på ett ställe där det finns massor med Lego för alla åldrar. Timothy var i himmelriket och valde att bygga två Star Wars modeller. Samuel sprang mest omkring överallt och tittade på alla grejer.

Timothy och elhunden

 

Det känns både bra och lite vemodigt att börja jobba på måndag. Vemodigt för att jag vet att det är sista gången jag är föräldraledig och sista gången vi har ett småbarn i familjen. För trots att Samuel är stor för sin ålder, så tycker vi att han är en liten kille. Han har fortfarande många bebisdrag kvar, till exempel så är fötterna alldeles mjuka och lite runda, han har små gropar på händerna istället för hårda knogar, han har jättekorta armar, supermjuka runda kinder osv. Vi försöker att njuta av honom precis som han är just nu och inte bara längta tills han blir stor och kan klara sig själv. Timothy brukar säga att han tycker Samuel är väldigt gullig och väldigt mjuk också.

 

Det blir kul för Perry att vara hemma ett tag med killarna och skönt för mig att kunna jobba heltid ett par månader utan att behöva tänka på lämning och hämtning. Och sen har jag en lång sommarledighet att se fram emot. Att man dessutom är efterlängtad på jobbet och får fika med bulle på måndag, gör att det känns riktigt kul att börja jobba igen.

 

Träningsmässigt kan jag konstatera att jag ligger rätt risigt till på alla fronter. Jag har sprungit åtta gånger i år, vilket nog inte kan betecknas som den perfekta marathonuppladdningen, det borde snarare varit åtta gånger sen första april. Jag har cyklat två timmar i år, och varit på tre spinningpass, vilket verkligen inte kan ses som den perfekta uppladdningen inför Vätternrundan. Så vad göra????? Att träna som en galning från och med nu och tro att jag hinner komma i form är bara dumt. Det slutar bara med att jag blir skadad. Så jag får försöka träna smart och lagom mycket den kommande månaden. Och sen genomföra loppen för att det är kul och strunta i om tiderna inte blir så bra, även om det aldrig är kul att försämra sig. Nån typ av grundform verkar jag trots allt ha. Idag sprang jag 21 km i 5.42-tempo och det kändes väldigt lätt och bra. Får jag till ett 28 km pass nästa helg och foten håller så är jag med i matchen igen. Sen gäller det bara att hinna cykla också...  

 

Ikväll har svåger Erik sin 40-årsfest. Det ska bli mycket trevligt. Mormor är barnvakt för första gången åt båda killarna och ska sova över hemma hos oss. Perry och jag sover på hotell :). Jag är lite orolig över hur Samuel ska klara det, men jag tror det kommer gå bra. Vi övade ju lite i måndags när mormor var här. Då fick hon lägga honom och det gick hur bra som helst. När han vaknade var han glad som en liten solstråle och när hon gick hem började han gråta. Så det verkar lovande.

 

 

Bästa lördagsgodiset; Star Wars figurer