Ljusets kraft

Solen flödar in i lägenheten trots att klockan är halv-7 på kvällen. Kvällarna har blivit ljusare och tidigare i veckan var jag ute och sprang Södermalm runt mellan klockan 8 och 9 och upptäckte att det underbara kvällsljuset är tillbaka. Jag fylldes av glädje och energi och längtade redan till nästa kvällstur. Men eftersom foten inte är helt bra fick jag snällt bege mig till simhallen i onsdags. Där avverkade jag 2 km crawl, varav de första var rätt plågsamma. Tekniken var som bortblåst och det kändes som jag höll på att drunkna flera gånger. Den sista kilometern gick dock bättre och efter en timme lämnade jag bassängen med en okej känsla, även om det var minst sagt tråkigt att simma 80 längder.

Igår hade jag en skön träningsfri dag. Jag och Samuel var ute i solen nästan hela dagen. Först var vi och åt lunch i Nacka strand med två kompisar. Lunchbuffén på Fazer var fantastisk och jag åt som att jag aldrig sett mat tidigare, kanske berodde det på simningen. Efter lunchen promenerade vi till förskolan och det var riktigt svettigt i solen. På kvällen var jag ute och åt middag med tre kollegor, vi som brukar ses över brunch, middag eller drinks :). Vi var på Åberg & Nilsson och åt en supergod trerättersmiddag för 245 kr!!!! Till förrätt var det hummersoppa, varmrätt entrecôte och dessert marängswiss. Till det intogs det champagne, vitt och rött vin.

Öppet vatten i Nacka Strand

Idag var båda killarna och jag tillsammans med en kompis och hennes två killar i Kaknästornet. Först åt vi en smaskig lunch och tittade på utsikten. Sen gick vi till en äventyrspark som ligger bredvid tornet. Där var det sol hela eftermiddagen och lä. Vi vuxna parkerade i vindskyddet, Samuel sov i vagnen och de tre stora killarna lekte i flera timmar. En jättehärlig dag och Timothy sa att han hade haft så kul när vi kom hem. Nu är det snart dags att krascha i soffan. Samuel är förkyld igen och sov dåligt i natt, så jag är rätt seg. Fyra timmar är förlite även för en slö, föräldraledig 40-åring. Hoppas på mer sömn i natt.

Lyxlunch med fin utsikt

Äntligen vågar de sig fram

 

En viss jobbångest har börjat komma krypande de sista dagarna. Det kan bero på att vädret nu äntligen blivit behagligt att vistas ute i. Och jag har kommit fram till att jag nog egenligen inte längtar tillbaka till jobbet, utan snarare längtar bort från föräldraledigheten. Och det i sin tur beror på att det varit en ovanligt lång och kall vinter och att jag ägnat större delen av ledigheten åt att hålla mig borta från en lägenhet med en dånande avfuktare, att koordinera hantverkare, försökt få till en försäljning av lägenheten och bråka med försärkingsbolag. Däremellan har jag klätt på och av barnen overaller minst två gånger per dag, släpat vagnen i snön fram och tillbaka till förskolan samt försökt vara en tålmodig, rolig och vältränad mamma. Det sista har väl gått sådär kan man säga och det beror uteslutande på stress. Jag kan bara konstatera att föräldraledigheten inte blev så mysig och avkopplande som jag hoppats på, även om det såklart varit bra emellanåt. Men det är som det är och nu är det över. Det är dags för mig att ta tag i mitt liv och på allvar börja fundera på vad jag vill bli när jag blir stor, något som jag inte orkat tänka på under ledigheten. Men i takt med att ljuset återvänder kommer energin tillbaka och man orkar se framåt igen.